Pages

Tuesday, May 30, 2000

1997

På ett hotellrum. Vi var 13, stackars barn.

Jag låg jämte henne i sängen. Det var skumt, det var tyst.
Jag höll andan, och ansträngde mig till tusen för att inte flåsa till när jag behövde luft.
Alla sinnen skärpta, koncentrerade på att inte andas högt och inte röra mig märkbart.
Jag var livrädd, jag grät.
Varje gång jag slöt ögonen såg jag en bild av henne med uppskurna handleder, liggandes i en blodpöl på badrumsgolvet. Och jag visste att den där känslan, det som hamnat emellan oss var för alltid.
Jag trodde att jag älskar henne, men jag såg henne tidigare samma dag utan att känna någonting.
Kanske började jag lyckas sluta bry mig, men jag visste att det var något som inte var över.

Saturday, May 13, 2000

Genialt i viss mån

Jag har sålt fiskekort till någon som turligt nog pratade svenska. Det kan vara krångligt annars. Som när jag skulle säga "eka" eller "båt med åror" till en tysk en gång. Och idag känner jag inte för att krångla.

Det var krångligt nog att värma mikropannkakor till 7 personer. Jag är väldigt opraktisk, men mest lat. 
Hade lust att säga: "Om det är någon som vill ha några motbjudande, slabbiga, mikrovärmda pannkakor tillverkade i rullbandsfabrik så får ni ta er nu."
Men det gjorde jag inte. Jag hade säkert bara vrickat till det och sagt fel ord ändå, det brukar bli så om man tänkt ut en sådär lång mening.

På baksidan av Jonas Gardell-boken står "läs den innan den läser dig!", vilket jag tycker är genialt i viss mån.

Thursday, May 11, 2000

"Klaustrofobi", censurerad eller ärlig

Varje morgon när jag anländer till Staden och halvslumrande och trött så jag nästan spyr genom en suddig hinna av gäspningstårar skymtar planschen vid bilaffären som det står "Saab klaustrofobi" på, tänker jag att man skulle kunna klippa ut ordet "klaustrofobi" och tejpa upp i mitt tak. Det skulle jag gärna göra.
...Eftersom jag hamnat i en aningens 1984-liknande tillvaro där sanningsdepartementet är ute efter mig med kallocain-sprutor, tänker jag censurera bort torsdagen den 11 maj i min internetdagbok rejält.

En typisk dag då man borde sopa ärligheten under mattan.
Jag borde bara gömma mig någonstans och andas lite tystare, så att ingen blir upprörd. (Paranoia ja, men det är fan inte mitt fel.)
Jag är en hög möra kroppsdelar som brutalt slängts upp på ett rullband, och här rullar jag utan att kunna få hoppa av. Jag vill hoppa av, det är det enda jag vill!

Tuesday, May 9, 2000

Det är ju trots allt bara en fas som alla går igenom. Att vara tonåring. Inga verkliga problem kommer förrän i vuxen ålder. I tonåren är allt förvrängt och hormonstyrt. Så det räknas inte. Inte än, för än är jag inte mig själv. Jag är manipulerad och formbar.

Monday, May 8, 2000

Bilden ja. Bilden suck. Bilden flämt. Bilden hjälp. BILDEN!... bildarbetet stön och gnäll.
Vi satt där i bildsalen. Läraren räknade upp alla redovisat sitt konsthistoriearbete. Alla utom jag.
Några timmar senare högg någon tag i min axel, det var hon. Hon försökte skaka vett i mig.
Stirrade mig stint i ögonen, "Du kan ju inte få IG i bild heller. Eller hur?"
Och L verkade bli helt upprörd och började plötsligt gasta i mitt vänsteröra: "Nää, du kan ju inte få IG heller!!"
"..För jag menar, dina bilder är mycket mer avancerade än de flestas."
   
Hon sa att redovisningen inte behöver vara så märkvärdig, huvudsaken är att jag gör den... nu blir jag i alla fall tvungen att försöka orka. Jag blev en aning rörd av att någon kunde bry sig så mycket om mina betyg. Om jag får IG i alla fall nu vågar jag nog aldrig visa mig i bildsalen igen.
  
L kom på en sak idag. Hon kom på att man på frågan: "Hur mycket är klockan?" Kan svara: "Det är olika."

Jag kom också på en sak. Att om man hittar några tappade pengar och ska fråga någon om det är den personen som har tappat dem så ska man fråga: "Har du några pengar?" i stället för att fråga "Har du tappat några pengar?"
Hittade nämligen två guldtior ute som jag var rätt säker på min systers. Då blev det såhär:
"Har du några pengar?"
"Nej."
"Så det är inte du som har tappat 20kr på grusgången då?"
"............ jo, det kan det nog vara."
"Men du hade ju inga pengar!"
".... jamen, jag trodde ju att du skulle låna!!!"

Saturday, May 6, 2000

Det roliga klämda fingret

Vi fikade utomhus, på altanen, och pappa höll upp långfingret han klämde för några veckor sedan.
"Det här fingret är fortfarande lika tjockt, det är nog 5mm bredare än de andra! hihi. Det kommer nog alltid vara så nu. hihihi."
Mamma: "Ja, det blir nog broskbildning."
"Hihihi. Sen börjar det ruttna bort här över knogen. Hihi hihihi."

Sådan är han, han tycker det är så roligt att prata om skador. Om han slår sig för hårt börjar han fnittra okontrollerat. Och det låter så jättegulligt och är så knäppt att man inte kan låta bli att skratta själv när han har ont.

Friday, May 5, 2000

Det här funkar ju inte hur länge som helst

Från var jag hade placerat mig på marken en underbar måndagseftermiddag stirrade jag på en sten som nästan bländade mig
Jag önskade att jag kunde vara lika kall och gammal, jag är för ny.

Min syster stod ovanför mig på asfalten och tittade ner på mig.
- Du är väl medveten om att du skiljer dig lite från mängden?

Det var en alldeles för stressande timme då jag inte kunde annat än bete mig konstigt. Jag försökte konstruera om röran och glömma bort hur den som ligger still blir ifrågasatt.
Jag behöver tyvärr sova all min lediga tid, och snart kommer inte ens det räcka.

De behöver ju inte jaga någon som knappt orkar gå.
Jag måste lyckas bevisa att ett misslyckande är den enda valmöjligheten nu.

Du bestämmer

Det är du som bestämmer
vad jag egentligen menar
Det är du och inte jag
som vet hur jag är
som skriver mina lagar
och skissar mina tankar
vaskar fram och formar om

Jag blir nerslagen av vassa armbågar
Smyger i panik runt varje hörn
håller krampaktigt din hand
och försöker komma över rädslan
för dina allsmäktiga, blixtrande ögonvitor

Vi är underbara
Om du ler, ler jag
Men om jag glömmer att se glad ut släpper du min hand
och jag irrar förskräckt omkring
tills du kommer tillbaka
och låter mig ägas igen

Dina ord kommer ur min mun
och det spelar ingen roll
att jag började bli någon annan
för jag har alltid varit din