Förklara inte sand!

20:06:
- Mamma laminerade dina utomjordiska, mikroskopiska löshår eller vad det var idag.
- ..............Va?

Jag satt och funderade på hur jag skulle inreda på en vägg och drack kaffe. En elektriker gick omkring i rummet utanför.
Det här är vad en elektriker som nyss sett mig för första gången tänker om mig: vilka sluskiga kläder! vilket stökigt rum! vilken mörk musik! vilket mörkt rum! (men det sista var hans fel, han tog bort elen, ja det kan han inte tänka då.)

Syster slängde en tejphållare i väggen igår för att hon var arg. Där tejphållaren hamnade hamnade också en hög sand. Jag blev förundrad, tänkte att det var någon väldigt fin sorts sågspån som hoppat ut ur väggen. Idag gick jag fram och kände på högen, och märkte att det var riktig vit strandsand. Rummet blev helt magiskt för ett ögonblick, tills mamma förklarade att sanden hade varit inne i tejphållaren för att hålla den tung och stabil.
Dagens största besvikelse.
Nu kommer jag aldrig mer kunna tro på mirakeldetärjubaraåthelvetemedallting.

Jag körde växelbil idag för första gången på nästan ett par månader. Det första jag gjorde var att starta den med ettan i och bara bromsen nertryckt, så den skuttade någon halvmeter närmare det stup vi har framför där bilarna står parkerade. Ett ganska riktigt stup också, vi bor på ett litet till största delen gräsbevuxet berg.


22:18: I hennes tak hänger en prisma, hängde. Jag visste att den varit min, tänkte på det varje gång jag såg den att den där saknar jag, den är väl min.
Hon höll med när jag väl sa något om det, sa att den hängt kvar där sedan jag bodde i hennes rum nov –00 till jan –01.
Nu är den nerryckt, jag ska hänga den i ett fönster och stirra lyckligt på regnbågarna varje morgon när jag vaknar. Jag skulle gärna ha ett jättestort självrullande kalejdoskop i fönstret också, som man inte behövde kika in i, utan det skulle vara så stort att man såg mönsterna från överallt ifrån. Men sådana finns inte. (Va?)

Citat var det här.
Mitt huvud brinner baklänges nu – Lukas Moodysson



Copyright? Jag vet inte vad man ska göra åt copyrighten, den gör mig nervös ibland. Får man välja ut citat ur en bok själv eller bara välja citat som andra redan använt? Hur långt får ett citat vara som längst innan det blir plagiat?
En mardröm jag skulle kunna ha: jag jagas av ©:n. De försöker svälja mig, som pacman sväljer frukter eller prickar. …
jag är trött som ini helvete. Jag får associationer som sträcker sig alldeles för långt utanför mig själv.

Sno inte copyrightade pacmanbilder!!

Om jag bara inte fått en förklaring till sandhögen! Då hade jag kunnat drömma mig bort, drömt om att man kunde kliva in i en parallell värld med öken och kameler. Det vore nått…
Jag läste en bok när jag var liten om en parallell ökenvärld. Varje gång huvudpersonerna kom dit började de jagas av ett hästskelett som gick på bakbenen. Sprang på bakbenen. Jag undrar vad det ville dem… Vad var målet?….. Vad…. är…. .målet.

Det kanske är sand i allt som är tyngre än det ser ut att vara. Det kanske är förtyngnings -standarden.


22:58: Visst fasen, mitt hår är fullt av tejpbitar. Jag kan nog ha dem där hur länge som helst för jag minns dem aldrig tillräckligt länge för att de ska försvinna.

Höjdpunkten

Rotade bland cd-skivorna, valde ut en bibba och gick tillbaka till hallen, ångrade mig och tillbaka till cd-skivorna för att hämta fler.
Provade 3-4 jackor för att hitta den mest behagliga. Tog en av pappas.
Vi satte oss i bilen och jag började leta efter en mössa som jag tänkte att jag kanske hade där inne, det hade blivit ännu behagligare.

Hon bad mig att sluta upp med vad jag nu gjorde, jag skulle bara skjutsa henne till en plats 3 km därifrån. Jag förklarade att detta var det roligaste som skulle hända mig under hela dagen, och att allt därför måste vara perfekt.

Det blev bra. Kort men bra. Det har varit en bra dag.

Spara energi till stunder då man måste verka oapatisk

Apati sedan några dagar tillbaka. Suttit och stirrat. Behövde ta upp någonting från golvet och lägga på skrivbordet.
"Ta upp den.. ta upp den nu! Rör på dig förihelvete!"
Ingenting händer automatiskt.

Jag pratar för mig själv nästan hela tiden. Eftersom jag sitter så still och förstelnad men ändå behöver stimulans. Då finns pratet kvar, och jag finns kvar.
Jag vill vara ensam för det är bara mig jag pratar med.

Så fort någon annan är hemma måste jag tvinga mig att verka normal. Äta, göra någonting. Det gör mig aggressiv och jag får lust att gråta av att låtsas på det sättet. Det är så ansträngande.
Jag gick och duschade bara för att kunna gråta utan att någon märkte det, men när jag var ensam och fick se deprimerad ut igen försvann behovet.

Jag ligger på golvet i mitt rum och halvsover. Jag har tänkt ut en syssla jag kan sätta igång med om någon kommer upp på övervåningen. Då sätter jag igång med den och lägger mig ner direkt igen när de börjar gå nerför trappan.

Det är riktigt deppigt.
All mat är äcklig. Jag var vaken hela natten, bland annat för att jag var för hungrig för att sova, men för trött för att orka äta något.


M ligger och stirrar i taket.
"Fy fan!" viskar jag för mig själv.
Det är inte bara jag, det ligger en viss stämning över hela huset. Och alla låtsas som ingenting.

Apan

Jag hör att någon öppnar dörren, men inte kommer in. Jag ligger på mage på golvet och snurrar runt överkroppen genom att gå med armbågarna åt höger, och tittar upp över soffan.
Min syster stirrar på mig. Jag stirrar tillbaka, väntar på att något ska hända.
- Nu vet jag hur en apa känner sig, säger hon tillslut, och håller upp ena handen som hon tejpat in med maskeringstejp.
- De har ju som läder nästan på handflatorna.