Pages

Tuesday, January 30, 2001

Ensam bland hundra lägenheter

Neeej,  jag hade ju velat säga hejdå för att känna mig mindre helt övergiven. Men jag reagerade inte förrän hon smällde igen ytterdörren efter sig.   
Morgnarna här är alltid så tysta, inga fester. Ingen morgonmusik med ca Cradle of Filth, KSMB och David Bowie i varsitt rum, de tiderna är över nu. Det var roligt i augusti och en kort stund in på gymnasiet. Som hög av att bo med mina vänner.

Skulle låsa ytterdörren, öppnar den bara en stund och känner på hur jag är ensam, i stort sett i ett helt lägenhetskomplex där andra innevånare är i skolan. Tanken kan fortfarande fascinera mig.

Monday, January 29, 2001

It's a good thing most people bleed on the inside

Fettfläckar i kollegieblocket men nytvättat hår. Stannar jag till onsdag kan jag gå in i en 2hand affär jag aldrig varit i. Jag vill få tag på vykort också, att titta på och känna längtan när jag inte är här.
   
Det drar sig nu, mot SAPA-jackan. Jag kan inte förklara det men det har något med Kvill och blå blommor att göra, och bilden på en skogsväg i omslaget av This is my truth tell me yours. Mina blommiga kläder, nån slags luft och truckträgrejer i höga staplar.

Ska jag studera bubblorna i brödrosten, blänket i kaffekokaren eller trätopparna borta vid ett hus med jag tror 9 våningar?
Jag skulle studera ett nytt språk ju. Intensivlära mig spanska. Man behöver väl ingen anledning. Det vore intressant. Jag är språkintresserad, och det kunde bli min hobby.

12:59: Äter dajm och läser Go ask Alice som jag hittade i Ls rum.

"It's a good thing most people bleed on the inside, or this would really be a  gory, blood-smeared earth"

Gjorde hennes svenskaläxa. Försökte härma hennes språk.

Nån slags trötthet i lemmarna... (vilken sexuell laddning det blev i mitt huvud, kan man använda den benämningen på armar och ben på ett avslappnat sätt?)

Alice på droger och jag på mackor.  Fyra staplade på en tallrik. Kedjemackätning. Slut på smör och brist på allt annat. Inget i flingväg.

Jag har tröttnat på att vandra i denna stad nu, det är inte längre nytt och okänt.
Ändå vacker tillvaro på nått sätt. Mår bra. En schampolukt förföljer mig och jag sover inte bort tiden.
Fastnar i att höra hur min klocka tickar i otakt med en köksklocka.

Thursday, January 18, 2001

en annan säkerhetsrisk

Jag drömmer om min exgranne hela tiden. Vad betyder det?

Håller på med min första CD. Så ska det ju va. Man ska skriva en egen bok, släppa en egen skiva osv.

Jag har hittat en ny människa, som egentligen hittade mig. Vi verkar lika. Det blir så ibland.

Ibland undrar man om man inte har lärt sig allt fel.
Eller om det är nått man borde ha kommit ihåg.

Wednesday, January 17, 2001

Livet i procent

03:30

Mornar:
Jag tar några bloss direkt efter att jag har vaknat för att pigga upp mig.
Medan jag röker och en stund efteråt känner jag mig till 30% uppiggad av solen/kylan, till 70% mer förslöad av nikotinet.

Jag hade gått och lagt mig i detta stadiet om det inte varit för den 20-40 procentiga viljan att uppleva dagen (varierar efter humöret, vilket reglerar graden av förmåga att uppskatta småsaker i tillvaron). Om jag är i ett tillstånd av apati, eller har en ångestnivå på-2,5 (i en skala på +1 till -5 där 0 är neutral) eller lägre är det i genomsnitt 80% risk att jag återvänder till sängen efter första rökningen efter klockan 10 på morgonen.

Om ångestnivån var -1 när jag gick och lade mig är risken 50% att jag reagerar negativt om jag vaknar mitt i en dröm (av bytet av verkligheter). Vid ångestnivå -2 gäller 60% och vid -3 och nedåt 100%. Det spelar stor roll för vilket spår av möjligheter i stycken ovan jag kommer att hamna i.

Fritidssysslor om dagar och nätter

Jag målar för att kunna känna stolthet över prestationer, för att jag blir glad av färg och för att koncentrationen samlar mina tankar på en enda känslomässigt positiv sak.

Jag spelar patiens när jag inte vill känna tidens gång, eller irriteras av att bara sitta och glo när jag är ute på internet och väntar på att sidor ska laddar klart.

Jag läser för att tycka att jag arbetar på min framtid, en strålande karriär som bibliotekariehjältinna och för att lära mig saker om psykologi och hur andra människors liv kan se ut.

Jag letar efter konstbilder för att konst gör mig glad och inspirerad, och för att mata min nyfikenhet på vad människor runtom i världen skapar.

Jag skriver dagbok för att få perspektiv och inte förstorar upp saker. Också för att se att jag faktiskt gör roliga saker ibland och för att ha bevis på att alla mina dagar inte ser likadana ut. Och för att ventilera. För att pussla ihop till mönster så att både jag och det som händer mig kan framstå som begripligt. Orsak och verkan.

Jag ligger här och klottrar i ett kollegieblock 4 timmar innan väckarklockan ringer för att jag bestämt att det är viktigare för mig att må bra än att få tillräckligt med sömn.

Wednesday, January 10, 2001

Jag sov i en garderob. Men jag gick upp och på mitt rum och la mig vid sju. Frös för mycket.
Idag ska jag till soptippen och hitta massa inspirerande saker, kanske en gammal flanellskjorta.

Alla människor i Idioten har två efternamn, och han kallar dem olika hela tiden... Jaja... Förnamn, smeknamn, titel, efternamn 1 eller efternamn 2. Lätt som en plätt. På ryska.

Starta Windows ljudet på min dator är "Kuckeliku... good morning", från en väckarklocka som tillhörde en norsk gammal mailkompis. Slutljudet är från Scream. "I liked that movie, it was scary." Hade för mig att jag hade "Don't hang up on me", det är ju smart. Don't hang up on datorn. Får mig att tänka på skräckfilmer med dockor. Don't let go of me.

    "Vad gör du hela dagarna egentligen?"
    "Jag har skrivit ut papper, och nu bränner jag en CD-skiva."
    "Men man kan väl göra nått medan man bränner CD-skivor."
    "Ja, nu har jag ju sovit."
    "Du börjar bli som morfar."
    "Det har jag väl alltid varit."


18:32: Bilbatteriet är slut, Hennes röst ekar i mitt huvud så att jag glömmer bort det jag tror att jag borde ha skrivit upp på min påminnelselapp. Otroligt med adrenalin är jag. Adrenalinsamling.
Imorgon ska jag bränna bort nått överflödigt.

Jag fick nog när jag tuggade tuggumi och bet mig i kinden. Jag började gråta.

April-väder är äckligast av dem alla, med skuggor som randar hela marken, och gult ljus och kalt och brunt och snöhögar. Jag pratade om allt detta högt. Att det känns konstigt i kroppen om våren, det är så äckligt. Världen är så ful.

Jag vet inte om jag mådde illa eller bara ville kräkas ut något. Jag bestämde att jag måste ha solglasögon på mig för att slippa se april. Och så hämtade det röda lilla spannet, det kändes inte bra. Jag hämtade en blå ny papperskorg.
    "Får jag kräkas i den nya papperskorgen."
    "Ja, du får kräkas var du vill bara du inte kräks på golvet."
    "Det var mindre ångest med den här."
    ".. Men SLUTA!..... och ta av dig solglasögonen!!"
Hon blev hysterisk av hur onormal jag var.
   

Jag kan inte åka med morgonbussen som går förbi precis utanför, då träffar jag gamla personer, klasskompisar. Och vad ska jag säga då? Vad kommer de säga då, de ambitiösa små liven, när jag kommer in med min röra, mitt konstiga liv, inga planer.

Pengar kvar att leva på för resten av mitt liv: 6kr

23:09: Det är rök i hela rummet, jag ser det ju för fan. Nån får allt ta å lägga in lite mer mättnad i bilden.... Är jag verkligen så trött att jag ser såhär suddigt?
Inatt ska jag sova normalt.

Wednesday, January 3, 2001

De bipolära svängningarna

förra året

Sommarkläder i snö

Hon vaknade av att jag hoppade in och skrek: "Vi måste fota badmode nu!! Vakna, du måste ta kort på mig." I sommarkläder, strandsandaler, solbrillor låg jag på en solmadrass i snön, och satt i en snöhög och hade precis så roligt som jag förväntat mig.
Maniskt, maniskt. Jag hade ju glömt mina serotoninförhöjningar... kan det verkligen ha med det att göra?

17:21: En 40% margarita ca. Jag har ställt datorn på ett litet hörnbord med hjul på och dragit fram till sängen
Jag har målat en tavla som jag tänkte försöka sälja för 1000 kr, eftersom jag inte kan försörja mig själv på normala sätt. Än har jag inte tjänat en enda krona.

Monday, January 1, 2001

Det är vackert att ligga på samma ställe som där man en gång nästan dog
Det finns inga underdrifter i att se det som borde ha varit en gud