Practical jokes

04:03: Jag tog fram ett paket juice och frågade om hon ville ha.
"Äh, jag vet inte om jag ska dricka nått. Jag har så dåliga erfarenheter av drickning."

16:45: Var på väg att slumra till, men väcktes av min faster som ringde och frågade hur man skriver ett snabel-A på datorn.

Jag behövde hjälp med en dator själv. För att få uppmärksamhet när jag vill be om en tjänst gör jag cirkusnummer eller stunts som fick mig att slå i en tand idag.
Practical jokes, kan man kalla det för det när man bara utsätter sig själv?


Jag är dum jag är seg. Du simmar i en jättedeg. - KSMB

sid. 72

Under vatten

Jag kan aldrig sluta tänka, när jag träffar andra (ser dem) att den där gråheten trots allt inte har försvunnit än. Det hänger något över deras huvuden som åskmoln som ingen annan verkar störas av. Hur kan medvetenheten om det inte vara medfött?

Att se det handlar om ett byte av filter. Filtret är plastigt och ogenomträngligt, det förvränger allting så att träden och husen ser ut att vara under vatten. De blir grå och grumliga. Det blöta tränger igenom och gör åskådaren kall och tung.
Ljud uppfattas inte alltid, därför blir kontakten svår med människor på andra sidan.

Den kanske mest märkbara skillnaden är hur tyngdkraften är mycket starkare. Benen blir klumpigare och bröstkorgen sjunker ner någonstans i tarmsystemet.

Dagar i den andra dimensionen, om man kan kalla den det, består mycket av att man inte vet vad man ska göra av sina insikter. Väggarna stirrar på en, och man vet att man inte kan stirra tillbaka, för väggar har egentligen inga ögon. I stället slår man på dem, bankar huvudet i dem. Det dödar hjärnceller och är då egentligen ett sätt att motarbeta större kunskap, men det kan vara ett måste, vissa dagar.

Nätterna är betydligt bättre. Mörker är mjukare mot den inre aktiviteten, och det finns inga krav när man förväntas sova. Skogspromenader blir som att befinna sig i en lugn dröm där man möter bitar av ursprunget och sanningen. Jag söker mig dit för att sanningen är vad jag lever för, och hoppas alltid på något litet fragment av visdom.

Originalvärlden är vacker, visst. Det är det enda jag kan säga när världen ändå inte förstår det andra språket jag har. Så fort jag öppnar munnen skyndas det med att kodas om och slipas till. Orden byter betydelse, och inget av det jag säger är det jag egentligen ville ha sagt.

Det är så stor skillnad på vad vi anser är viktigt och oviktigt, jag tror att det är där det skär sig.
Jag söker inte värme och tröst från andra mänskliga varelser. Att tröstas av tom fientlighet stärker karaktären, och oberoende och kyla är ett måste i min kamp att hålla ögonen öppna.

Vad betyder kärlek? Se på ordets uppbyggnad; en kär lek. Något på låtsas som vi älskar att leka, som dessutom innebär att vi leker med de mest vitala delarna av oss själva. Ibland står livet på spel, och ändå är det detta som är meningen med allting. Att slänga sig in i någonting där man satsar hela sin existens.

Kärlek är det som gör oss sårbara, och blev därför det första jag gjorde mig av med.
Jag stängde av en känsloström och rusade därifrån. Inget romantiserande och ingen nostalgi. Inga behov.
Att vara sann är på bekostnad av så mycket annat.
Jag vill inte låta andra lägga mig på minnet och bry sig. Det är precis så jag ville ha det, eller hur?

Ibland sticker det till i ett hjärta jag inte trodde fanns.
Jag vill skrika och hoppas att det finns något i alla som förstår vilken del av människan skriket kom ifrån.
De lever som de måste i så många lögner som möjligt. Jag behöver inte leva så, och tänker inte på några villkor göra det.
    
Det enda som kunde göra världen rakt igenom fin är om det fanns en kärlek som var osårbar, och om det fanns en oändlighet.
Alla medvetanden, alla filosofier och den moral vi arbetat upp krossas som ett glas som slängs våldsamt i ett stengolv. Vi dör och informationen samlades inte någonstans för alltid. Om Gud hade funnits hade han räddat oss där.
Det var det han skulle ha behövts till, att vara oändlig.

Förtvivlan kommer när vi tänker: ”Det kan ju aldrig hända att ingenting någonsin kommer hända.” Och fortsätter vänta.
Det väntas på någonting som aldrig kommer i sin renast form. Som, om man har tur, dyker upp lite flyktigt och snabbt försvinner igen.

Jag vill sätta stopp för människors väntande. Jag vill att någon ska ge dem det dem vill ha, och att ingen någonsin ska behöva tvivla så som jag har tvivlat.
Ge dem ett hopp på något som utan tvekan finns.
Något vars betydelsefullhet inte går att debattera.
Och som kommer stanna kvar även om allt annat försvinner.

The Sims

Jag tror jag ska göra en undersökning. Se hur länge jag kan låta bli att göra någonting annat om dagarna än sitta på mitt rum eller framför datorn. Får inte gå ut, prata i telefon och minst av allt träffa någon. 
Se om det känns ovanligt

Mina sociala framsteg idag är att jag bett mamma hjälpa mig öppna en målarfärgsburk, och sagt nått till min syster om att hon sitter för mycket framför internetdatorn när jag vill sitta där.

Hon spelar ett riktigt sjukt spel, The Sims.

- Kan du inte sitta framför din egen dator?
- Nej, det behövs ljud, annars dör alla bebisar.
.....
- Aaa! Tobbe har blivit befordrad till sjuksköterska!
.....
- Vinkar hon åt dig?
- Ja.
- Varför då?
- Hon vill att jag ska be henne att sätta sig ner.


Inte väldans vettigt.

- Vad gör du här!?
Hon var tydligen avstängd från datorsalen.
- Vi hade ju kommit överens om att du inte skulle komma hit.
- Ja.
- Jamen varför gör du det då?
- Jag är kriminell.

Det är något speciellt med hennes armar, och axlar särskilt. En dag hade hon snickarbyxor, någon tröja och en smal, stickad halsduk. Det framhävde axlarna och halsen. (Halsen med ja! Halsen). Jag tror att jag stirrade.
Om jag är kär i någon är det i henne. Det har inget med kön att göra, det är något annat.

Ditt nej kan lika gärna vara ett ja

Psykologen envisas med teorier om sexuella övergrepp.

- Vad är det som ni gick igenom, kan det ha varit en sån händelse?
Jag stirrade på henne.

- Nej!

- Så nu vet ju jag egentligen inte. Ditt nej... det kan lika gärna vara ett ja. Men det är ju ur min synvinkel.

Julgranslooken

En god morgon med glasbitar och havre under fötterna, vadandes fram i kläder och julpynt, snubblandes över finstövlar och hobbylacksburkar, halkandes på svart soppåseplast och penslar, insnörd i sytråd och fiskelina... letandes efter en plånbok.  

L1 ringde och klagade över att jag ringt till henne när hon låg och sov. Undrade vad jag ville, och det undrade jag också.  L2 ville prata med mig också, hon hade något viktigt att berätta. Att hon är min biologiska pappa, och tycker att det är på tiden nu att skapa ett riktigt far och son förhållande.
Hon har inget julglitter hemma, stackarn. Hon skulle ju köra med julgranslooken på Hultsfred.

Hon kunde inte sova, till min stora glädje. Då kunde jag spela "En slemmig torsk" för henne. Hon skrattade så att mamma vaknade.
   
Klockan var 1, kanske 2, och jag gick in på mitt rum och började mixtra med ett paket.
Klockan blev halv 5 och jag fick en chock över att tiden gått så fort.
För mig är alltid nätterna kortare än dagarna.
   
Jag skulle skriva en lapp till brevbäraren om att fixa porto åt mig, det blev snarast ett brev.
Om själva det jag skulle skriva om skrev jag, bokstavligen: "Bla bla... porto?.. osv."

Slängde paketet och en hundralapp i en 5-liters plastpåse, gick ner till brevlådan.
Lukas-katten krälade över vägen och jag ropade: "Du ser ju för fan ut som en mink när du springer!" 

Blev lite förvånad över att hitta min syster sovandes i trädgården. Men hon vaknade för att jag väckte henne. Det var ju så kul att inte vara ensam vaken.

Ge mig

Jag vet inte vad jag kom tillbaka för att hämta
men jag ska se till att jag inte kommer härifrån utan det
Jag bygger upp mitt försvar
och gömmer mitt inuti bakom mig

Om du gör mig fattigare nu tynar jag bort

- Jag är arg på dig nu.
- Varför det?
- För jag vill inte vara här.
- Så du tycker inte att du behöver hjälp?
- Nej
- Men då behöver du ju hjälp, om du inte fattar varför vi är här.
- Jamen tack så mycket.
- Ja säg då, säg då varför vi är här!
- Tyst.
- Vet du det eller? Säg då! Varför tror du vi är här?
- Håll käften!