Pages

Tuesday, April 24, 2001

Ett helt galet brev

Det finns frimärket, det är bara så. Skriver fram kramp i högerarmen. Spyr av att inte kunna sova.
Det är natt. Halv 2. 24 april 2001. Vi är i framtiden nu, lyssna på talet, det är science fiction.
Jag kan inte sova och fönsterna är helt svarta. man är som instängd. Utomhus är borta, det syns inte längre. Fan, julglitter som hänger snett och 6 böcker jag ska läsa. 3 som jag redan läser i. Datorn som vill att jag sitter vid den.
Hatar gör jag inte. Inget. Förutom att jag vill krossa huvudet mot väggen. Så att jag slocknar en aning och kan vakna och börja om igen, med allt jag vill göra och allt jag inte vill göra.
Kom ihåg att vi är en explosion av solens kärlek. Naturen älskar oss, för den har skapat oss, så vi borde älska oss själva. Vi är fantastiska. Fysiskt och psykiskt. Våra tankar är egentligen orealistiska under. Vi är figurer, based on a true story. Och jag är en liten för tillfället svart frisyrkalluffs som försöker att inte vara destruktiv. Jag svamlar så här för att jag känner mig andlig och halvupplöst. Jag måste snart röka igen. Röker jag i mitt rum har väl lukten försvunnit tills i morgon. Rökning dödar. Varför måste folk vakna av skrivare?
Jag känner nått i benen. Det kittlas. Som det gör ont i bröstet när man är glad. Är benen glada? Vad roligt för dem. Då.

Jag har märkt att man överlever vad man än gör. Hur mycket man än ställer till det. Man kan ligga i sängen hela dagarna och ändå finnas till. Då kan man undra varför man ska göra något. Vad gör det om man är halvdöd ett tag när det bara är nuet som räknas, och man inte kommer ha nått med halvdödepisoden att göra i framtiden. Förlåt att jag är så djup och...eh, filosofisk. Men det är ju natt.
Jag ska skita i det här nu.
Jag ska fan sova

-

*svordomar* jag är dömd till en hel natt vaken. Det är lika bra att jag går ut i skogen. Sätter mig på en blöt stubbe och funderar över mitt liv. Träffa en älg. Utbyta erfarenheter.
Det kliar i mitt hår. Snart ska jag äta nattfrukost. Sitta i köket och inte veta vad jag ska stirra på. Inte veta vad jag ska tänka på för att vara så harmonisk som möjligt. Det är en viss risk jag kommer ta. Kanske kommer jag hamna i ett tillstånd som är svårare att somna med... Jo, psykologisk, jag blir gärna sån på natten. Det är då jag skriver sånt här. Jag ger fan i vad det är för svammel. För jag hittade frimärken. Och nu ska jag använda dem.
Aaaaj! Mikrofonstativet ger en stickande skugga ifrån sig. och jag tror inte jag är hungrig. Vet såklart inte. Hunger är relativt, och min uppfattning om saker är relativ.

Klaga!!!! Nejnejnej. Jag menar inte att klaga. Det är inte det. Jag hatar klag. Jag är så jävla trött på klag. Jag har varit en superklagare de senaste åren och försöker bättra mig, men jag får ständiga återfall.
Jag återfaller i planer på att käka.
Jag återfaller i ciggbegär
Jag är inte Alice i underlandet idag.

"Planet earth is blue and there's nothing I can do"