Pages

Sunday, November 26, 2000

Friendly fire

Mitt sätt att komma henne närmare när jag inte kunde prata med henne var att välja ut en t-shirt jag inte gillar, slänga ner den i en tunna och tända på.
Vi fick lägga oss på golvet för all rök.
Efter en lång stund hällde jag vatten över det, hämtade grytlappar och slängde ut alltihop genom fönstret. Det klirrade till när lampan i fönstret gick sönder.

Så gjorde jag, och vi skrattade tillsammans. För en stund hade jag henne igen.
Jag frågade om hon ville rita en teckning, och det gjorde hon. Jag har satt upp den på väggen som ett minne av vår vänskap.

Saturday, November 25, 2000

"Jag skulle nog kunna bli kär i dig, om du inte åt människor"

(dröm)

Vi rodde ut mot en ö, jag och ett gäng nybekanta.
Sjön blev allt större, och klippor växte upp längst öns sidor.
Vi blev omringade av röda brinnande djävlar som motade in oss mot ön, fångade oss och tog med oss in i en grotta.

I grottan fanns en trappa, och längst ner låg människor i ett bad av svart lera.
Vi förstod att de som ägde stället var kannibaler, och att människorna var deras betjänter fram tills dess att de dog.


   
I det här helvetet levde vi i flera veckor. Man skulle lyda och inte försöka rymma. Min kompis, en ca 25årig kille, hade gjort något som han behövde straffas för genom att bli piskad blodig och nersläppt i den svarta leran so blivit fylld med salt.
Ledaren tvingande mig att läsa högt ur en recept- och tortyrbok full av bilder på nakna, blodiga, förvridna kroppar. Uppspikade, bundna, kokta, stekta, inbakade, skivade.
   
Vi skulle ut på något uppdrag en dag. Till mitt hus. Jag gick tillsammans med min killkompis och ledaren.
Av någon anledning gillade ledaren mig, och hans selektiva vänlighet fick mig att tycka om honom tillbaka.
- Jag skulle nog kunna bli kär i dig, om du inte åt människor. Sa jag.
Men jag smög ifrån honom vid ett tillfälle och lade halsbandet jag alltid har på mig på mina föräldrars altan.

När det hemliga uppdraget var avklarat kom de medverkade tillbaka som änglar. Först helt osynliga, sedan allt tydligare när de närmade sig marken. De flög inte själva. De var som radiostyrda, hypnotiserade, och en flickängel hade med sig mitt halsband.

Ledaren såg ont på mig. Jag sa glatt:
- Jaha, och nu måste du döda mig för det, eller vadå?
- Nej, inte döda dig, men jag måste straffa dig.
- Vadå för att det är en drake? (halsbandet)
- Nej.
- För att det är i järn?
- Ja.
Jag låtsades att jag förstod.

Ledaren berättade att jag skulle få dricka en flaska sprit med en fästing i. Jag var glad att jag inte fått ett värre straff, men jag låtsades att jag var förfärad så att han inte skulle bli uppretad och se till att jag blev slagen.

Mina föräldrar fick komma på besök i hemhelvetet, varför vet jag inte. Vi hade ett terapisamtal tillsammans med en rödhårig dam som sjöng barnvisor. Det skulle ha en lugnande och tröstande effekt. För mig.
Mina föräldrar var inte på något sätt påverkade i humöret av att jag var fångad hos torterande kannibaler.

--------------------------------------
Jag vaknade överlycklig fram tills dess att jag började minnas allt.

Wednesday, November 22, 2000

Dyrka och äga

09:24: Okej. Jag ska plocka isär en telefon och lära mig att dyrka upp lås idag. Jag har börjat med dagbokslås, det är allmänbildning. Sånt som många killar lär sig som små. Och nu har ju jag bytt kön, så det är bäst att jag byter beteende också.

22:40: Bara för att jag upptäckt att det inte gör ont behöver jag ju inte stå och trycka in odesinficerade nålar i öronsnibbarna.
Det är imorgon jag fyller år.
Jag har aldrig förr varit så apatisk. Äga.
Jag tycker jag har allt jag behöver förutom ett livs lön från jobbet jag kanske aldrig kommer att ha.

Sunday, November 19, 2000

Nu är jag anarkist

Wow, i morgon är det slut på helgen, och det spelar absolut ingen roll för mig. Jag är tillbaka i stadiet innan jag började lekis. Enda skillnaden är att nu borde jag ta mig till med något, något förväntas av mig. Och jag är rätt chanslös i 2000-talet, för hur många Trivial Pursuit -frågor kan jag besvara?

Jag gick ner i köket och slukade den sista klunken vitt vin ur en glastillbringare som stod på diskbänken.

Allt som ska vara som det är. Vara och vara.
Det går inte ställa flygplans-Fanta på undersidan av en hylla. Därför ska jag försöka tejpa fast dem, men det håller inte. Och skruvar gör man inte upp genom undersidan av en hylla. Min förvirring bör spridas och synas.
Har hängt en hundaffisch uppochner. Vart man nu kommer med det.

(Det har aldrig varit några ryssar på månen = ett Trivial Pursuit svar jag kan.)
Jag ger svaren, ni ställer frågorna.
-Där kommer jag vara när jag har ett eget liv.
-Så väl kommer jag överleva nästa år.

"Small black flowers that grows in the sky". Jag tror mig ha sett dem.

Friday, November 17, 2000

Mamma skrek när jag kom ner i köket i morse. Hon dammsög, jag sa hej, hon vände sig om, kände inte igen mig och skrek.

Att tvätta håret nu innebär inte längre att tvätta håret, utan att blöta, gnugga schampo, skölja, ruffsa runt i en handduk.

Jag sysselsätter mig. Såga, sova, såga, sova, måla, sova, måla, sova.
Makter från olika håll ropar om vad jag ska ta mig till istället. Oftast "tillbaka till skolan".
Själv då? Är jag också en kraft, en vilja, en åsikt?

Thursday, November 16, 2000

Det är sött med pojkar som har smink, därför har jag gjort mig själv till en.
Jag klev ut från badrummet med en näve hår som jag räckte min syster.
- Vill du ha det här?
Hon tittade upp och reaktionen var faktiskt oerhört positiv.

Wednesday, November 15, 2000

Den här gången var det ovanligt, som hon sa.
Ovanligt men fortfarande igenkännligt. (Jag, mig.)

Plötsligt visste jag att jag hade kommit hem. Att jag kände ett lugn i igenkännandet, att jag under den tid som gått hunnit skapa en trygghet i den staden. Staden Med Dammen I Mitten.

Som vanligt ger det mig tvivel. Angående bestämdheten i att jag inte vill tillbaka till skolan även om det innebär uppsägning av min nya bostad. För det är just den där känslan av att jag trivs bättre här än därifrån jag kommer.

Hon är en lugn människa och det smittar ibland av sig om man från början är lite lugn själv. Så jag satt harmoniskt och bläddrade i skolkatalogen med henne jämte mig.
Jag står ändå med under ES1 som frånvarande.