Det är ju trots allt bara en fas som alla går igenom. Att vara tonåring. Inga verkliga problem kommer förrän i vuxen ålder. I tonåren är allt förvrängt och hormonstyrt. Så det räknas inte. Inte än, för än är jag inte mig själv. Jag är manipulerad och formbar.

Bilden ja. Bilden suck. Bilden flämt. Bilden hjälp. BILDEN!... bildarbetet stön och gnäll.
Vi satt där i bildsalen. Läraren räknade upp alla redovisat sitt konsthistoriearbete. Alla utom jag.
Några timmar senare högg någon tag i min axel, det var hon. Hon försökte skaka vett i mig.
Stirrade mig stint i ögonen, "Du kan ju inte få IG i bild heller. Eller hur?"
Och L verkade bli helt upprörd och började plötsligt gasta i mitt vänsteröra: "Nää, du kan ju inte få IG heller!!"
"..För jag menar, dina bilder är mycket mer avancerade än de flestas."
   
Hon sa att redovisningen inte behöver vara så märkvärdig, huvudsaken är att jag gör den... nu blir jag i alla fall tvungen att försöka orka. Jag blev en aning rörd av att någon kunde bry sig så mycket om mina betyg. Om jag får IG i alla fall nu vågar jag nog aldrig visa mig i bildsalen igen.
  
L kom på en sak idag. Hon kom på att man på frågan: "Hur mycket är klockan?" Kan svara: "Det är olika."

Jag kom också på en sak. Att om man hittar några tappade pengar och ska fråga någon om det är den personen som har tappat dem så ska man fråga: "Har du några pengar?" i stället för att fråga "Har du tappat några pengar?"
Hittade nämligen två guldtior ute som jag var rätt säker på min systers. Då blev det såhär:
"Har du några pengar?"
"Nej."
"Så det är inte du som har tappat 20kr på grusgången då?"
"............ jo, det kan det nog vara."
"Men du hade ju inga pengar!"
".... jamen, jag trodde ju att du skulle låna!!!"

Det roliga klämda fingret

Vi fikade utomhus, på altanen, och pappa höll upp långfingret han klämde för några veckor sedan.
"Det här fingret är fortfarande lika tjockt, det är nog 5mm bredare än de andra! hihi. Det kommer nog alltid vara så nu. hihihi."
Mamma: "Ja, det blir nog broskbildning."
"Hihihi. Sen börjar det ruttna bort här över knogen. Hihi hihihi."

Sådan är han, han tycker det är så roligt att prata om skador. Om han slår sig för hårt börjar han fnittra okontrollerat. Och det låter så jättegulligt och är så knäppt att man inte kan låta bli att skratta själv när han har ont.

Det här funkar ju inte hur länge som helst

Från var jag hade placerat mig på marken en underbar måndagseftermiddag stirrade jag på en sten som nästan bländade mig
Jag önskade att jag kunde vara lika kall och gammal, jag är för ny.

Min syster stod ovanför mig på asfalten och tittade ner på mig.
- Du är väl medveten om att du skiljer dig lite från mängden?

Det var en alldeles för stressande timme då jag inte kunde annat än bete mig konstigt. Jag försökte konstruera om röran och glömma bort hur den som ligger still blir ifrågasatt.
Jag behöver tyvärr sova all min lediga tid, och snart kommer inte ens det räcka.

De behöver ju inte jaga någon som knappt orkar gå.
Jag måste lyckas bevisa att ett misslyckande är den enda valmöjligheten nu.

Du bestämmer

Det är du som bestämmer
vad jag egentligen menar
Det är du och inte jag
som vet hur jag är
som skriver mina lagar
och skissar mina tankar
vaskar fram och formar om

Jag blir nerslagen av vassa armbågar
Smyger i panik runt varje hörn
håller krampaktigt din hand
och försöker komma över rädslan
för dina allsmäktiga, blixtrande ögonvitor

Vi är underbara
Om du ler, ler jag
Men om jag glömmer att se glad ut släpper du min hand
och jag irrar förskräckt omkring
tills du kommer tillbaka
och låter mig ägas igen

Dina ord kommer ur min mun
och det spelar ingen roll
att jag började bli någon annan
för jag har alltid varit din

3 kvadratdecimeters nålområde

Jag tappade en nål på golvet, och av bara farten hittade jag ytterligare 7 tappade nålar på en yta av bara runt 3 kvadratdecimeter när jag skulle leta rätt på den.  

Var det ett speciellt område, eller är heltäckningsmattan lika full på insnorda knappnålar överallt?

    

Jag drömde väldigt mycket.. om en massa text och någon tidning. Och nått som fastnat av röran är att det kommit en ny film som heter "Ida witch project".  Men det kan hända att det är sant, och inte bara något jag drömde. Jag misstänker att det var något jag läste i Aftonbladet igår kväll.

    

Till frukost tittade jag på Utan Fruktan, som vi har inspelad. Fan vad jag älskar den filmen!!!! Jag kände mig helt tagen sedan, fast jag sett den flera gånger innan. Kom in i en poetisk sinnesstämning och var tvungen att bara sitta på balkongen och titta.

    Till kvällsmat läste jag ut Xerxes av Björn Runeborg. Gillar den skarpt. Påminner om Allis med is på nått sätt. Kanske mest för att den ger mig samma känsla. Jag liksom kommer på att jag faktiskt är ung fortfarande, till och med barn kallas det nog, och inte 64 eller vad jag nu i vanliga fall tror att jag är.

21:17: Den där CD-skivan jag skrev om igår är det visst pappa som har misshandlat, eftersom den var fräck nog att inte fungera.

Mamma föreslog att jag skulle ha den till väggklockan som bara är en klocka med maskineri och visare nu. Resten (som var några krusiduller med gäss och blommor i gips, om jag inte minns fel) gick alltid sönder lite när den trillade ner i golvet vid häftig stängning av dörr.  Tillslut blev jag så förbannad, när en gås halshöggs efter att jag limmat flera gånger, att jag gick ut på balkongen och slängde ner hela skiten därifrån.  Själva klockan klarade sig.

    

Jag tog CD-skivan och gick ner och diskade den med diskmedel och tvättsvamp för att få bort bläckpennestrecken. Det var roligt för att det kändes så udda. Jag diskade andra sidan också pga det.

    

Pappa hade tydligen fortfarande något ouppklarat med den där Cd-romskivan, för han var nära att knäcka den mitt itu när den dök upp framför näsan på honom (mamma skulle skicka över den till hans kusin som satt på andra sidan datorn, för att han skulle få loss visarna på rätt sätt). Mamma hann hindra honom, och nu hänger en CD-klocka på min vägg.
Visarna syns dåligt, de är vita och röda, målade med någon gummiaktig färg man egentligen ska kladda på tyg med. Vet dock inte vilken färg som skulle synas bättre, CDn är ju trots allt regnbågsfärgad.  

Silvernitrat

Jag har fläckar av silvernitrat på fingrarna.  Vad det är vet jag inte, och jag är inte intresserad av kemi.  Hemkunskap, idrott, kemi- och fysiklaborationer är rena tortyren. Jag är så opraktiskt lagd att det är löjligt. Helt bortkommen bara. Och det verkar så enkelt när andra gör det, men när jag själv ska försöka går det inte alls. Jag föddes handlingsförlamad.
   
Idag satt han där framme, kemiläraren, och berättade om en grupp väldigt duktiga elever han en gång haft. Den ene hade alltid alla rätt på proven, han lyckades bara ha lite fel någonstans i en massa onödig information han svävat ut om.
En dag hade de en väldigt intressant diskussion i den här gruppen som handlade om solens död och att den kommer svepa med sig jorden när den blir en sån där "röd jätte". Det var sista lektionen för dagen och de var så uppe i samtalet att eleverna inte ville gå...
Bosse-kemilärares ögon blir röda. Vi stirrar på honom. Han börjar gråta, och jag blir rörd bara för att han blir rörd. Jag vet hur det känns, sådana där upplevelser av samförstånd och gemensam passion. Bosse snyter sig högt och alla skrattar, han också.

Tack vare Primo Levi, tror jag att jag börjar förstå vad som är intressant med kemi. Det handlar ju om allting. Om hela grunden. Det är som en filosofi, som en religion. Fast det handlar om nått gripbart fysiskt existerande, materia, och är därför inte omöjligt. Tänk bara; ett åtkomligt svar på stora frågor kring existens.

Egentligen borde alla vara intresserade av det, egentligen borde jag vara intresserad av det... kanske hade jag varit det om jag bara inte trots mina enormt logiska och vetenskapliga uppfattningar varit så själslig. OCH om jag hade varit en aning mer praktiskt lagd.

    ....Haha, förresten. Här bredvid ligger en Windows 2000-skiva som någon klottrat på på spårsidan med bläck. Det kan väl aldrig vara särskilt bra eller?