Livet i procent

03:30

Mornar:
Jag tar några bloss direkt efter att jag har vaknat för att pigga upp mig.
Medan jag röker och en stund efteråt känner jag mig till 30% uppiggad av solen/kylan, till 70% mer förslöad av nikotinet.

Jag hade gått och lagt mig i detta stadiet om det inte varit för den 20-40 procentiga viljan att uppleva dagen (varierar efter humöret, vilket reglerar graden av förmåga att uppskatta småsaker i tillvaron). Om jag är i ett tillstånd av apati, eller har en ångestnivå på-2,5 (i en skala på +1 till -5 där 0 är neutral) eller lägre är det i genomsnitt 80% risk att jag återvänder till sängen efter första rökningen efter klockan 10 på morgonen.

Om ångestnivån var -1 när jag gick och lade mig är risken 50% att jag reagerar negativt om jag vaknar mitt i en dröm (av bytet av verkligheter). Vid ångestnivå -2 gäller 60% och vid -3 och nedåt 100%. Det spelar stor roll för vilket spår av möjligheter i stycken ovan jag kommer att hamna i.

Fritidssysslor om dagar och nätter

Jag målar för att kunna känna stolthet över prestationer, för att jag blir glad av färg och för att koncentrationen samlar mina tankar på en enda känslomässigt positiv sak.

Jag spelar patiens när jag inte vill känna tidens gång, eller irriteras av att bara sitta och glo när jag är ute på internet och väntar på att sidor ska laddar klart.

Jag läser för att tycka att jag arbetar på min framtid, en strålande karriär som bibliotekariehjältinna och för att lära mig saker om psykologi och hur andra människors liv kan se ut.

Jag letar efter konstbilder för att konst gör mig glad och inspirerad, och för att mata min nyfikenhet på vad människor runtom i världen skapar.

Jag skriver dagbok för att få perspektiv och inte förstorar upp saker. Också för att se att jag faktiskt gör roliga saker ibland och för att ha bevis på att alla mina dagar inte ser likadana ut. Och för att ventilera. För att pussla ihop till mönster så att både jag och det som händer mig kan framstå som begripligt. Orsak och verkan.

Jag ligger här och klottrar i ett kollegieblock 4 timmar innan väckarklockan ringer för att jag bestämt att det är viktigare för mig att må bra än att få tillräckligt med sömn.

Jag sov i en garderob. Men jag gick upp och på mitt rum och la mig vid sju. Frös för mycket.
Idag ska jag till soptippen och hitta massa inspirerande saker, kanske en gammal flanellskjorta.

Alla människor i Idioten har två efternamn, och han kallar dem olika hela tiden... Jaja... Förnamn, smeknamn, titel, efternamn 1 eller efternamn 2. Lätt som en plätt. På ryska.

Starta Windows ljudet på min dator är "Kuckeliku... good morning", från en väckarklocka som tillhörde en norsk gammal mailkompis. Slutljudet är från Scream. "I liked that movie, it was scary." Hade för mig att jag hade "Don't hang up on me", det är ju smart. Don't hang up on datorn. Får mig att tänka på skräckfilmer med dockor. Don't let go of me.

    "Vad gör du hela dagarna egentligen?"
    "Jag har skrivit ut papper, och nu bränner jag en CD-skiva."
    "Men man kan väl göra nått medan man bränner CD-skivor."
    "Ja, nu har jag ju sovit."
    "Du börjar bli som morfar."
    "Det har jag väl alltid varit."


18:32: Bilbatteriet är slut, Hennes röst ekar i mitt huvud så att jag glömmer bort det jag tror att jag borde ha skrivit upp på min påminnelselapp. Otroligt med adrenalin är jag. Adrenalinsamling.
Imorgon ska jag bränna bort nått överflödigt.

Jag fick nog när jag tuggade tuggumi och bet mig i kinden. Jag började gråta.

April-väder är äckligast av dem alla, med skuggor som randar hela marken, och gult ljus och kalt och brunt och snöhögar. Jag pratade om allt detta högt. Att det känns konstigt i kroppen om våren, det är så äckligt. Världen är så ful.

Jag vet inte om jag mådde illa eller bara ville kräkas ut något. Jag bestämde att jag måste ha solglasögon på mig för att slippa se april. Och så hämtade det röda lilla spannet, det kändes inte bra. Jag hämtade en blå ny papperskorg.
    "Får jag kräkas i den nya papperskorgen."
    "Ja, du får kräkas var du vill bara du inte kräks på golvet."
    "Det var mindre ångest med den här."
    ".. Men SLUTA!..... och ta av dig solglasögonen!!"
Hon blev hysterisk av hur onormal jag var.
   

Jag kan inte åka med morgonbussen som går förbi precis utanför, då träffar jag gamla personer, klasskompisar. Och vad ska jag säga då? Vad kommer de säga då, de ambitiösa små liven, när jag kommer in med min röra, mitt konstiga liv, inga planer.

Pengar kvar att leva på för resten av mitt liv: 6kr

23:09: Det är rök i hela rummet, jag ser det ju för fan. Nån får allt ta å lägga in lite mer mättnad i bilden.... Är jag verkligen så trött att jag ser såhär suddigt?
Inatt ska jag sova normalt.

De bipolära svängningarna

förra året

Sommarkläder i snö

Hon vaknade av att jag hoppade in och skrek: "Vi måste fota badmode nu!! Vakna, du måste ta kort på mig." I sommarkläder, strandsandaler, solbrillor låg jag på en solmadrass i snön, och satt i en snöhög och hade precis så roligt som jag förväntat mig.
Maniskt, maniskt. Jag hade ju glömt mina serotoninförhöjningar... kan det verkligen ha med det att göra?

17:21: En 40% margarita ca. Jag har ställt datorn på ett litet hörnbord med hjul på och dragit fram till sängen
Jag har målat en tavla som jag tänkte försöka sälja för 1000 kr, eftersom jag inte kan försörja mig själv på normala sätt. Än har jag inte tjänat en enda krona.

Det är vackert att ligga på samma ställe som där man en gång nästan dog

Det finns inga underdrifter i att se det som borde ha varit en gud

Nästa händelse

TV-tiden på dygnet, men nollställdheten kan rädda liv.
Jag är en krälande ödla som kraxar.
Vi väger egentligen ingenting utan trycks bara neråt och gör fördjupningar i madrasser.

Det är något fel på alla böcker jag läser eftersom jag slutar efter x av y sidor.


Potatisen hade tappat konturen. Jag lyfte en, och när den landade på min tallrik var den en hög. Sönderfallning. Det hade vi roligt åt. Det var middagen - dagens Händelse. Nästa händelse inträffar
19:00 då jag ska äta kvällsmat.

I framtiden ser jag än mer otålighet och väntan på visshet. Rymd.
Man går i skolan! Är vad man gör. Hur kan jag inte ens förstå och rätta mig efter detta?

    Det är nu 10 minuter kvar till nästa händelse. Jag glömmer alltid vad jag gör om dagarna.... Igår var det vita bönor med brödbitar i.

4 minuter tills nästa händelse.
    Jag hatar min panik. Det enda man kan vara rädd för är rädslan, och det enda man kan hata är att behöva hata? Det roliga är att ha roligt, man älskar att man älskar.
Älska då!

2 minuter kvar till nästa händelse.
    Världen lurar mig att den snurrar fort. Sakta snurrar den, i en cirkel. Det är inte att färdas.

1 minut kvar till nästa händelse.
    Jag vill gråta tror jag. Men varför ska jag göra det just nu, när tiden äntligen är inne för att äta kvällsmat, och det varar ju i en hel kvart.

Skulpturmaskin

Jag var helt knäckt, så hon rastade mig med en runda i bilen. Till stan. En Magnum, Melody Maker och NME.
Jag hittade ingen bra skruvmejsel så jag försökte slå sönder en telefon med hammare för att få ut kretskortet. Det gick inte tillräckligt bra.
I ett annat försök att hitta lite inspiration stod jag i duschen och åt pinnglass, vansinne var förstås också inblandat.

Det är därifrån jag kommer, jag är fuktig i håret. Jag slängde ett öga på alla papper vid min dator, och kände att det var heldött. Det har varit bra, men inte idag. När jag skrev kändes det betydelsefullt och nu är det meningslöst.

Jag har ringt L tre gånger.
Ring nr 1 sa jag att jag skrivit en bok, och läste upp några förslag på titlar.
Ring nr 2 sa jag att jag skulle göra en skulptur.
Ring nr 3 sa jag att jag skulle göra en uppfinning av det som skulle bli en skulptur.

Jag är inte så mycket för saker som inte har någon praktisk funktion, och jag tycker att det som har en praktisk funktion ska göras personligt och vackert att se på. Därför blev en skulpturmaskin bäst.
Jag vill kunna lista ut hur saker fungerar genom att bara titta på det, sedan koppla ihop det med andra saker och få ut nya funktioner.

Skruvade isär en gammal dammsugare och plockade ut motorn. Borde man inte kunna använda den till ett rullband som jag kan rulla saker fram och tillbaka på genom mitt rum?
Förutom motorn finns mekaniken vid knappen som drar in sladden... mmhm...

Något så enkelt som att bara byta plats på knapparna på en telefon hade varit roligt, men de är sällan formade på sätt som gör att det går.