Tidens tempo - ADHD vs Asperger

Läs artikeln...

Det förra inlägget var ett exempel på vad jag kallar stressammanbrott. Det drabbar mig tyvärr ganska ofta, mestadels i samband med sensory overload. Jag hade kanske klarat mig bättre i en annan tidsålder med ett annat tempo.

Om ADHD skulle underlätta stressen i 2000-talet, är de sidor av autism jag lider av som en motreaktion. Om man ska ta den eskalerande tekniska utvecklingen som exempel, så vägrade jag i många år att ha mobil alls. Jag tyckte inte om tanken på att vara konstant tillgänglig, att det när som helst kunde ringa i fickan.  Min första mobil dök upp i ett födelsedagspaket, och jag reagerade till och med genom att säga "Nej!" när jag öppnat paketet.

Nu vägrar jag att ha en mobiltelefon som man kan göra något annat än att ringa och skicka sms med. Jag vill inte tänka på att jag kan fotografera, lyssna på musik, googla och kolla facebook om jag är ute och promenerar i skogen. Bara vetskapen om att allt det där går att göra när jag är i min lägenhet kan göra mig stressad. Information ska helst nå mig långsamt från en källa i taget.

Vad man än tror om artikeln ovan så är det en intressant tanke. Jag har verkligen ingen aning om hur det känns att ha ADHD, men när jag träffar någon som har det slår det mig att de verkar kunna hantera både tankar och information utifrån snabbare än andra. Något som måste vara en fördel i den moderna världen.
Jag undrar om det är stressande, att snabbheten och hyperaktivitet kan bli en belastning för psyket, eller om det faktiskt fungerar så bra att det högre tempot bara blir naturligt.
Något jag undrar ännu mer är hur ADHD och Asperger i kombination fungerar. Kan man vara både hyperaktiv och ovanligt stresskänslig, och får man i så fall stressammanbrott bara av att vara sig själv?

Neuroleptika - friska zombies

Neuroleptika, eller antipsykotika, är en sort mediciner som främst används vid schizofreni och psykoser, men det är också vanligt som humörstabiliserare vid bipolär sjukdom.

För några dagar sedan hittade jag information om att de även används mot autistiska problem. Stresskänslighet som bl.a. kan bero på ökad ljudkänslighet ska minska i samma sväng som reflexerna, koncentrationsförmågan och förmågan att röra på sig.
Jag kan se hur det hänger ihop. Sinnet blir ju mer alert när det är mindre nerdrogat, och då ökar all sorts nervositet.




Information

Neuroleptiska mediciner verkar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket ger en hämmande effekt på de symptom man vill åt.
Överskott av dopamin har kopplats till schizofreni, psykoser och eufori av den maniska sorten.
Problemen borde då bland annat handla om en sorts överaktivitet i hjärnan som är lugnare hos friska människor. Om man lägger gasen i bottnen på kreativa förmågor som fantasi och associationsförmåga, låter det ju faktiskt som något som kan mynna ut i en psykos.

Medicinerna minskar alltså halten av dopamin, vilket kan vara ett problem eftersom dopamin hjälper till att styra över kroppens frivilliga rörelser. Parkinsons beror på dopaminbrist, och en av de neuroleptiska bieffekterna är s.k. parkinsonism, ett parkinsonsliknande tillstånd. I debatterna om neuroleptikan nämner man däremot oftare ofrivilliga rörelser och kramper.

Fyra nutida favoriter

Det är lite svårt att utröna skillnaderna mellan vad som anses vara effekter och vad som anses vara bieffekter av antipsykotiska mediciner.
Enligt den bok jag läser nu, "Pillerpsykiatrin" av Jakob Ronsten, finns det inga bevis för att medicinerna verkligen riktar sig mot de specifika problem de ska bota. Istället är det den kraftigt lugnande effekten som får patienterna att verka friskare.
Någon som inte kan tänka kan inte heller fokusera på sina vanföreställningar, eller alls känna särskilt mycket. Motorisk orolighet får man också bukt med, och resultatet blir tysta, lugna personer som sover ovanligt mycket och verkar vara i en sorts dvala även när de är vakna.



Är det här en reklam eller en skräckfilm?

Recension

Jag har Seroquel, som ska vara förhållandevis hälsosam, för att förebygga bipolära svängningar. Jag tvivlar inte på att den har den effekten, men biverkningarna får mig ofta att undra om det är värt det.
Jag har fått klagomål om hur jag försvinner timmarna efter att jag tagit Seroquel, och knappt ens går att samtala med. Jag blir täppt i näsan och sitter med öppen mun, blir klumpig och slö i rörelserna och har påtagligt nersatt mental kapacitet. Ganska zombielikt med andra ord.

När de största halterna av medicinen gått ur kroppen är bieffekterna betydligt mindre, men jag är fortfarande ovanligt slö, och har en obehaglig känsla av att inte kunna tänka som tidigare och hålla fokusen uppe när jag samtalar med någon, eller försöker läsa.

Det är ganska otäckt. Letar efter en minsta möjliga dos, då de flesta av de positiva effekterna kvarstår, och bieffekterna är så få som möjligt.
Hur mycket zombie är värt hur mycket ångestfrihet? Det är den ständiga frågan.

Om jag hade en CAT scan

Hade dagens experiment varit att jämföra aspergers- och standardhjärnors sätt att hantera sinnesintryck. Jag är inte säker på var denna sortering sker någonstans. Man brukar prata om att autistiska personer har avvikelser i frontalloben, men det brukar sägas i samband med förmåga till planering... vilket i och för sig är en sorts organiserande.

Det okända området borde på något sätt vara mindre aktivt. Men faktumet att det är det verkar ändå ge en större aktivitet någon annanstans, eftersom resultatet av att inte kunna sortera sinnesintryck är att man snabbare blir utmattad, överstimulerad.

Om jag bara kunde lokalisera det överstimulerade området, skulle jag kunna hitta eller uppfinna preparat som hjälper mot sensory overload. Det i sin tur skulle kanske leda till att jag kan arbeta på heltid!
Ska nämna detta hos arbetsförmedlingen.

Fick senare veta att neuroleptika kan användas mot detta.
Se inlägget Neuroleptika - friska zombies

Kemin som påverkar vår psykiska hälsa

För det mesta tänker man på nervsystemet som ett nät av trådar, där elektriska impulser tar sig fram och för information vidare från cell till cell. Inte lika ofta tänker man på hur kemiska ämnen också bär information mellan nervceller. Dessa kemiska ämnen kallas för signalsubstanser. Det mest kända är kanske adrenalin, men serotonin och dopamin har det också talats mycket om i samband med psykiska sjukdomar och beroende.

På 80-talet började Prozac som det första SSRI-preparatet i världen att användas, och sedan dess har många fler antidepressiva mediciner kommit till. Man behöver dock inte äta mediciner för att påverka kemin i hjärnan, det gör man också via sin kost och motion, eller brst på motion.

Serotonin

Är den mest omtalade signalsubstansen i sammanhang där man pratar om psykofarmaka och särskilt vår vanligaste psykiska sjukdom: depression. Den större delen, ca 80 procent av kroppens serotonin, finns däremot i magen där den hjälper tarmarna att arbeta. Vi har också serotonin i blodet som har stor betydelse för sårläkning.

Serotonin uppstod tidigt i nervsystemets evolution. De flesta djur, och även en del växter, har det i sig. Hos växter samlar serotoninet in giftig ammoniak och hindrar det från att släppas ut i naturen när växten är döende.

Hos människor är serotoninet inblandat i sömn, vakenhet, aggressivitet, aptit och sexuell lust. Man kan se det som dopaminets motsats. Båda hör till belöningssystemet, men medan dopamin ger ökad aptit och sexlust, minskas dessa av serotonin. Man känner mättnad och nöjdhet.
Ännu ett motsatsförhållande är att dopamin höjer smärttröskeln medan serotonin sänker den. Hos vissa djur finns serotonin i giftet de använder för att döda sitt byte, troligtvis för att det ska öka smärtan.

Man kan känna sig nöjd och glad av sötsaker, alkohol och narkotika till följd av en höjd serotoninnivå. När effekten slutat verka är det tyvärr vanligt att man känner sig mer depressiv än tidigare.
Psykedeliska droger som meskalin och LSD verkar genom att höja serotoninnivån.
Ett team med svenska forskare har gjort upptäckten att högre nivåer av serotonin kan ge spirituella upplevelser, som påminner om de man kan få av olika sorters narkotika. Frågan blir de om serotonin haft ett finger med i spelet, vid skapande av religioner.

När halterna är för låga resulterar det i en depressiv, ångestfylld och lättirriterad sinnesstämning. Det är dock en förenkling att säga att en depression enbart beror på serotonin.

Adrenalin

Stresshormon sätter kroppen i beredskap för att fly eller slåss. Adrenalin får pulsen att höjas, nedbrytningen av socker och fett ökar takten, och blodflödet till hjärta och muskler ökar för att höja den fysiska prestationsförmågan i situationer där det behövs. Även adrenalin kan orsaka psykiska problem, när det utsöndras utan verkliga yttre hot och orsakar panikattacker.

Noradrenalin

Precis som sin släkting adrenalin är noradrenalin ett stresshormon och fungerar på många sätt likadant. En intressant skillnad är att det till skillnad från adrenalin justeras med vissa sorters psykofarmaka.
SNRI-preparat påverkar både serotoninet och noradrenalin. Den positiva effekt som kommer av att det senare höjs är bland annat att vakenheten höjs när man vid depressioner annars kan känna sig håglös och apatisk.
Flera områden hos deprimerade människor är mindre aktiva än hos andra. Noradrenalin kickar igång hjärnan lite grann, och skapar entusiasm och optimism. Ämnet är också bra för regleringen av sömn och aptit.

Mediciner som Ritalin, vilka ges till människor med ADHD, höjer dopaminet och noradrenalinet.

Dopamin

Till att börja med trodde man att dopamin bara var ett förstadium till noradrenalin och inte hade någon funktion utöver det. Nuförtiden vet man bättre. Dopamin har bland annat stor betydelse för kontroll av våra rörelser. Parkinsons sjukdom orsakas av dopaminbrist, och kännetecknas av att rörelser blir långsamma och svårare att påbörja. Huntingtons sjukdom - även kallad danssjukan - beror på för höga dopaminhalter och fungerar också motsatt med ofrivilliga, ständigt pågående rörelser. På samma sätt kan psykofarmaka (oftast antipsykotiska mediciner) ha ofrivilliga rörelser med bland sina biverkningar.

Dopaminet är smärtstillande och gör att man känner sig glad. Det höjer koncentrationen och inlärningsförmågan. Man kopplar det också till lustfyllda upplevelser vid sex-, mat- och kulturupplevelser. Även brist på dopamin kan ligga bakom en depression, det kan också ge sömnbrist och koncentrationssvårigheter.

Låga halter av amfetamin används ibland mot ADHD, och hjälper genom att höja dopaminhalten.

Hur man påverkar de olika signalsubstanserna med hjälp av mediciner,
kommer jag eventuellt lägga ut en text om senare.

Är introverta och extroverta människors hjärnor olika?

Jag har just gjort ett arbete om Myers-Briggs, ett känt personlighetstest baserat på teorier av Carl Jung. Det gjorde kanske att jag reagerade lite extra mycket när jag lyssnade på SR:s vetenskapsnyheter och hörde om ny forskning gällande skillnader mellan extroverta, och introverta människor. Inslaget handlade om att introverta människor har lättare att handskas med sömnsvårigheter, men jag tyckte inte att det gavs någon bra förklaring till varför. Istället fastnade jag för vad som kort nämndes om skillnader i hjärnan, mellan introverta och extroverta människor. Jag började googla, och hittade information om neurologiska studier, som sade mycket mer än jag hade räknat med.

Med hjälp av PET-scannning, kan man se vilka områden i hjärnan som är aktiva. Bilderna ser ut som bilder från värmekameror, med en färgskala från rött (hög aktivitet) till blått (låg aktivitet). När man studerat skillnader mellan introverta och extroverta människor med hjälp av den här metoden, har man tyckt sig se att de favoriserar olika delar av hjärnan.
Introverta människor hade oftare hög aktivitet i frontalloben, och den främre delen av thalamus. Områden som används för tankearbete, såsom problemlösning och planering.
Extroverta människor, hade större aktivitet i bakre delen av thalamus, temporalloberna, och delar av det limbiska systemet. Det är delar av hjärnan som bland annat arbetar med att bearbeta sinnesintryck, och som aktiveras när vi koncentrerar oss på att se och lyssna.

I vilken situation vi än befinner oss i, skulle alltså en introvert människa vara mer benägen att fundera och reflektera, medan extroverta människor tar in mer av informationen från omgivningen. Denna beskrivning av olika sätt att fungera, stämmer väl överens med Jungs teorier. Hans definition av de två olika typerna, handlar inte bara om att den ena är tystlåten, och den andra social. Han talade också om varifrån vi får vår energi och motivation. Introverta människor hämtar sin energi inifrån, från sitt eget tankeliv, medan extroverta hämtar sin utifrån, från upplevelser och social interaktion.
Det handlar alltså inte bara om att vara blyg eller inte, utan om vilka sorters behov vi har.

Något som kan påverka de olika beteendena, är också hur pass långa vägar signaler i hjärnan tar. Introverta människor är på många sätt långsammare. De tar längre tid på sig när de funderar, reagerar på någonting, eller ska ta ett beslut. Forskare tror att detta beror på att signalerna i deras hjärnor, helt enkelt inte är lika snabba som hos extroverta människor. Det låter illa, som om det skulle handla om en bristande intelligens, men själva kvalitén på tankarna påverkas inte av tiden det tar för dem att skapas. Tvärtom kan reflektionsförmågan, och den längre tiden som naturligt ges åt tänkandet, ge funderingar av ett större djup. Däremot blir det svårare för introverta människor att hänga med i ett samtal där många pratar samtidigt, och komma med kvicka kommentarer.
Eftersom områden av hjärnan som arbetar med sinnesintryck inte är uppövade, blir introverta människor fortare trötta i stökiga miljöer. De föredrar lugnare miljöer, och mindre grupper av människor, där sinnesintrycken är färre.

Stresskänslighet, har bland annat att göra med hur hjärnan reagerar på dopamin. Det är en signalsubstans som tillhör belöningssystemet, vars halter höjs av olika sorters spänning. Studier har visat att extroverta människor, verkar ha en högre tolerans för dopamin. De behöver alltså mer av det för att känna sig nöjda, vilket gör att de söker sig till stimulerande miljöer och aktiviteter.
Introverta människor behöver inte lika mycket dopamin, för att uppnå samma känsla av spänning. Riskerna hos dem är större, att halten blir så hög att den övergår i stress. Det gör att de föredrar en annan belönande signalsubstans, acetylkolin, som bildas vid lugna och rofyllda aktiviteter, och höjer känslan av harmoni.

I ett stressigt samhälle, har kanske extroverta människor därför lättare att klara sig. Det finns givetvis många sorters arbeten, men när vi söker arbete, skadar det aldrig att kunna beskriva sig själv som glad, utåtriktad och stresstålig.
Om detta är vad man söker, missar man kanske de kvalitéer som skulle vara vanligare hos introverta personer. Deras sätt att fungera, och behandla information, övar upp förmågor som kräver djupare reflektion och koncentrerat tankearbete.

Vilken status de introverta människorna har, varierar mycket beroende på vilket land man talar om. I Sverige föredrar vi lagom högljudda människor, medan samma sorts människor skulle kunna ses som blyga i USA, och burdusa i Japan.
Introverta och extroverta människor irriterar sig lätt på varandra. Vi stör oss på att någon är stimmig och tar för mycket plats, eller på att någon annan är seg och oentusiastisk.
Genom ökad kunskap, blir det kanske lättare för oss att sluta fred med varandra.

Tyvärr kunde jag inte ta reda på exakt var
och av vem all forskning bedrivits.
Artiklar refererar till andra artiklar refererar till andra artiklar osv.
utan att det någonstans står exakt vad det handlar om.

Den information jag fått tag på, har jag i alla fall hämtat här:

http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=introvert+s%C3%B6mn&x=0&y=0
http://www.selfgrowth.com/articles/Introverts_Sleep_and_the_Introvert_Brain.html
http://www.suite101.com/content/extroversion-v-introversion-a24464
http://www.uthealthleader.org/archive/mind_body_soul/2005/introvertsvsextroverts-1221.html
http://www.scienceagogo.com/news/19990228212951data_trunc_sys.shtml

http://briankim.net/blog/2007/10/top-5-things-every-extrovert-should-know-about-introverts/

http://www.articlesbase.com/psychology-articles/introvert-tip-top-3-ways-the-introvert-and-extrovert-brains-differ-863601.html

http://serendip.brynmawr.edu/biology/b103/f03/web1/nkrimgold.html

Hjärnaktivitet vid hypomani och depression

Pinky and The Brain

Blogginläggets introduktionsvideo:

Enligt den här animationen är min högra hjärnhalva den starkare, jag ser nämligen kvinnan snurra clockwise. De som ser henne snurra åt det håll klockan inte går är enligt teorin mer av den praktiska och matematiska sorten.
För att undersöka testets giltighet tvingade jag på det på min syster, som är dubbelhänt och kanske därför har bättre samspel mellan sina hjärnhalvor. Resultatet var att hon hade svårt att bestämma sig för vad hon såg, det växlade.
För de flesta är det svårt att få figuren att byta riktning. Om man inte vill se det som en enkel neurologisk undersökning kan man alltså se det som ett trevligt hjärnpussel.
Testa din hjärna mer på Similar mindsLek mer med din hjärna genom att titta på det här ett tag och sedan studera dina omgivningar: