Pages

Thursday, December 28, 2000

Nästa händelse

TV-tiden på dygnet, men nollställdheten kan rädda liv.
Jag är en krälande ödla som kraxar.
Vi väger egentligen ingenting utan trycks bara neråt och gör fördjupningar i madrasser.

Det är något fel på alla böcker jag läser eftersom jag slutar efter x av y sidor.


Potatisen hade tappat konturen. Jag lyfte en, och när den landade på min tallrik var den en hög. Sönderfallning. Det hade vi roligt åt. Det var middagen - dagens Händelse. Nästa händelse inträffar
19:00 då jag ska äta kvällsmat.

I framtiden ser jag än mer otålighet och väntan på visshet. Rymd.
Man går i skolan! Är vad man gör. Hur kan jag inte ens förstå och rätta mig efter detta?

    Det är nu 10 minuter kvar till nästa händelse. Jag glömmer alltid vad jag gör om dagarna.... Igår var det vita bönor med brödbitar i.

4 minuter tills nästa händelse.
    Jag hatar min panik. Det enda man kan vara rädd för är rädslan, och det enda man kan hata är att behöva hata? Det roliga är att ha roligt, man älskar att man älskar.
Älska då!

2 minuter kvar till nästa händelse.
    Världen lurar mig att den snurrar fort. Sakta snurrar den, i en cirkel. Det är inte att färdas.

1 minut kvar till nästa händelse.
    Jag vill gråta tror jag. Men varför ska jag göra det just nu, när tiden äntligen är inne för att äta kvällsmat, och det varar ju i en hel kvart.

Friday, December 22, 2000

Skulpturmaskin

Jag var helt knäckt, så hon rastade mig med en runda i bilen. Till stan. En Magnum, Melody Maker och NME.
Jag hittade ingen bra skruvmejsel så jag försökte slå sönder en telefon med hammare för att få ut kretskortet. Det gick inte tillräckligt bra.
I ett annat försök att hitta lite inspiration stod jag i duschen och åt pinnglass, vansinne var förstås också inblandat.

Det är därifrån jag kommer, jag är fuktig i håret. Jag slängde ett öga på alla papper vid min dator, och kände att det var heldött. Det har varit bra, men inte idag. När jag skrev kändes det betydelsefullt och nu är det meningslöst.

Jag har ringt L tre gånger.
Ring nr 1 sa jag att jag skrivit en bok, och läste upp några förslag på titlar.
Ring nr 2 sa jag att jag skulle göra en skulptur.
Ring nr 3 sa jag att jag skulle göra en uppfinning av det som skulle bli en skulptur.

Jag är inte så mycket för saker som inte har någon praktisk funktion, och jag tycker att det som har en praktisk funktion ska göras personligt och vackert att se på. Därför blev en skulpturmaskin bäst.
Jag vill kunna lista ut hur saker fungerar genom att bara titta på det, sedan koppla ihop det med andra saker och få ut nya funktioner.

Skruvade isär en gammal dammsugare och plockade ut motorn. Borde man inte kunna använda den till ett rullband som jag kan rulla saker fram och tillbaka på genom mitt rum?
Förutom motorn finns mekaniken vid knappen som drar in sladden... mmhm...

Något så enkelt som att bara byta plats på knapparna på en telefon hade varit roligt, men de är sällan formade på sätt som gör att det går.

Tuesday, December 12, 2000

Gäst hos sig själv

L väckte mig som jag bett om för att jag tänkte bestämma om jag ville följa med någon lektion eller inte.
Jag bestämde Inte, och sen gick jag och lade mig igen.

Jag är plötsligt i studentlägenheten där väggalmanackan visar september, tiden då det här rummet stannade.
Jag är här för att jag var hysterisk. Jag sprang omkring hemma så nervös och rastlös att jag bara ville skrika.

Så jag packade en liten väska och cyklade 3 kilometer till närmaste busshållplats, med alla tider uppskrivna på armen.

Med ångest är det inte roligt att stå övergiven och vänta på en buss med stora tallar runt omkring. Jag ringde hem, och min syster förstod inte vad jag ville.
Jag sa att jag var på resande fot, att jag mådde illa och hade ont i nacken och såg dåligt och nästan kräktes och var yr i huvudet.

När bussen kom slappnade jag av, det var underbart. När jag sen satt på nästa buss ville jag aldrig gå av. Jag skulle kunna ha åkt hur långt som helst hela natten. Hoppat av på sista möjliga hållplats utan att veta någonting om någonting och gå och lägga mig på en toalett eller parkbänk. Jag skulle kunna ha gått omkring där och tittat. Helt vilande i att jag var den enda som visste var jag var.

Men jag kom till en lägenhet där jag gick och lade mig som en gäst i min egen säng.

Saturday, December 9, 2000

Existentiellt

Kroppen är främmande
någonting jag ser som bara jag kan röra på
Jag styr någonting med tankekraft

Där jag bor är där jag placerat mig
Köttklädda leder samlade
Ihop i samma hög

En parasit i luften som
håller sig fast vid det som inte går att greppa
Jag skriker av lugn och sover när jag är vaken

Thursday, December 7, 2000

Wednesday, December 6, 2000

Inte hoppa av gymnasiet

15:19: Jag kör med filosofin att ska man absolut tvätta kläder så ska man också få lov att smutsa ner dem, därför tycker jag inte det är så farligt att torka av sig på byxorna om man blir kletig, och jag tycker inte det är så farligt att ligga i sängen med vinterkängor.
    Jag sov i en blå (omfärgad) brudklänning lite mitt i att ha gått igenom vad som kallas "utklädningskläderna".
Idag har jag tagit reda på att det slutar tuta upptaget efter 31 signaler, och att varje gång fröken Ur säger tiden har det gått 10 sekunder sedan hon sa tiden sist.
   
Det är synd om alla människor, mig för att jag är en samhällsspillra. Redan. Jag förstår mig inte på framåtandan som alla mystiska människoapparater slår sig fram med överallt runtomkring. 
I morgon ska jag prata med bl.a. rektorn på skolan. Han ska försöka få mig att inte hoppa av gymnasiet, komma med alternativ.

16:24: L har plockat tusenskönor, och vid våran julgran växer smårosor. Vid våran julgran... vid våran julgran.
För några dar sedan när jag hämtade posten hypnotiserade jag mig själv till att tro att det var mars, lyckades ganska bra.