Hur vi umgås

Vi åt knäckebröd som vanligt. L1&2, J och jag.

J frågade om vi inte skulle göra någonting, eller åtminstone prata, och L2 fick förklara hur det ligger till:
Vi gör aldrig någonting när vi "är". Att "vara" för oss innebär att just bara vara i samma rum, att existera tillsammans, lyssna på musik. Pratar gör vi inte direkt. Andra tonårstjejer har antagligen långa diskussioner, främst om sig själva och sina känslor och upplevelser, skvallrar.

När vi väl pratar berättar vi om olika konstiga idéer vi har, om saker vi skulle vilja göra eller bara funderingar om saker och ting, filosofier.  Det är aldrig några samtal med någon röd tråd i, inget sammanhängande. Någon säger vad hon tänker på just då. Sedan säger någon annan vad hon tänker på just då, något som handlar om något helt annat. När det är som värst blir det till monologer vi har i olika hörn av ett rum.

Jag undrar hur det ser ut utifrån när andra i vår ålder umgås.

Såhär äter man

Det enda komiska nuförtiden är mina matvanor.

Middag - Såhär gör man:

Ät först två skedar oboypulver
öppna sen en burk vita bönor och häll ut det i en spaghetti-sil för att få bort onödigt tomatslajm
lägg upp drygt hälften på en tallrik
ta 2 nävar redan kokade pastarör från kylskåpet och lägg i en kopp
ta fram ett halvt glas juice som stått och mognat sedan frukosten
krydda bönorna med chillipeppar och aromat
ät ett digestivkex medan du gör en ostsmörgås med aromat på
ät upp hälften på vägen till datorn
ät resten vid datorn

Vattenpistoler och russin

Jag försökte skriva ett arbete om Lennart Jirlow. Det gick inte. Det går inte. Jag orkar det så lite att jag inte kan. Och jag blev arg. Jag fick ett utbrott. Jag bråkade med min syster och rev ner böcker på golvet, och så ramlade jag omkull för att jag halkade på mattan och det måste ha sett jävligt roligt ut så jag började gapskratta fast jag helst ville gråta. 
Jag ringde till L.
"Får jag komma till dig."
"Ja."
"Tack, hejdå." Och så lade jag på innan hon han säga nått.

Jag var ute och sprang i ett par träskor för att hitta en chaufför. Sparkade på stenar och ropade. Ingen. När jag kom tillbaka in var de plötsligt där igen.
Tur.

Jag fick vara med i ett krig med vattenpistoler i ett kök, och äta russin.

I en kvart förvirrade jag omkring med en stor pensel i näven. Sedan gick jag ner till mamma och sa: "Kan jag få ett jä...ttestort papper?" (Sa nästan "jävla papper".)   Jag fick ett A3. Det tejpade jag upp på väggen på ett konstigt sätt, skreksjöng till Nirvana och strök på lite vattenfärg här och lite vattenfärg där.
Så får man utlopp för vansinne. Helst hade jag velat slå sönder hela mitt rum eller nått annat lite mer våldsamt. Men det här är mer sansat, mer disciplinerat, det är så man ska göra.

Resultatet: lite cerise, grönt och blått, svart i kanterna, en spindel, några kryss och några ringar, en klocka, ganska många An av någon anledning, en rutig fisk och nått annat konstigt djur, en 7a och en 4a, en hattliknande figur i bakgrunden, ett förbudsmärke i gult, lite prickar, ett brett rött streck.... sedan kan jag nog inte identifiera så mycket mer.  Den heter "Utlopp".

Jag skulle inte vilja vilja
vad det nu är jag vill
Du kan fråga mig om mycket
men svaren på de enklaste frågorna är bortflugna

Känn

Du säger att det finns där under
Bortom synen men i kännet
Det är bara att koncentrera sig
på den mikroskopiska meningen
Suga i sig det man hittar och leva i det
Den meningen, all mening
Allt det du sökt
Har funnits där hela tiden

Navelsträng

Jodå, jag skulle kunna erkänna
om du så ville
om du så himla gärna vill bli så väldigt sårad

Du vet inte vad det är du ber
du är oskyldig och jag kan konsten
att straffa dig för alla brott

För blod är blod
blod är för evigt
band som håller navelsträngskedjor
som handklovar runt min handled
som du inte låter gå

min handled ska vara kvar
i dina kärleksband
för jag behöver kärlek
ett motgift du injekterar

Du säger åt mig att dela med mig
av tyngdkraften som sugit sig så väldigt tag i mig
men jag vågar inte släppa den fri
Jag vågar inte riskera
att hela luften omkring dig förpestas, förmörkas

jag vågar inte
vill inte smitta

Jag ska vaccinera mig själv
med sjukdomen genomsyrad i varje por
i avskildhet
Låt mig gå!