Pages

Thursday, October 17, 2013

Djupt och ljust

Nu är vi här igen
Sjukligt förutsägbart, mycket sjukligt.
Vi har hittat en helt egen spricka i marken
där vi letat efter hemligheterna, anledningarna, beståndsdelarna,
det minsta, det största, det mest essentiella, bakgrunden, sanningen.
Tänk om jag vetat redan från början att sanningen om mörkret lika gärna kan ersättas med en sanning om ljus.
Och inget av det går att bevisa som mer äkta än det andra när allt baseras på känslor.

Men oj, vad sant det kan kännas
Vad man kan behöva övertyga sig om att ett lidande har en anledning, att det leder någonstans
Vägen man går på måste vara rätt om det inte går att vända
En väg till insikt där målet i slutändan visar sig vara en övertygelse om att man borde dö.

Kontrasten mellan detta och yttervärlden, när man väl märker av den, är skrattretande.
Skratta är allt man kan göra, av förbluffning. Av ett minne man trodde inte fanns kvar.
Hur man till slut märker att någon står och titta ner, undrar vad det är för skoj man tror att man har för sig där nere. Täckt av lera som torkat och krackelerat, grävandes efter jordens mitt.

Minns du hur vi skrattade? Vi skrattade tills vi skrek och grät.
Vi var så utmattade att blodet inte orkade rinna.
De såg oss ligga där, vad konstigt att de hittat vårt gömställe.
Det var som att vända insidan utåt

Man hör efter ett tag vad andra säger och börjar förstå orden.
Om vardagen och ett fortsatt liv.
Som om det fortfarande gällde.
Det var nyss ett mål att leta efter det ondaste onda i de djupaste mörkren och brännas ihjäl på magma
Bara storslagenheter och superlativ.
Vad är livsuppehållande petitesser i jämförelser, och vad kommer det innebära att byta riktning och gå tillbaka mot livet.
Är det ens möjligt?

Japp.
Det visste vi ju egentligen.


Den grupp människor som har hittat sprickan i marken ofta går tillbaka för att kika lite över kanten.
Ramlar huvudlöst ner i något de en gång tyckte var vackert.
Något mörkt och varmt att kura ihop sig i ett tag, fram tills dess att bergväggarna börjar skaka.
Det är vad som är så förutsägbart. Om och om igen är jag i samma situation. Där människor jag valt, de som vet, ramlar ner i detta förjordade djup.

Det finns inte så mycket jag kan göra, det lär man sig till slut.
Jag har satt mig vid kanten av sprickan med en kopp kaffe och följer små livstecken.
Vinkar ibland, du vinkar tillbaka, halvdött.
Det är lönlöst att försöka kasta ner rep, de når aldrig fram. Ropa hjälper inte heller, för du har helt bytt språk och förstår inte ett ord av vad jag säger.

Jag ser fram emot dagen då du får tillbaka det där lilla minnet, och skrattar tills all svart humor och ironi ersätts av gråt och primalskrik.
Skrik för guds skull, skrik alla döva!

Ser du mitt namn där nere?
Jag har ristat in det i bergsväggen, och nu sitter jag här uppe och dricker kaffe som om ingenting.
Världen fanns kvar för mig, och den finns kvar för dig.
Den kommer aldrig att sluta vänta på dig.

Wednesday, October 16, 2013

Ett ironiskt "tack" till ingen


Du menar att jag är kapabel till detta? Men får aldrig stanna i det.
... Okej

Är det såhär andra är för det mesta eller är det en myt?
Det är ju helt sjukt.
Världen är nästan vacker.

Jag gör saker för att jag vill göra dem,
och mår inte dåligt för att det krävs att jag är vaken när jag gör det.
Att aktivera mig får mig snarare att må bättre.
Sinnessjukt.

Vad är egentligen originalmentaliteten, vad är standard?
Är det här jag när jag är frisk, eller är jag för frisk eller är jag fortfarande för sjuk?

Jag försöker jämföra mig med andra människor och tycker att de verkar bete sig likadant.
De... ja, de gör saker, från morgon till kväll.
De får ju inte direkt panikattacker eller aggressiva utbrott av att behöva vara igång så länge.
Många har till och med heltidsjobb men mår bra... eller okej så långt vågar jag inte gå, de verkar okej ändå.

Vad som gör mig så vansinnig är att det inte finns någon att vara arg på.
Det enda jag kan vara arg på är mitt eget huvud, men det är inte jag, det är en sjukdom.
Det är en sjukdom i min hjärna - den inälva som gör just mig till mig...
Så om min hjärna är jag, och sjukdomen är en del av min hjärna... Ni förstår.
Det leder ingen vart.

Jag vägrar vara arg på mig själv, jag är klar med det.
Jag är klar med hela den där existentiella ramsan.
Jag blir bara aldrig klar med ilskan i sig.

Lättdistraherad med bristande arbetsminne

Ska spika upp en tavla på väggen, ligger den på skrivbordet?
Där ligger ju i alla fall en linjal som jag kan behöva snart.
Men är inte linjalen i det andra rummet bättre?
Jag går nog på toa innan jag hämtar linjalen.

Toan behöver rengöras, var är rengöringsmedlet?
Letar i städskåpet.
Skriver ett sms till mamma och frågar om hon ställt den någon särskild stans.
Går tillbaka till in i rummet där jag skulle spika upp en tavla.
Visst ja! Linjalen.
Går tillbaka in i andra rummet.
Står och tittar ett tag, vad var det nu...
Jag borde nog rengöra min whiteboard.
Letar samtidigt i skåpet efter toarengöringsmedel.
Det var inte där, där har jag redan letat.
Ställer rengöringsmedlet till whiteboarden vid datorn.
Jag höll på att skriva en text på datorn, så jag fortsätter med det.
Ser en linjal. Aha!

Jag vet inte var linjalen ligger nu längre.
Men jag hittade i alla fall hammaren och spikade upp tavlor.

Monday, October 14, 2013

"There is nothing left for us to do but to try to live ordinary decent lives."

Tryckte på paus och stirrade ut i rymden ett tag.
Sög åt mig obehaget.

De ringde hysteriskt på dörren när jag låg och sov, hade varit oroliga.
Jag öppnade, igen bakfull och risig, men helt okej.
Det där kom ingenstans ifrån. Jag förstår inte vad som fick dem att vara oroliga just då av alla möjliga tidpunkter.
Kanske bara att det var söndag, och det är då jag brukar se ut sådär. Men det är ju bara ytan.

14/10

Det skulle vara humoristiskt från och med nu.
Jag hade tänkt skratta mer än vanligt.
Mina mardrömmar är åtminstone fina.
Det värsta som hände i natt var att mjölken var slut, och i verkligheten var den inte det.

Friday, October 11, 2013

11/10

Somnade med en intensiv önskan om att ha en bakgrundsbild på en skäggagam.
Njuter av den återkommande intensiteten i mina synintryck.
En vän gav mig hoppet om att en bit av en banan på marken skulle vara en död mus.
Tänkte att spänningen i huvudet nog var en stroke och fick hjärtklappning.

Thursday, October 10, 2013

- Eftersom du aldrig byter gardiner kan det vara bra att ändå ta ner dem och skaka av dem ibland, det samlas jättemycket damm däruppe.
- Ja, det förstår jag ju. Men jag tänkte inte att det var meningen att man skulle bry sig om sånt.

- Inte ens ditt rengöringsmedel luktar gott!

Tuesday, October 8, 2013

The game of opposites

Läser "A book of surrealist games" - Alastair Brotchie, det är därför.

The game of opposites:
Skriv en mening, sen "write the absolute opposite of this sentence, phrase by phrase, according to any idea of 'opposite'".
"This process may continue as long as the players desire."
Tillägg: Plocka ut och rör ihop resultat av synonymer och motsatsord.

Exempel på slutresultat:

Välkommen till Psykiatriska mottagningen

Lyckligt förd till andliga välkomstfester!
Anmäl dig i receptionen, men säg inget om min existens på andra sidan jorden.
Säg däremot allt inuti din död under det här centrumet av rymden, bortledd från ateistiska vardagsavsked.
Om du uteblir eller avbokar tidigare än minus tre halva nätter efter besöket ges en inbetalning av läkarlönen. Du får en faktura om du anländer senare än tre dagar innan avskedet.

Med vänlig hälsning utan fientliga ignoreringar

Fysiologiska utlämningen


Exquisite corpse

So what? Jag är intresserad av surrealism och tänker föräta mig på Snickers medan jag leker en språklig variant av exquisite corpse för mig själv. Vad gör du som är så himla mycket bättre?

Lekens regler: använd wikipedias slumpgenerator, plocka ut en fras ur varje artikel och pussla ihop dessa fraser till en obegriplig berättelse.


För en ung publik:

En av de elva distrikten i Detroit, det administrativa centrumet för sökmotorer, mottager interstitialvätska från aborterade foster. Dess skelett är relativt mjukt med 22.412 passagerare per dag.
Mördarmysterium och romantik i ett tvåpartisystem!

Fängelset i Karibiska havet, detta försvarssystem med en areal på fyra kvadratkilometer, förstördes under revolten 1916.

En religiös TV-kanal var en av få resterande exempel på småskaliga, utomjordiska världar.
Utmanande teorier som stöder hälsosamt leverne.

En tragikomisk berättelse.
En återvinningsavgift för elektroniskt skräp större än min kropp.
Den äldste sonen började med illegala droger som ecstasy och kokain.
Sanningen ligger latent i varje människas medvetande, omgivet av sand.

Möjliga tecken på självdisciplin

Jag skulle kunna ha en bänkdiskmaskin, men har tänkt på det som ett fusk.
Disken har vuxit till något mycket mer än disk, den har blivit en metafor.
Den är en livskamp.
När all disk är ren vet jag att jag klarar av vad som helst.

Nu kan jag se framför mig hur möjligheten till ordentlig matlagning uppstår av ren disk, och hur denna återkommande uppgift kan ersätta disken.
Mat går till och med att nörda in sig på, bli lite inspirerad och stundvis glad av.
Jag hade tyckt att diskandet var roligare om det fanns så pass mycket information bakom det att man kunde läsa böcker om det. Utvecklas som diskare.
Eftersom man kan utvecklas som kock ser jag detta som en bättre typ av måste.

Man behöver ju inte envisas med att gå när man har cykel, och det gör jag verkligen inte. Vad är skillnaden? Att gå är lika svårt som att diska för mig.
Det är okej att underlätta vardagen för sig själv, man blir inte bortskämd eller lat av det... alltid.
Om man vill kan man hitta något annat skitjobbigt att göra som samtidigt känns mer meningsfullt...
Från och med nu kan det vara ett mål att jag ska börja träna när jag har slutat diska.

Kylskåpspoesi


13 timmar. 13 timmars städande av min lägenhet utfört av moder.

Tidigare hände det ingenting för att jag var apatisk. Nu, efter en medicinförändring, händer det ingenting för att jag är stirrig, stressad över ingenting och går och lägger mig för att inte få panikattacker eller något annat tokigt.

Alltid tillbaka till sängen.

Monday, October 7, 2013

Getingboet

- Om du städar ute på balkongen får du inte slänga getingboet, jag ska ta in det sen!
- Japp, spara getingbo.

Inte tillstymmelse till förvåning.
Vi är roliga.

Jag har en hylla i mitt vitrinskåp tillägnad naturvetenskapen. Men precis innan jag somnade, då när man tänker som allra bäst, kom jag på tanken att sätta upp det i taket.
Man får göra sånt när man är vuxen, bor själv och redan räknas som lite underlig.
Det vore intressant att se om man någonsin kommer ifrån sina försvarsinstinkter när man ser ett getingbo. Jag kan behöva plötsliga inslag av fight or flight i dimman. Bli skrämd ibland så jag vaknar till.

Att ta ner det där getingboet är något jag sett fram emot så länge att jag inte vill göra det. Jag vill fortsätta att se fram emot det. Det sitter så stabilt att det inte bara går att rycka ner lite snabbt, jag kommer behöva använda en kniv. Det kommer bli fantastiskt.

Sunday, October 6, 2013

Sumphålet

Det ringde på dörren.
Det är lugnt, jag måste gå upp.
Ingen som inte känner mig ordentligt vågar ringa på dörren på det sättet.

Jag var bakfull, halvt finklädd halvt fulklädd med smink på fel ställen.
Min mor hade fått nog.

- Jag vill inte att mitt barn ska bo i ett sumphål.

Det är väl inte ett riktigt ord?

- Nej, det är klart.

3,5 månader av depression påverkar en lägenhet.
Hon har städat här i sammanlagt 10 timmar och kommer tillbaka någon gång nästa vecka igen.

Vi gick in i köket och satte oss en stund. Jag behövde hämta min snusdosa.

- Jag har börjat snusa igen, men det sa jag ja.

- Nej!

Det hade jag visst bara drömt att jag sagt, kom jag på.
Hon såg oväntat förfärad ut. Ännu ett tecken på att jag tappat greppet?

- Men det är ju ändå nästan nyttigare än nikotintuggumin kanske, och billigare!

Hon andades ut igen. Lite resonemang bakom.

Jag var ju inte bara bakfull, mina ögon var dessutom svullna.
Förklarade mig. Förklarade samtidigt de senaste 4-5 månaderna.

Saturday, October 5, 2013

De är tre. Du är den äldsta.
Du är den äldsta av de som fortfarande kan påverka mig så pass mycket.
Jag trodde jag dog av lycka när jag förstod att du känner likadant.
Jag dog av lycka över hur sorgligt det är.
Att du tycker det också.
Vi kunde ha haft det bättre.
Jag är så glad över att du har haft det lika dåligt som jag.

Jag antar att vi tog en taxi senare.
Jag låg lutad mot min väns huvud och tårarna rann nerför näsan.
Hade klämt in ett:
"Du tror att problemet här är att jag är feminist?" strax innan ett par poliser dök upp och förde ut en stökig individ därifrån.
Jag trodde att det var Sercuritas först.

Hon sa att det inte var mitt fel.

"Jag brukade tänka att jag var släktens svarta får."
"Jag med, om mig."
"Men det var inte vi, det var omvärlden."
"Jag vet."

Friday, October 4, 2013

Pessimistens visa

Jag har ångest. Det tål att sägas oräkneliga gånger.

Bakdäcket på min cykel är punkterat.
Kompostpåsen läckte.
Det är fruktflugor här.
Min kanin är uttråkad.

Min gycklare är i Stockholm.
Jag varken kan eller får städa hans bil.
Jag har ingen Jägermeister.
Jag har inga vindruvor.

Jag svettas när jag sover.
Jag har två dagars underkläder kvar
Jag får inte plats med mer på skrivbordet.
Jag tappade väckarklockan i golvet.

Datorspelet har börjat bli jobbigt svårt.
Jag fryser ofta om händer och fötter.
Det finns inga kanaler på min TV.
Jag har inte råd att köpa både en ny cykel och en ny dator.

Jag riskerar att snubbla över en nätverkskabel.
Jag har ingen micromat kvar.
Den där boken i förra inlägget var ju slut snart också.
Jag kan inte koncentrera mig när jag läser.

Jag har ångestfinnar.
Mina pupiller är för stora.
Mina ögonbryn har vuxit ihop.
Jag glömmer att betala räkningar.

Jag kan inte vattna blommorna och samtidigt vara säker på att jag inte spiller på viktiga papper.
Jag har känslor för andra som jag vill bli av med, både bra och dåliga.
Det är minst en halv kilometer till närmsta matbutik. Kanske lite mindre.
Om jag bara har kaffe och nikotin kommer jag inte gå dit.
Ska jag äta knäckebröd till middag eller!?

Jag vill ha en ny taklampa och en ny datormus.
Jag köpte en ny taklampa, men den hänger inte i taket.
Jag köpte en ny datormus också, men den är inte inkopplad.
Det finns varken juice eller juicen i konservburkar med ananasringar i kvar.
Det finns inga ananasringar heller i de saknade konservburkarna.

Jag får hjärtklappning av att ha kanske-planer för ikväll.
Mina närmsta vänner har flyttat till andra städer.
Jag klev in ett häftstift i foten en gång.
Jag slog i huvudet i en hylla för några veckor sedan.

Alla jag kan ligga och bara krama om är frånvarande.
Det är jobbigt att vara så populär att det finns flera av dem.
Det är jobbigt att ha ett sånt självförtroende i kombination med en så usel självkänsla.

Att bara ha en timme på sig att bestämma om man ska riskera att göra ett stort misstag.

Klagovisan live

Hemma från affären. Jag tappade en oöppnad ölburk på knölen man har på sidan om foten, under stortån.
Jag öppnade burken och ölen pöste över.
Hällde upp den i ett odiskat glas med juice i bottnen.
Gud vad jag saknar juice.
Nu är det bara att dricka och avvakta.

Mina jeans luktar lite av det där som kompostpåsen läckte ut.
Kaffesump och mögel.
Efter nästa kraftansamling ska jag plocka upp de jeans från golvet som luktar mest sköljmedel.
Eller kleta en klick sköljmedel på drabbat område på de jeans jag redan har.

Jag drog ett par tag med en rakhyvel mellan ögonbrynen.
Om jag använder deo blir den totala lukten från mig bra.
Mitt ansikte är rödflammigt pga allergisk reaktion på alkohol.
Ett halsband fastnade i mitt örhänge.
Det får väl hänga där ett tag.

Båda snusarna i min mun verkar ha kvar samma styrka.
Hur ska jag då veta vilken jag ska byta ut mot en ny?
En öl till, och snabbt den här gången!
Jag är förhållandevis skitsnygg nu.

Jag har läppstift på mig en gång vart tredje år.
Idag är dagen.
Jag ska ha det på mig så mycket att jag drar på ett nytt lager efter varje klunk.
Närmanden blir då lite mer tveksamma.
Du vill inte avslöja dig som kyssare av mig, och jag vill inte vilja kyssa dig.

Efter det här tredjedels glaset av öl nr 2 ska jag ta ett beslut.
Jag vet vad jag kommer ta för beslut.
Jag har ansträngt mig alldeles för mycket för att sitta hemma.
Varit utomhus redan till och med.

.... Okej? ... Okej.
Let's go

Monday, September 30, 2013

Och så motsatsen

En sammanfattning av vad jag sa kan låta ungefär såhär:
"Det är bra med mig sedan nyss då jag satt vaken hela natten, käkade morötter och fick insikter som kommer att förändra mitt liv."
Ändå blev jag förvånad när hon började gå igenom vad som kunde räknas som tecken på mani. Jag var ju inte orolig själv, och jag blir väldigt lätt orolig för det.

"Så du har inte sovit i natt?"

"Nej."

"Alls?"

"... Nej."

"Det är inte bra."

"Inte?... Jag menar, det är klart det inte är, men bara en natt oroar mig inte. Det är något jag är van vid händer då och då."

"Är du trött nu då?"

"Nej, jag är ju pigg förstås... och ändå trött på sätt och vis... men väldigt pigg."

"Så ska det inte vara. När sov du sist?"

"Det var väl.... ja, inte i natt då..."

Hon väntade, ville ha ett tydligt svar.

"Mm.. det... ah! Jo, jag gick ju upp vid elva då, efter förra natten, lydde väckarklockan för en gångs skull."

"Så det var över ett dygn sedan."

"Oj... ja, det var det ju."

Kunde hon sluta se så orolig ut?

"Men jag brukar inte börja oroa mig förrän jag varit vaken i två nätter."

"Nej, då ska man ju verkligen bli orolig!"

"Jaså? ... Jo, men det brukar jag ju bli."

"Har det blivit mer så på senaste, att du är vaken hela nätter?"

"Det vet jag inte... det är väl något som brukar hända ibland bara."

"Sedan när?"

"Sedan.. alltid."

"Kommer du gå och lägga dig nu efter att du kommit hem?"

"Antagligen inte."

"Man kan använda sömnen för att påverka hur man mår. Om du fortsätter sova för mycket fortsätter du att vara deppig, och om du är vaken om nätterna blir du gladare."

"Mhmm!!"

"Men det visst du ju redan."

"Ja, det var inte så jag menade [bli irriterad för att hon skulle sagt något uppenbart] men jag använder det på det sättet. Att välja att vara en hel natt påminner om hur det känns när jag bestämmer mig för att sitta och dricka Jägermeister för mig själv."

"Ja, båda kan ge ett rus."

"... Äter du?"

"Jag har varit väldigt sugen på morötter just ett tag, haha, vet inte vad det är, men det har blivit mest det."

"Kokta eller råa?"

Haha, vilken fråga.


Men det är lugnt. Att höja ssri:n satte igång humörsvängningar. De är bättre än det jämngråa, men jag låter mig inte fastna i något av tillstånden, särskilt inte det som går för mycket uppåt.

Saturday, September 28, 2013

Ohyggligt klipsk

Man lider inte av tankeförmåga medan man sover, mer än av de där väldigt blandade sorters drömmarna man inte behöver tolka. En annan idé är att gå och lägga sig istället för att äta med teorin om att man inte känner hunger medan man sover.

Drömde att jag bredde smör på mackor.

När jag vaknade rev jag av en bit bröd från en limpa och åt som den var. Sen gick jag och lade mig igen för att slippa känna symtomen av restless legs, förkylning eller huvudvärk. Något av det skulle säkert dyka upp inom kort om jag inte hann före, och jag är mycket snabbare och smartare än min kropp.

Vad mer kan behövas än oxytocinet som sägs utsöndras av trycket från kedjetäcken? Det är kärlek det.

Thursday, September 26, 2013

Verklighetsflykt

För jag tror att man med verklighet i just det ordet brukar avse vardagen som man borde se till fungerar, och känslor man egentligen har som man låtsas inte finns.
Bara beslutet att börja både röka och snusa igen var ett steg på rätt väg om det var just någon annanstans jag ville hamna. Bort från självdisciplinen som kan krävas för att styra upp saker. Varför inte i samma anda ge upp försöken att sova och äta på bra sätt? Gå enbart på spontanitet och drälla omkring i skräp, följa huvudvärk som ett tecken på hunger, och illamående som ett tecken på trötthet.

"Det här påminner om Nässjö", tänkte jag, och skrattade till eftersom det ju var Nässjö. Jag använder vanligtvis ortsnamnet som en benämning på en tidsepok då jag bodde runt 500 meter därifrån.
Ett par yngre nybekanta som umgås genom att sitta i närheten av varandra bredvid en varsin dator. Olika sorters burkar fyllda med fimpar.
Jag tar mig helst hem innan jag får en bild av någons vardag, ser återupprepningar. Ser på dem som om det vore att se mig själv utifrån.
Jag har också en vardag, hur ser den ut?
Jag insåg att jag är tillbaka i en livssituation utan krav, att jag har försatt mig där själv och att man kanske inte ens kan säga "tillbaka till" när jag aldrig lämnat det så mycket som jag hade önskat göra. Nässjö har inte flyttat ifrån mig.

Vi gick och lade oss fem timmar tidigare än jag är van vid. Jag hade mycket tid på mig att ligga klarvaken i mörkret och bli översköljd av tankar jag inte kunde värja mig mot. Jag ville skriva men tänkte att jag var för trött... eller pigg... eller hungrig. Men varken då eller hela förra veckan eller veckan innan dess tillräckligt eländig för att det skulle kunna rättfärdiga detta fortsatta undvikande av allt som borde vara viktigt. Jag borde inte ha kunnat tillbringa ett dygn i en annan stad mitt i veckan utan att säga till någon. Försvinna utan att det påverkade någonting.

Thursday, August 29, 2013

Tics och trix

Det finns en muskeln mellan pekfingret och långfingret som det går att få tics i, jag har berättat det för varje person jag träffat de senaste dagarna som har nickat lite vagt och tittat åt ett annat håll.
Satte fast långfingret och pekfingret med varandra med ett gummiband för att inte störas av det och började tänka på att händer är sexigare när de har ringar på sig. Jag tog på mig en ring. Jag stod i en rondell och blev hämtad i en liten röd bil som rycker fram hela tiden när den kör. Vi åkte ner till stan och jag tittade på ringar. Jag köpte alkohol.

Varje gång jag klagar över något fysiskt är det inte klag, jag lovar, det är en vetenskaplig fascination. Samma sak med psykiska plågor, eller om jag skulle ramla ner från en skyskrapa på riktigt och inte bara i datorspel.

Alltså: Mina muskler gör mig vansinnig! Jag har haft restless legs i hela kroppen i flera dagar.
Det beror på en för låg halt av dopamin eller möjligen järn- eller magnesiumbrist. I mitt fall antagligen dopamin eftersom jag ser ett tydligt tidsmässigt samband mellan detta och en medicinhöjning. Kaffe och havregryn kan hjälpa, eller vara en placeboeffekt.

Jag kan fan inte sova om nätter pga detta och pga att min energinivå har höjts enormt även när jag mår dåligt.
Det beror kanske på att en höjning av ssri hos bipolära människor kan sätta igång mindre eller större maniska problem. Energin kan vara en del av en sån effekt. Jägermeister och Zopiklon kan hjälpa.


Jag ska vara nöjd över att mitt humör har börjat svänga och inte bara är neråt.... ja. 

Wednesday, August 28, 2013

Bättre med lite heterodejting.
Jag är inte svartsjuk, jag har en ny mobil.
Härligt med hår som fladdrar i ansiktet över hastighetsbegränsningarna.
Hur hon kan kura ihop sig i min famn och göra mig äldst och tryggast.

Saturday, August 24, 2013

Jag vågar bara ta på dig när jag är full eller när det brusar för mycket i öronen för att vi ska kunna prata med varandra. Det är intressant, jag tror att jag ska sova den här veckan.
Nästa vecka ska jag börja jobba igen eller städa toaletten. Jag ska läsa bdsm-erotika eller boken som inleds med meningen "Mänsklighetens framtidsutsikter är nu ovanligt dystra." och ramla ner från skyskrapor i Mirror's edge.

Det är lugnt, alla är ändå bisexuella. (Och har adhd, asperger och ssri.) Du kan tycka om mig eftersom jag är könlös på avstånd.

Thursday, July 18, 2013

Laga sönder

Det här fixar jag! Jag har två halvfulla verktygslådor, lödkolv, silvertejp, limpistol, häftpistol osv. Sterila kompresser, kirurgisk tejp, alvedon, echinagard. Viss erfarenhet inom amatör- frisöreri, rörmockeri, elektronik och psykjour.
Jag kan identifiera det försvinnande problemet, laga ihop det igen och laminera det för att det ska hålla bättre och glänsa lite tjusigt. Rama in rädslan som gör att man känner att man lever.

Wednesday, July 17, 2013

En månadsförbrukning av metaforer



Som en blandning av en igelkott och tumbleweed. Rullar, inte går. Man behöver kasta sig ur vägen när hon rusar fram mot man vet inte vad i en skrothög där man vet att det finns saker som fortfarande är till nytta om man bara hittar det.

Som persienner. En funktion då man kan vinkla lite hit och dit beroende på hur mycket man vill kunna se utan att behöva blunda. När det är som om man har blivit för mätt och måste vänta på att bli hungrig igen.





Som så många andra har svårt att skilja på höger och vänster när det gäller att tänka snabbt istället ha svårt att skilja ut svart och vitt i kanterna av gråskalan hur långsamt det än går.




Som beslutsångest när man stannar upp och inte vet om man ska tro på att det man trodde om sig själv stämmer eller om det är tvärtom. Och inte kan bestämma sig för om denna tanke är över- eller underdramatisk och om det är okej att hitta på nya ord hur som helst.
...Det är det, om man bara kan komma ifrån den där bindestrecks-hysterin lite grann emellanåt och följa egna krav om språklig variation där ordet "hysteri" inte borde förekomma i samma utsträckning.


Som att ha ADD och associera vidare utan att minnas var man började, som när man ska hämta en kopp kaffe och kommer tillbaka till skrivbordet med en penna man hittade på vägen till soporna man var ute med när man egentligen hade varit på väg ut för att cykla till mataffären vilket man kom på när kaffet ju egentligen hade visat sig vara slut vilket man hade glömt.

Tankeverksamhet som om man hade glömt 200 mg Lamictal eller bara börjat vakna till efter fyra dygns sömn och blir överstimulerad av allt man hade tänkt på om man varit vaken.



Slår mig uppenbarligen mycket och ofta, lägger inte på minnet att det har hänt,
hittar blåmärken och skrattar.

Kär lek det där. Kärl som öppnar sig när det inte finns fler bandage förrän vid nästa checkpoint och man har siktat dåligt med den sista ammunitionen. Slösat med utvägar.

Det vill man inte ha. Man vill vara beväpnad upp till tänderna - nej kronchakrat. Man vill baklängesmeditera fram en fientlighet längs hela ryggraden.

Det är givetvis ingenting för mig, det är det ju aldrig. Går med största ansträngning att trycka undan.

Sunday, June 30, 2013

2 dygn utan sömn

En helt förträfflig sömnlöshet. Professionell. Med 3 sorters sedativa blir det rent av skryt att kunna ligga ner i fem timmar utan att tappa medvetandet. Måste ha övat i åratal.
Drick mer kaffe för guds skull, det här kan bli ett mästerverk!

Upplevelsen de där timmarna då jag bara låg vaken var.... Försökte intala mig att det bara handlade om alkoholrester och zopiklonseroquelstesoliden, något som rensas ut av sig självt.

Ibland tror jag att rörelser kan ge mig mer ångest, så jag bestämde mig för att ligga helt stilla i sängen. Tankarna hade blivit så luddiga att de verkade ofrivilliga, kom lite ingenstans ifrån som osammanhängande meningar. Började tro att jag hade ont i huvudet, ångrade mig och trodde att det brummade i öronen, ångrade mig igen och tänkte att obehaget bara var känslan av att ha tankar.
Fick panik över vilken ologisk tanke just den tanken var och klöste tag i madrassen.
Mindes att jag låg helt stilla hemma i min egen säng och andades ut.
Bestämde mig för att jag var på väg in i ett psykiskt helvete och började hyperventilera.

Jaja, nu ligger jag inte ner längre. Skönare att vara sömnstörd när man sitter upp.

Monday, June 24, 2013

Vara fri och veta om det

Har du någonsin ens velat ha en annan typ av liv? Bristen på trygghet är mindre av en plåga än den välbekanta trygghetsnarkomanin, för känslor hinns inte med när vad som kunde ha orsakat dem avlöser vartannat innan reflektionerna blivit djupare grubblerier. Som det ska vara sägs det, kanske bara inte på det här sättet.

Allt detta tjat om jungianerna som skulle påpeka att det liknar ålderskriser då den mest undantrycka delen av personligheten slår sig upp till ytan, och att den plötsliga balansen skapar en djup tillfredsställelse. Våldsamt bli mer av en hel människa.
Dramat blir till en underhållning som gör filmer, böcker och spel överflödiga.

"När det gäller relationer är du fortfarande en tonåring."

Sunday, May 12, 2013

Den förbannade, efterlängtade våren

Utökad bordsyta bredvid sängen. Val mellan känslomässigt neutral facklitteratur, en berättelse att fastna i och en politiskt engagerande tidskrift. Fascinerad, rörd, arg.
Anteckningsblock och ritpapper.
Vatten och en burk Stesolid.
Fördragna gardiner och en färgglad ljusslinga kvar från jul.

Tävla med sig själv om att hålla sig vaken en hel dag, men sedan bestämma sig för att det är okej att börja bete sig som om man vore förkyld. För det här börjar se ut som en mildare version av de gamla vårdepressionerna. Bara 5 % av helvetet i huvudet, skulle jag säga. Inget att gnälla över.

Hittar ingen  passande input. Något att följa med lättnad. Något som inte kan förstärka en enda dålig känsla. Kanske en film jag redan sett där jag kan reaktionerna på förhand. Bara behöva härma sig själv.

Isolering. Tillslut ett transliknande tillstånd, och därefter en rastlöshet som bara består av en positiv vilja att bemöta världen utanför dörren igen. Motivation utan nervösa tveksamheter. (Glädje).

Den snabbaste årstiden

Det går alltid för snabbt. Är det inte den snabbaste årstiden?
Den får mig att pendla minst lika snabbt.
Allting är redan nytt och det finns ingen ordentlig vila i det.
Stimulans och energi tillsammans med en mental kramp som säger att det här är lika mycket ett liv som en avsaknad.
Inget förflutet. Halvt. Halverat pga en oförmåga att hålla kvar i människor i 20 år och kunna säga att de vet vem jag är och hur jag har formats. Veta vilka problem de hade i mitten av 90-talet. Varit där och delat något som gör att en tröst betyder något mer.

Men å andra sidan, alla dessa bilder om vem jag inte längre är, en form av förvridning.
För det är slut med henne.
Jag vill inte tatuera över hennes ärr, men jag vill samtidigt inte att hon ska återuppstå.
Något som rör sig framåt är största tecknet på liv. Det är kanske bättre att inte stå still än att aldrig ha bytt ut de stackars människorna.

Thursday, May 9, 2013

Svårigheter att sortera sinnesintryck

Man kan säga att det är autismspektrum-problem, men man kan säkert kalla det mycket annat också.
Föreställ dig hur det skulle vara om din hjärna registrerade en radiopersons röst lika noggrant som rösten hos någon som försöker samtala med dig. Då skulle det vara som om det stod två personer framför dig och pratade om helt olika saker. Dessutom skulle ingen av dem tycka att det var något konstigt med det!

Hon stänger alltid av radion i bilen så fort jag kommer in i den numera, för att hon reagerat på hur mycket svårare jag har att svara på saker hon säger när den står på även efter att volymen dragits ner till en passande nivå.
Jag tror att hon lagt sig till med vanan efter några tillfällen då jag liksom börjat kisa med ögonen för att kunna koncentrera mig, men ändå bara kunnat svara "öööh" fram tills dess att jag skrikigt något tillbaka för att överrösta en halvt viskande röst på P3. Överrösta den så att jag inte hör den själv.

Allt det där blir ju värre när man är stressad förstås. All sorts koncentrationsförmåga försämras av stress. Det är då man får för sig att man lagt mobilen i kylskåpet, och går och tittar där flera gånger trots att man aldrig råkat lägga något i kylskåpet. Sen får man nästan anstränga sig för att motstå lusten att titta där ännu en gång och bli lite smartare i sitt letande istället. Men man kan inte bli smart. Man kan bara bli stegvis dummare och överlycklig när man äntligen hittat saxen på hatthyllan, för det var väl det man letade efter?

Och det är några steg senare som jag till slut måste ta på mig ett par hörselkåpor och en ögonbindel från SAS och lägga mig och sova för att jag inte kan slappna av på något annat sätt.
Opraktiskt om man hade planerat att göra något särskilt, men att försöka göra det ändå är meningslöst. Jag kopplar ifrån vare sig jag vill eller inte. Om jag inte ligger i sängen och sover sitter eller står jag istället någonstans och stirrar ut i tomma intet. Förhoppningsvis är det ingen som ser mig. Om någon gör det försöker jag ta mig ur det igen så fort som möjligt med risken att snart bli sån igen.
Min psykolog förklarade att det är en form av dissociation, men det brukar vara smidigare att kalla det för ett stressammanbrott så förstår andra ungefär vad jag menar.

Wednesday, May 8, 2013

Enkelriktat?

- Det var enkelriktat här egentligen.

Jag hade planerat att vara helt oberörd när hon såg på mig på det där sättet.

- Oj.

Jag hade planerat att han skulle vara helt oberörd när jag såg på honom på det där sättet.

- Tittade du om det var någon bakom nu när du bytte fil?

- Klart jag inte gjorde.

Sunday, April 21, 2013

Hon berättade om hur hon blivit fullkomligt sönderslagen av sig själv, utan något tecken på sinnesrörelse
Vi fnös som vanligt åt alla köttsår fram tills dess att varje kris nått sin kulmen
och vår expertis i att stänga av känslor inte sträckte sig längre
Distansen bröts ner för ett tag
Vi låg utslagna i ett par dagar då och då
och erkände att vi brydde oss om varandra för att vi trots allt behövde tröst och ömhet som vilka människor som helst
Sen tillbaka upp och bort
Väldigt mycket bort

Monday, April 15, 2013


Skräckexempel

Den här människan är ett skräckexempel på illojalitet mot hela omvärlden
Den rör inte på sig när man petar på den,
men när man vill att den ska ligga still börjar den springa kors och tvärs.
Upp ur ett dike, ner i diket på andra sidan och så tillbaka igen.
Man ser ju hur rak vägen är!
Det är för fan bara att följa strecken i mitten och börja springa om det kommer en bil.
Alla blir väl lite överkörda ibland men det är ingen annan som klagar!
Olikheten verkar ha blivit tvångsmässig
Sådär får man inte lov att vara
Det tänker vi inte betala för

Wednesday, April 10, 2013

Naturligt hög

Börjar med dissociation och slutar i ett harmoniskt medflytande. Fullkomligt lugn och överlycklig men trögtänkt och fumlig. Tyvärr ovanligt. Kräver en hysterisk situation som inte går att fly ifrån.

Förra julen i pjäsform, lite sådär ungefär:

Alla springer runt och håller på med matlagning. Jag gjorde sallad men ville plötsligt skrika rakt ut. Satte mig ner ett tag och bara tittade.

- Vad ler du åt?

- Nej jag bara *fniss*...

- Va?

- *Mycket fniss*

- Åh shit, nu har hon fått någon sån där psykgrej.

- Ja, jag ser det!

- Jag ska bala... bara. Hihi.

- Vad fan, haha!

- Ja, vad är det som har hänt nu? Du blir ju sån där ibland!

- Hihi, jag vet!

Mamma skrattar och skakar på huvudet.

- Nädeliksom... haha, vänta, jag måste koncentrera mig. Tääänk... eller vänta, sa jag det högt nu?

- Vad?

- Nej, man behöver ju inte tänka och prata.. på att tänka. Öööh... Du vet? TÄNKA HÖGT.. Gud, jag har inga hjärnceller kvar.

Min familj blir tysta ett tag för att jag skrek till, men rycks tillbaka in i ett muntert humör när jag blir fnissig igen.

- Hur kan det bli sådär egentligen?

Jag tar ett djupt andetag.

- Jag tror att kroppen börjar utsöndra eget morfin eller liknande när jag blir för stressad. Det är som att jag blir hög nästan efter en viss gräns.

- Ja, det ser ut så. Vad häftigt egentligen.

- Hihihi, jaaa!

- Vill du fortsätta med salladen eller ska jag göra den?

- Nääää, jag fixardet. Hihihihi.

- Skär dig inte i fingrarna nu då bara.


Tuesday, January 22, 2013

Den sjukfriska, låtsasarbetande kvinnomannen som målmedvetet ligger apatiskt och fantiserar om saker hen kommer hata att älska att göra i framtiden. Uppfyllandet av behov som inte finns, mata både sig själv och sin avatar. Frammana en drivkraft att jobba ännu mer gratis.
Det vattnas i munnen när jag/den tänker igenom ångestfylld relationsproblematik som förpestar och ger mening åt tillvaron. Om det typiskt självmordsbenägna argumentet är att ingen bryr sig är det livsbenägna att samla och lämna så många som möjligt.
I was here.
Inuti dig och dig och dig.
Ju fler som minns mig desto mer existerar jag, det är i grunden vad alla psykologer försökt lära mig.

I den äkta subjektiva verkligheten är stimuli det enda som existerar. Det kan lika gärna bara vara en bild av ett liv. När jag blivit för lat kommer allt upplevas i en koma där jag är lika lyckligt olycklig som nu.
Enbart förskräckelsen att inse att något inte gills!
Det här var inte den viktigaste av alla tänkbara upplevelser du kunde ha haft. Du trodde att du var glad, men i efterhand ser man tydligt att det var helt obefogat.

Existentiell ångest - för att vara en dålig känsla låter det så elegant!
Nästa gång jag drabbas av något ska det vara världsvana.
Jag ska bli så van vid världen att inget rör mig, och jag kommer kunna tolka och hantera allt.

Monday, January 21, 2013

Äldre saker som blivit inopererade under passerade datum.

http://nerverace.blogspot.se/2000/04/sid-43.html
http://nerverace.blogspot.se/2012/08/sid-63.html
http://nerverace.blogspot.se/2013/05/sid-83.html
http://nerverace.blogspot.se/2000/12/sid-121.html
http://nerverace.blogspot.se/2012/09/sid-72.html 

http://nerverace.blogspot.se/2001/01/its-good-thing-most-people-bleed-on.html
http://nerverace.blogspot.se/2009/03/socker-hjarnmat.html
http://nerverace.blogspot.se/2012/01/skolasjukhus.html
http://nerverace.blogspot.se/2007/08/partytvn.html
http://nerverace.blogspot.se/2008/01/fynd-fran-lagstadiet.html
http://nerverace.blogspot.se/2005/11/paralys-polhog.html
http://nerverace.blogspot.se/2003/12/recept-pa-snabb-upplysning.html
http://nerverace.blogspot.se/2001/01/jag-sov-i-en-garderob.html
http://nerverace.blogspot.se/2009/10/inlast-och-helig.html
http://nerverace.blogspot.se/2009/03/xyz-why-said-x-what.html
http://nerverace.blogspot.se/2000/10/fora-ett-intetsagande-ovasen.html
http://nerverace.blogspot.se/2009/09/normal-0-21-microsoftinternetexplorer4.html
http://nerverace.blogspot.se/2005/04/skrika-och-kora.html
http://nerverace.blogspot.se/2004/03/valdsamt.html
http://nerverace.blogspot.se/2005/02/bakhall.html
http://nerverace.blogspot.se/2007/12/nu-knacker-vi-dig.html
http://nerverace.blogspot.se/2007/09/mot-mig-0400.html

http://nerverace.blogspot.se/2003/10/gissar-vad-som-finns-i-mitt.html
http://nerverace.blogspot.se/2003/12/jag-mar-illa-nar-du-ler.html
http://nerverace.blogspot.se/2004/01/spara-energi-till-stunder-da-man-maste.html
http://nerverace.blogspot.se/2003/11/vi-ligger-och-sover-i-varsina-rum-mitt.html
http://nerverace.blogspot.se/2004/02/ditt-hjarta-ar-som-en-torskfile.html
http://nerverace.blogspot.se/2011/05/ordlista-ambivalent-katatoni.html
http://nerverace.blogspot.se/2003/06/mycket-flygmuror-pa-samma-stalle.html
http://nerverace.blogspot.se/2001/09/modet.html
http://nerverace.blogspot.se/2002/01/husvagnsvinter.html

sid. 138-139


sid. 135


Thursday, January 3, 2013


Oredan är speglingar av alla upp och ner
Se inte det

Se istället hur jag försöker le eller tvärtom, beroende på vad som inte är sanningen