Tellus är den förträffliga pjäsen om klotformen
En himlakropps fängslande gravitation

Existensen som begrepp uppstår i ett intet utan språk
De skapades och gaddar ihop sig i gäng som på en skolgård

Otäck glädje

De som levt mitt liv har plötsligt samlats runt mig
Det fyller mig med en skrämmande frihet
Jag vet inte hur reglerna skrevs om
Höjder är till för att fallas ifrån

Jag försöker få mitt inre att stanna och stelna som lera
Det går inte att vila i tiden
Bara det som betyder något är hotfullt
Kallsvettas över den återvändande avsaknaden av vad jag inte vill ha

De sjukskrivna

Det händer ju ibland att man kommer till ett tomrum som inte hänger ihop med någonting. Man kanske till exempel blir lite övernojig, börjar hyperventilera, åker till sjukhuset och blir arg på läkarna för att man inte får någon starkare medicin. Hantera sin svacka bäst man vill medan man sitter i kö till det ena och det andra.

Jag är alltså sjukskriven och har ibland avråtts att tänka på framtiden, ibland tvärtom.
Det är tomrummet, när man inte har en aning om vad man ska göra härnäst eller om man ens ska göra något härnäst.  

E är också hemma på dagarna. Jag skrev och frågade vad han gör. Han bytte strängar på gitarren.

Tiden är mosad

Klockan fyra i natt stod jag i köket och stekte halomi medan jag färgade håret. Mitt öra har svullnat upp lite, tatueringen kliar och jag vet inte vem det är som moskrossar tiden och gör gröt på den.
Det är alltid mer intressant än otrevligt, jag klagar inte, det är det andra som gör.
Jag trivs bäst när jag aldrig vet vilken dag det är och vad klockan är den dagen. När jag bara tänker lite på måfå: nu ska jag nog äta, nu ska jag kanske ta och duscha, som om det vore kuliga påhitt. Jag fnissar åt min busighet när jag korsar ett rum utan anledning, utan att veta vad som händer sen.
Den fria viljan gör mig hög.