Jag låg i badkaret och vred på mig som en krokodil som försöker döda sitt byte.
Vad är det för fel på fredagar?
Önskade att jag redan ringt om gratis neuropsykiatriska hjälpmedel och skaffat ett kedjetäcke.
Provade att lyssna på isochronic och binaural beats vilket först gav mig tics i hela ansiktet, och sedan övergick i en behaglig hypnotiserande effekt. Tror jag. Teorin är att hjärnvågor kan inspireras att ändra på sig med hjälp av ljud i önskade frekvenser. Man kan i alla fall inte tänka på så mycket annat än ljuden medan man lyssnar på det.
När jag tror att något destruktivt vore lugnande handlar det aldrig om impulser. Det är ett noggrant kalkylerande över hur mycket det är värt, vad konsekvenserna kan bli och hur pass långvariga de kommer att vara. Kombinationen av alkohol och tabletter lämnar inga spår. De syns inte dagen efter. Men jag vaknade inte förrän vid tre av att telefonen ringde.
Jag brukar i regel ha hunnit vakna till några gånger om jag sover så länge, så var det inte nu och det skrämde mig.
Jag hade drömt om människor som var inlåsta i stora tågvagnar och höll på att dö av värmeböljan som orsakades av att solen expanderat.
Försökte sedan vakna till genom att titta på en film om en man som utvecklar en psykos under runt 20 år. Testet med en romantisk komedi verkade faktiskt ha en sämre effekt på psyket.
Det verkade inte vara läge att vara social, men jag är inte rädd för att se ut att må dåligt bland folk längre.
Satt på hillbilly-krogen med ett par vänner och drack mestadels bara kaffe för att inte fucka upp kemikalierna mer.
Någon sa att jag såg fruktansvärt arg ut, som om jag var på väg att ställa mig upp och skjuta ner folk.
Någon annan tafsade en hel del, vilket alltid höjer mitt självförtroende vem det än kommer ifrån.
"Jag är inte som andra killar."
"På vilket sätt då?"
"På vilket sätt du vill."
Jag var arg, och det blev värre när det började bli dags att gå hem.
Det är en främmande känsla för mig att vara smått besatt av någon som dessutom är av ett kön jag trodde att jag inte var intresserad av längre. Jag blir arg när jag inte råkar stöta på honom, som om det vore antingen hans eller mitt fel.
Om min ångest delvis består av olycklig förälskelse känner jag mig korkad, men jag förstår det om det egentligen bara handlar om att jag vill kunna ligga och krama på någon, någon som hade kunnat vara nästan vem som helst.
Drömde att jag blev misshandlad med sparkar och basebollträ, och sen mest var stolt över att ha varit i ett ordentligt slagsmål.
Dörrklockan ringde och jag smög mot kikhålet, mycket försiktigt, för att inte råka verka hemma om det vore ett Jehovas vittne eller en försäljare.
Det var min mamma, och jag får inte hjärtklappning av att se henne i fish eye perspektiv längre. Inte sedan jag tog upp det här med mitt obehag över att se henne försöka dölja sina oroliga blickar mot allt stök, och hur hon verkade känna ett tvång att till slut alltid diska min disk innan hon gick.
Vi kom fram till att det ändå alltid ser ut så, hur jag än mår, och därför inte betyder något särskilt.
Man skulle kunna analysera vad stöket består av och därifrån dra slutsatser om mitt humör, men det borde jag inte lära henne. När jag mår bra har jag projekt utspridda över skrivbord, soffan, golvet, sängen. När jag mår dåligt står disken vid sängen istället för vid datorn, skräp ligger utanför istället för i papperskorgar och det ligger kollegieblock här och var som vid närmare granskning innehåller mer svärord än de vanliga påminnelserna.
Jag hade nyss besök av en vän som jag tappat kontakten med men vill ha tillbaka. Det är imponerande hur jag kan arbeta på sånt samtidigt som jag har mer ångest än vad jag vant mig vid att ha. Jag vet att psykologen jag hade senast verkligen påverkade mig i positiv riktning... Tror aldrig jag har yttrat något liknande tidigare. Jag saknar henne. Hon kom fram till att jag är tillräckligt bra på att arbeta med mig själv på egen hand, särskilt sedan jag fått lite nya infallsvinklar. Men jag mår riktigt dåligt ibland igen, och jag vet inte varför. Eller kanske. Eller kanske inte. Jag vet i alla fall inte vad jag ska göra åt det.
