Ditt nej kan lika gärna vara ett ja

Psykologen envisas med teorier om sexuella övergrepp.

- Vad är det som ni gick igenom, kan det ha varit en sån händelse?
Jag stirrade på henne.

- Nej!

- Så nu vet ju jag egentligen inte. Ditt nej... det kan lika gärna vara ett ja. Men det är ju ur min synvinkel.

Julgranslooken

En god morgon med glasbitar och havre under fötterna, vadandes fram i kläder och julpynt, snubblandes över finstövlar och hobbylacksburkar, halkandes på svart soppåseplast och penslar, insnörd i sytråd och fiskelina... letandes efter en plånbok.  

L1 ringde och klagade över att jag ringt till henne när hon låg och sov. Undrade vad jag ville, och det undrade jag också.  L2 ville prata med mig också, hon hade något viktigt att berätta. Att hon är min biologiska pappa, och tycker att det är på tiden nu att skapa ett riktigt far och son förhållande.
Hon har inget julglitter hemma, stackarn. Hon skulle ju köra med julgranslooken på Hultsfred.

Hon kunde inte sova, till min stora glädje. Då kunde jag spela "En slemmig torsk" för henne. Hon skrattade så att mamma vaknade.
   
Klockan var 1, kanske 2, och jag gick in på mitt rum och började mixtra med ett paket.
Klockan blev halv 5 och jag fick en chock över att tiden gått så fort.
För mig är alltid nätterna kortare än dagarna.
   
Jag skulle skriva en lapp till brevbäraren om att fixa porto åt mig, det blev snarast ett brev.
Om själva det jag skulle skriva om skrev jag, bokstavligen: "Bla bla... porto?.. osv."

Slängde paketet och en hundralapp i en 5-liters plastpåse, gick ner till brevlådan.
Lukas-katten krälade över vägen och jag ropade: "Du ser ju för fan ut som en mink när du springer!" 

Blev lite förvånad över att hitta min syster sovandes i trädgården. Men hon vaknade för att jag väckte henne. Det var ju så kul att inte vara ensam vaken.

Ge mig

Jag vet inte vad jag kom tillbaka för att hämta
men jag ska se till att jag inte kommer härifrån utan det
Jag bygger upp mitt försvar
och gömmer mitt inuti bakom mig

Om du gör mig fattigare nu tynar jag bort

- Jag är arg på dig nu.
- Varför det?
- För jag vill inte vara här.
- Så du tycker inte att du behöver hjälp?
- Nej
- Men då behöver du ju hjälp, om du inte fattar varför vi är här.
- Jamen tack så mycket.
- Ja säg då, säg då varför vi är här!
- Tyst.
- Vet du det eller? Säg då! Varför tror du vi är här?
- Håll käften!

1997

På ett hotellrum. Vi var 13, stackars barn.

Jag låg jämte henne i sängen. Det var skumt, det var tyst.
Jag höll andan, och ansträngde mig till tusen för att inte flåsa till när jag behövde luft.
Alla sinnen skärpta, koncentrerade på att inte andas högt och inte röra mig märkbart.
Jag var livrädd, jag grät.
Varje gång jag slöt ögonen såg jag en bild av henne med uppskurna handleder, liggandes i en blodpöl på badrumsgolvet. Och jag visste att den där känslan, det som hamnat emellan oss var för alltid.
Jag trodde att jag älskar henne, men jag såg henne tidigare samma dag utan att känna någonting.
Kanske började jag lyckas sluta bry mig, men jag visste att det var något som inte var över.

Genialt i viss mån

Jag har sålt fiskekort till någon som turligt nog pratade svenska. Det kan vara krångligt annars. Som när jag skulle säga "eka" eller "båt med åror" till en tysk en gång. Och idag känner jag inte för att krångla.

Det var krångligt nog att värma mikropannkakor till 7 personer. Jag är väldigt opraktisk, men mest lat. 
Hade lust att säga: "Om det är någon som vill ha några motbjudande, slabbiga, mikrovärmda pannkakor tillverkade i rullbandsfabrik så får ni ta er nu."
Men det gjorde jag inte. Jag hade säkert bara vrickat till det och sagt fel ord ändå, det brukar bli så om man tänkt ut en sådär lång mening.

På baksidan av Jonas Gardell-boken står "läs den innan den läser dig!", vilket jag tycker är genialt i viss mån.