Pages

Tuesday, July 15, 2003

Svensk konsument

De första sex timmarna av dagen, detta låter otroligt korkat, ägnade jag åt att fylla i en sifoundersökning. Jag brukar fylla i sånt när det kommer med posten, för jag tycker det är roligt. (Har inga stora krav på att livet ska bjuda på avancerad underhållning.)
Men när jag nästan var klar bestämde jag mig för att inte skicka in det.
"Svensk konsument".
Jag blev arg när jag såg på klockan att jag suttit så länge med det, och tyckte att jag inte var tillräckligt oegoistisk för att hjälpa sifo så länge.
Och jag ville inte skicka in det för att det var många frågor jag tyckte var för omotiverat personliga.
Men det är klart att kvällstidningar vill kunna skriva att människor som är bra på att sätta sig in i hur andra människor känner oftare handlar på Claes Ohlsson än de som inte gör det. Eller att de som svarar "stämmer bra" på "jag är mer och mer medveten om att jag har mina goda och dåliga dagar och jag försöker göra något åt detta" ser mest på SVT medan centerpartister och religiösa är de som främst föredrar kanal 5.

----------------7777777777777777LLLLLLLLLLLLLL""""""""""""""""""""""


På P1 idag pratade de om läxor. Jag insåg mer än tidigare hur ohälsosamt läxor är. Vuxna pratar så mycket om att det är viktigt att komma hem från jobbet och kunna stänga av. Ha en ordentlig fritid. Men elever har det ju faktiskt aldrig så. De tar med arbetet hem varje dag.

Jag var otroligt skoltrött på högstadiet. Jag gjorde oftast läxorna ändå men mycket fortare än tidigare, bara det allra nödvändigaste och i sista stund efter det att jag egentligen gått och lagt mig eller på morgonen.
Jag slutade försöka göra mitt bästa, men blev ändå inte mindre stressad för att jag fortfarande kände pressen att jag borde göra det bättre just för att jag kunde.
Och det läskiga är att man alltid kan göra det bättre, hur bra det än är.

Personligen har jag egentligen helst bara läxor och inga lektioner. (Att plugga distans, kallas det.) I Örebro försökte jag gå en samhällskurs med vanliga lektioner, men jag blev bara rastlös av att det gick så sakta. Jag blev arg på allt och alla som gjorde att det gick sakta. Tillslut räckte jag upp handen, sa att jag skulle till tandläkaren och smällde igen dörren när jag gick.
Om man inte visar att man är arg när man är det blir man bara argare, spelar mindre roll att ingen fattar varför man är arg.
På lektioner uppstår diskussioner, läraren får förklara tills alla förstår, man får skriva av saker från tavlan som man kunde läst in en bok på 15 sekunder osv. Och att sitta med ett papper med frågor som man ska söka svar på i en lärobok går äckligt mycket långsammare om man sitter i ett rum med 20 andra. Vem har inte koncentrationssvårigheter i sådana situationer?