På tyskan vässade L en penna så att skräpet föll ner i mitt pennfack. Jag protesterade.
"Men jag trodde ju att du samlade på sånt!"
Hon försökte få mig att erkänna att jag längtade till Ullared.
För att irritera henne tillbaka läste jag det lilla arbetet jag skrivit om Primo Levi om och om igen. "Primo Levi war einer Schriftsteller wie war in Turin in 1919 geboren. Während der zweite weltkrieg er war zu Auschwitz gesent"... hur det nu var. Och vi startade vårt eget lilla krig. Slängde iväg varandras pennor och pennfack och öste ner varandras böcker på golvet.
"Nu tar vi det lugnt här!" sa läraren.
Men det gick ju inte.
Wednesday, March 15, 2000
Sunday, March 12, 2000
Koncentrationssvårigheter
Vad är det för väder idag? Jag ser bara ut att se ut.
Hur ska jag göra vad vilken dag, och varför
Känns inte den här dagen som samma dag förra året?
Ska det inte bli natt snart
Är det något jag glömt bort?
Är höger verkligen den hand man hälsar med
Du luras väl inte nu?
Sluta skratta!
Självbio
Kom och titta
nu går en såpopera
självbiografi
på bion.
Duken täcker hela rummet
och bilden kommer från okänt håll
landar på okänt ställe.
Den kan gömma sig under stolarna,
så var uppmärksam
leta
leta om det känns viktigt
men, (OBS:)
om du aldrig hittar filmen
ska du inte tro
att du får pengarna tillbaka
Du såg väl varningen?!!
över hela utanföret
På egen risk av egen dumdristighet
Skyll dig själv om du trodde dig kunna se något
nu går en såpopera
självbiografi
på bion.
Duken täcker hela rummet
och bilden kommer från okänt håll
landar på okänt ställe.
Den kan gömma sig under stolarna,
så var uppmärksam
leta
leta om det känns viktigt
men, (OBS:)
om du aldrig hittar filmen
ska du inte tro
att du får pengarna tillbaka
Du såg väl varningen?!!
över hela utanföret
På egen risk av egen dumdristighet
Skyll dig själv om du trodde dig kunna se något
Monday, March 6, 2000
Det var en gång en hon som inte förstår
Hon pratar med löv och älskar ett ingenting
Ville inte vara dit hon kom
Där hennes pusselbitar inte passade andra pusselbitar
Hon längtar efter något hon kunde ha haft om hon föddes i den andra kullen
En längtan som är sanslöst chanslös
Fascinerande att det kunde bli så
Ingen vet var konstruktionen brast
Hon pratar med löv och älskar ett ingenting
Ville inte vara dit hon kom
Där hennes pusselbitar inte passade andra pusselbitar
Hon längtar efter något hon kunde ha haft om hon föddes i den andra kullen
En längtan som är sanslöst chanslös
Fascinerande att det kunde bli så
Ingen vet var konstruktionen brast
Saturday, March 4, 2000
Hotell i Stockholm
Morgon: Som tur var var jag redan vaken när jag fick en knytnäve i högeraxeln 06:16.
17:30: Goddag, får jag lov att presentera mig. Jag kommer från Småland och bor i ett hus byggt av stockar och koskit. Mina föräldrar kunde lika gärna ha varit Kristina och Karl-Oskar och på vårt NK finns bara giftiga svampar, julgranar, lackade älgskitar och ruttnande lövhögar. Bo Landin skulle trivas i min trädgård, så skulle någon kunna hjälpa mig att stiga på rätt rulltrappa?
En desorienterad varelse från djupa urskogen i ett helvetiskt tunnelbanekaos.
Nej, jag gillar inte Stockholm. Det är omänskligt. Fullt av främlingar som trängs.
17:30: Goddag, får jag lov att presentera mig. Jag kommer från Småland och bor i ett hus byggt av stockar och koskit. Mina föräldrar kunde lika gärna ha varit Kristina och Karl-Oskar och på vårt NK finns bara giftiga svampar, julgranar, lackade älgskitar och ruttnande lövhögar. Bo Landin skulle trivas i min trädgård, så skulle någon kunna hjälpa mig att stiga på rätt rulltrappa?
En desorienterad varelse från djupa urskogen i ett helvetiskt tunnelbanekaos.
Nej, jag gillar inte Stockholm. Det är omänskligt. Fullt av främlingar som trängs.
Sunday, February 27, 2000
Hon sitter bara där
Den här gången har hon varit här förut
Det finns en vän i det
Som är närmare än klockan
Än tickandet och dunkandet
I mörkret hade bäcken lika gärna kunnat vara olja
Ingenting nödvändigtvis en färgfilm
Utan grått och känsloneutralt
Romantiskt på avstånd
Det är bara hon som vet om att tiden tillfälligt har stannat
Alla som sover missar alltid allt det storslagna
Men om människan hade varit ett nattdjur
Hade hon blivit ett dagdjur
Den här gången har hon varit här förut
Det finns en vän i det
Som är närmare än klockan
Än tickandet och dunkandet
I mörkret hade bäcken lika gärna kunnat vara olja
Ingenting nödvändigtvis en färgfilm
Utan grått och känsloneutralt
Romantiskt på avstånd
Det är bara hon som vet om att tiden tillfälligt har stannat
Alla som sover missar alltid allt det storslagna
Men om människan hade varit ett nattdjur
Hade hon blivit ett dagdjur
Inga vassa kanter
Jag önskar att få bäddas in i en kudde
Mysa och le
Inga vassa kanter
Det är verkligen ingen rättighet
Men jag tänker låtsas att jag får bestämma själv
Åtminstone ibland
Någonting är för verkligt
För konkret och lerigt
Smutsar ner och sätter sig fast
Vi behöver semester
Men du minns inte hur det var
Världen slingrar sig för hårt runt dina armar
Du blir bara förskräckt över vad jag säger
Du är trots allt inte dum
Om jag rymmer kommer jag aldrig tillbaka
Alla genomskådar allt
Du anlitade tankepoliser
Som skuggar mig på väg ut och hem igen
Ser till att jag aldrig går ur spår
Det är bäst att aldrig släppa efter
Inte när jag är en så opålitlig bråkstake
Som vägrar följa reglerna;
Allt måste vara
som allt annat är
Och som allt alltid har varit
De rynkar sina pannor i djupa veck
På vår tid var det aldrig problem
Aldrig någon som ifrågasatte
Alla gick den väg man stakat fram
Där galler sats upp längs sidorna
På väg till massproduktionsfabriken
Mycket metall och många apparater
Ingen tid över att tänka
Det var underbart att aldrig hinna klaga
De skakar på huvudet
Varför krånglar du?
Varför följer du inte bara med strömmen?
Varför letar du efter något att gripa tag i
Som bara får dig att hamna efter
Gammelmänniskorna skulle ha blivit så besvikna
Var glad att du har äran att vara en del av oss
Att du inte en egen individ
Att vi gömmer dig bland oss
Förlåt mig, säger jag
som man förväntas säga
Jag är antagligen bortskämd och otacksam
Jag förstår att du inte kan hjälpa mig
När du inte ens kan förstå
Vad för hjälp jag menar
Det enda du vet
är att jag inte har någon rättighet till det
som ingen annan har och ingen annan saknar
Nu handlar det bara om att hålla mig på plats
Se upp att jag slutar med det där
Att jag inte går ur spår
Mysa och le
Inga vassa kanter
Det är verkligen ingen rättighet
Men jag tänker låtsas att jag får bestämma själv
Åtminstone ibland
Någonting är för verkligt
För konkret och lerigt
Smutsar ner och sätter sig fast
Vi behöver semester
Men du minns inte hur det var
Världen slingrar sig för hårt runt dina armar
Du blir bara förskräckt över vad jag säger
Du är trots allt inte dum
Om jag rymmer kommer jag aldrig tillbaka
Alla genomskådar allt
Du anlitade tankepoliser
Som skuggar mig på väg ut och hem igen
Ser till att jag aldrig går ur spår
Det är bäst att aldrig släppa efter
Inte när jag är en så opålitlig bråkstake
Som vägrar följa reglerna;
Allt måste vara
som allt annat är
Och som allt alltid har varit
De rynkar sina pannor i djupa veck
På vår tid var det aldrig problem
Aldrig någon som ifrågasatte
Alla gick den väg man stakat fram
Där galler sats upp längs sidorna
På väg till massproduktionsfabriken
Mycket metall och många apparater
Ingen tid över att tänka
Det var underbart att aldrig hinna klaga
De skakar på huvudet
Varför krånglar du?
Varför följer du inte bara med strömmen?
Varför letar du efter något att gripa tag i
Som bara får dig att hamna efter
Gammelmänniskorna skulle ha blivit så besvikna
Var glad att du har äran att vara en del av oss
Att du inte en egen individ
Att vi gömmer dig bland oss
Förlåt mig, säger jag
som man förväntas säga
Jag är antagligen bortskämd och otacksam
Jag förstår att du inte kan hjälpa mig
När du inte ens kan förstå
Vad för hjälp jag menar
Det enda du vet
är att jag inte har någon rättighet till det
som ingen annan har och ingen annan saknar
Nu handlar det bara om att hålla mig på plats
Se upp att jag slutar med det där
Att jag inte går ur spår
Subscribe to:
Posts (Atom)