Dröm

Jag tar död på ganska många människor genom att någon anledning slänga molotov cocktails på dem. Polisen börjar jaga mig, och jag springer ifrån dem tillsammans med en okänd kille som senare förvandlas till en cyborg som ett straff för hans brott mot mänskligheten. Dvs att hjälpa mig att döda människor med molotov cocktails.

Flyendet slutar i fallfärdigt hus där jag bosätter mig tillsammans med zombies med dödliga skador som kan förvandla sig till andra varelser också. Mitt i ett av rummet står en stor skulptur som ser religiös ut och sprutar ut människofoster.

Jag sitter och lagar kläder med symaskin 23:10. Syster följer ljudet och finner mig.

- Men, vad gör du? Du förstör ju din image.
- Ja jag vet. Jag har så hög moral idag att jag lagar kläder själv och inte tvingar mamma göra det.
Jag måste lära mig att göra saker jag inte vill för att passa in i samhället.
- Helvete alltså, så underbart på något vis!

Pappa har förfalskat mammas namnteckning. Hon berättade att hon upptäckt det, men han försvarade sig listigt genom att förklara att de ju hade blivit misstänksamma direkt om han skrivit sitt eget namn.

What’s this new mesmerising sound, is it black or white
Will it swallow me whole, should I prepare to fight
The tunes restart a waiting that has turned into rust
It’s the sum of my thoughts, the revival of lust

Confusion runs in smaller circles, you’re a powerful force
What’s your offer and what’s your source?

I ignored the physical world to dwell in the dark
The beautiful deep dimensions with a painful spark
All I could find was cby a disorder
And it’s answers led across the outer border

Ever since I returned I’ve been searching for another kind of truth
What’s the right question to unlook the proof?

I've begged and kneeled in front of an emptiness.
Praising, screaming, laughing, offending
Someday it's face will appear and give me peace
I've loved, hated and waited for it
as I'm loving, hating and waiting for myself

It opens up my long lost romance, innocent joy
A child in green grass playing with it's favourite toy
When the present was now, and the past soothingly embraced
Who knew how successfully it could be erased

Piece by piece maturing into a predesigned life
All in the hands of others
My heart chose anarchy and my head madness
For a bit of logic and comfort
I looked for you everywhere without knowing a thing about you

As you’re coming close I realise you mean no harm
You were harmony, I used to sleep on your arm
You never really left I just got to ill to see
There’s will enough left in my blood, cause you’re still a part of me

Konversation, vågrätt

- Ska vi gå nu då. (för att lämna tillbaka en film.)
- Ja.
Ligger kvar i soffan.
- Har vi gått än?
- Ja.
-Var är vi?
- Vid restaurangen.
.......
- Var är vi nu då?
- Vi sprang, så nu har vi hunnit till kyrkan.


- Vi verkar döda. Jag tror att du ströp mig, och sen dig själv.
- Hur stryper man sig själv?
- Håller andan.
- Det tror jag inte att jag skulle kunna.
- Okej. Då ströp du mig och sen stod du där uppe (pekar på soffryggen). Och sen ramlade du ner och bröt nacken mot bordet.
- Så kan det ha varit.
.....
- Du är ju bara någonting jag inbillar mig... men du är ingen obehaglig hallucination i alla fall.
- Tack.

Påverkan, inverkan, bakåtutveckling

Jag skulle älska att dela det helvetiska med dig
Har väntat så länge på ett annat medvetande att påverka

Du ska bli som jag

Stappla omkring i kaos

Då kommer vi att förstå varandra