Hur man handskas med vardagen med minsta möjliga ansträngning

Jag har nyss vaknat upp ur den senaste spelkoman, Fallout: New vegas, och ser världen igen för första gången på 2 veckor. Det har blivit vår. Blommor som inte brukar räknas bland de allra första har kommit. (Är snödropparna redan döda?)
Jag har givetvis problem när jag försöker gå över från ett slags leverne till ett annat. Ett icke-animerat liv utan muterade skorpioner och eldsprutande myror, men med allt vardagligt som man behöver hålla sig vaken för att ta itu med.

Oidentifierbart objekt i min Pip-boy

Duschandet, städandet, ätandet

Vissa saker blir aldrig klara, hur mycket tid man än ägnar åt det. Som städning, och att duscha. Deprimerade människor tycker därför tillslut att sånt känns meningslöst. Det går ju alltid att ta igen längre fram. Om man inte duschar på en vecka, blir man ändå helren direkt när man väl duschar. Samma sak gäller disk, och golv som inte dammsugits.

Att äta blir man heller aldrig klar med, och det är mer invecklat än egen och rumslig hygien.
Om man inte orkar äta dör man ju tillslut, och om man inte kan sluta äta drar man på sig kilon som sänker den redan låga självkänslan.
Efter en period av för lite mat, eller för dålig mat, får magen svårt att vänja sig vid en hälsosammare kost igen. Man får lida sig igenom magsmärtor och illamående, medan man stegvis töjer ut magsäcken igen, och försöker smälta främmande, nyttiga föremål.

När jag är låg försöker jag hålla liv i utbudet av de matvaror jag klarar mig längst på, och har svårast att leva utan.
Detta är:
Mjölk
Havregryn
Knäckebröd
Ost
Kaffe
Snus

Snus är kanske inte en matvara, men det är ändå något jag förtär med kroppen, därför tycker jag att det passar på listan.
Kaffet behöver man inte säga så mycket om.
Mjölk och havregryn är en bra blandning, en slags snabbgröt. Man behöver inte äta särskilt mycket av blandningen för att bli mätt, eftersom havregrynen sväller i magen.
Ost fungerar utmärkt utan smör, om man smälter det i mikron (på knäckebröd.)

När jag känner att kroppen verkligen suktar efter näring, brukar jag köpa grönsaksjuice på flaska. Man kan låtsas att det är middagen.


Sådär har jag levt ganska länge nu, men jag har inte märkt det, eftersom jag har spelat. När jag slutade insåg jag hur icke-fungerande allting var, och ringde till en secondhand affär för att fråga om jag får hjälpa till där. Tyvärr fick jag inte tag på den jag sökte. Får se om det var en enskild impuls, eller en riktig idé som det kan bli något av.

Ickearbetande ickestudent

Det har gått ett sommarlov sedan jag sist hade plugg/praktik för mig om dagarna. Och när jag väntar på något väntar jag intensivt. Koncentrerar mig. Har svårt att fokusera på något annat.
Jag har försökt uthärda, börjat trivas, och till sist inte velat lämna den händelselösa tillvaron.

Till en början blev jag galen, särskilt efter att mitt marsvin dött. Livlösheten var förlamande. Jag flyttade halvt in hos mina föräldrar, och umgicks med min syster som mestadels sköter sina universitetsstudier därifrån. Spelade Mario på Wii flera dagar i sträck. Målade ett par fjädrar på en tavla med en kvinna och en uggla. Läste böcker om olika husdjur.

Efter att ha klappat på en orm och en skäggagam köpte jag en kanin. Det är inte tufft, men ska man ha en skäggagam måste man tvätta händerna i en minut efter varje gång man petat på den, för att inte få salmonella.
Kaninen har ett öra som står upp, och ett som hänger ner. Hon är rumsren, och springer runt benen på mig som en hundvalp. Jag började trivas i min lägenhet igen och spelade ett spel efter ett annat, fast på PC, dryga månaden i sträck.

Det hänger och fladdrar i en klädnypa i sprucken plast. Jag är nervös eftersom jag är neurotisk. Andra skulle kanske klackat sin spark och tagit dagen som den kommer. Inte veta vad man kommer plugga var, hur man ska bo, det är kanske likgiltigt eller t.o.m. uppfriskande för vissa sorters människor.
Jag skriver vulkanutbrott av anteckningar över dagarna som kommer. Vill för allt i världen strukturera upp alla måsten i lägenhetsvärlden, och inte tappa greppet om allt som fungerat så bra de senaste 2 åren.

1. Mata Juno
2. Bädda
3. Frukost
4. Duscha.

Så ska varje perfekt morgon börja. Och om bara morgonen är perfekt följer resten förhoppningsvis efter obesvärat.
Det funkar 2 av 7 dagar i veckan.

I framtiden måste 5 av 7 dagar fungera. Om jag hade jobbat på heltid, hade det inneburit något helt annat än att studera på heltid. Tidsgränserna blir flytande, oigenkännliga. Jag kan behöva plugga i allt mellan 0 till alla vakna timmar under ett dygn. Det finns ingen gräns för hur stressad jag kan låta mig själv bli, och hur sjuk jag kan bli av det. Jag är rädd.