Existentiellt

Kroppen är främmande
någonting jag ser som bara jag kan röra på
Jag styr någonting med tankekraft

Där jag bor är där jag placerat mig
Köttklädda leder samlade
Ihop i samma hög

En parasit i luften som
håller sig fast vid det som inte går att greppa
Jag skriker av lugn och sover när jag är vaken

sid. 121

Inte hoppa av gymnasiet

15:19: Jag kör med filosofin att ska man absolut tvätta kläder så ska man också få lov att smutsa ner dem, därför tycker jag inte det är så farligt att torka av sig på byxorna om man blir kletig, och jag tycker inte det är så farligt att ligga i sängen med vinterkängor.
    Jag sov i en blå (omfärgad) brudklänning lite mitt i att ha gått igenom vad som kallas "utklädningskläderna".
Idag har jag tagit reda på att det slutar tuta upptaget efter 31 signaler, och att varje gång fröken Ur säger tiden har det gått 10 sekunder sedan hon sa tiden sist.
   
Det är synd om alla människor, mig för att jag är en samhällsspillra. Redan. Jag förstår mig inte på framåtandan som alla mystiska människoapparater slår sig fram med överallt runtomkring. 
I morgon ska jag prata med bl.a. rektorn på skolan. Han ska försöka få mig att inte hoppa av gymnasiet, komma med alternativ.

16:24: L har plockat tusenskönor, och vid våran julgran växer smårosor. Vid våran julgran... vid våran julgran.
För några dar sedan när jag hämtade posten hypnotiserade jag mig själv till att tro att det var mars, lyckades ganska bra.

Friendly fire

Mitt sätt att komma henne närmare när jag inte kunde prata med henne var att välja ut en t-shirt jag inte gillar, slänga ner den i en tunna och tända på.
Vi fick lägga oss på golvet för all rök.
Efter en lång stund hällde jag vatten över det, hämtade grytlappar och slängde ut alltihop genom fönstret. Det klirrade till när lampan i fönstret gick sönder.

Så gjorde jag, och vi skrattade tillsammans. För en stund hade jag henne igen.
Jag frågade om hon ville rita en teckning, och det gjorde hon. Jag har satt upp den på väggen som ett minne av vår vänskap.

"Jag skulle nog kunna bli kär i dig, om du inte åt människor"

(dröm)

Vi rodde ut mot en ö, jag och ett gäng nybekanta.
Sjön blev allt större, och klippor växte upp längst öns sidor.
Vi blev omringade av röda brinnande djävlar som motade in oss mot ön, fångade oss och tog med oss in i en grotta.

I grottan fanns en trappa, och längst ner låg människor i ett bad av svart lera.
Vi förstod att de som ägde stället var kannibaler, och att människorna var deras betjänter fram tills dess att de dog.


   
I det här helvetet levde vi i flera veckor. Man skulle lyda och inte försöka rymma. Min kompis, en ca 25årig kille, hade gjort något som han behövde straffas för genom att bli piskad blodig och nersläppt i den svarta leran so blivit fylld med salt.
Ledaren tvingande mig att läsa högt ur en recept- och tortyrbok full av bilder på nakna, blodiga, förvridna kroppar. Uppspikade, bundna, kokta, stekta, inbakade, skivade.
   
Vi skulle ut på något uppdrag en dag. Till mitt hus. Jag gick tillsammans med min killkompis och ledaren.
Av någon anledning gillade ledaren mig, och hans selektiva vänlighet fick mig att tycka om honom tillbaka.
- Jag skulle nog kunna bli kär i dig, om du inte åt människor. Sa jag.
Men jag smög ifrån honom vid ett tillfälle och lade halsbandet jag alltid har på mig på mina föräldrars altan.

När det hemliga uppdraget var avklarat kom de medverkade tillbaka som änglar. Först helt osynliga, sedan allt tydligare när de närmade sig marken. De flög inte själva. De var som radiostyrda, hypnotiserade, och en flickängel hade med sig mitt halsband.

Ledaren såg ont på mig. Jag sa glatt:
- Jaha, och nu måste du döda mig för det, eller vadå?
- Nej, inte döda dig, men jag måste straffa dig.
- Vadå för att det är en drake? (halsbandet)
- Nej.
- För att det är i järn?
- Ja.
Jag låtsades att jag förstod.

Ledaren berättade att jag skulle få dricka en flaska sprit med en fästing i. Jag var glad att jag inte fått ett värre straff, men jag låtsades att jag var förfärad så att han inte skulle bli uppretad och se till att jag blev slagen.

Mina föräldrar fick komma på besök i hemhelvetet, varför vet jag inte. Vi hade ett terapisamtal tillsammans med en rödhårig dam som sjöng barnvisor. Det skulle ha en lugnande och tröstande effekt. För mig.
Mina föräldrar var inte på något sätt påverkade i humöret av att jag var fångad hos torterande kannibaler.

--------------------------------------
Jag vaknade överlycklig fram tills dess att jag började minnas allt.

Dyrka och äga

09:24: Okej. Jag ska plocka isär en telefon och lära mig att dyrka upp lås idag. Jag har börjat med dagbokslås, det är allmänbildning. Sånt som många killar lär sig som små. Och nu har ju jag bytt kön, så det är bäst att jag byter beteende också.

22:40: Bara för att jag upptäckt att det inte gör ont behöver jag ju inte stå och trycka in odesinficerade nålar i öronsnibbarna.
Det är imorgon jag fyller år.
Jag har aldrig förr varit så apatisk. Äga.
Jag tycker jag har allt jag behöver förutom ett livs lön från jobbet jag kanske aldrig kommer att ha.

Nu är jag anarkist

Wow, i morgon är det slut på helgen, och det spelar absolut ingen roll för mig. Jag är tillbaka i stadiet innan jag började lekis. Enda skillnaden är att nu borde jag ta mig till med något, något förväntas av mig. Och jag är rätt chanslös i 2000-talet, för hur många Trivial Pursuit -frågor kan jag besvara?

Jag gick ner i köket och slukade den sista klunken vitt vin ur en glastillbringare som stod på diskbänken.

Allt som ska vara som det är. Vara och vara.
Det går inte ställa flygplans-Fanta på undersidan av en hylla. Därför ska jag försöka tejpa fast dem, men det håller inte. Och skruvar gör man inte upp genom undersidan av en hylla. Min förvirring bör spridas och synas.
Har hängt en hundaffisch uppochner. Vart man nu kommer med det.

(Det har aldrig varit några ryssar på månen = ett Trivial Pursuit svar jag kan.)
Jag ger svaren, ni ställer frågorna.
-Där kommer jag vara när jag har ett eget liv.
-Så väl kommer jag överleva nästa år.

"Small black flowers that grows in the sky". Jag tror mig ha sett dem.