Besvärligt att allt man spiller hamnar i sängen och att den ena delen av mina enda strumpor är borta.

Jag ska inte sitta i ett trapphus och läsa som igår natt. På helspänn i väntan på nästa gång lyseknappen behövs tryckas på.

betydelsen av "glad"

förbannat vad livet leker.
vad jag leker.,
jag leker att jag är cool och röker
jag leker att jag kämpar mot sömnen
jag leker att jag försöker att inte bara lägga mig ner och sova för att jag inte vill något annat.

vad de skriker här
människor
som hälsar på eller bor här
men aldrig syns
för att de är inlåsta i små rum
där de lyssnar på mycket hög musik hela tiden
eller tittar på TV..

Jag ska till biblioteket idag.
jag ser fram emot.
jag ska aldrig äta pasta
igen.
jag ska äta något som är bra för min mage
bara jag inte vaknar halv 5 spyfärdig igen.

03:15: Det är en fruktansvärt ohygglig oförmåga att sova jag har. Cigaretterna är slut.
Det är krypningarna i benen. Den äckliga rastlösheten gör mig aggressiv.

03:42: Jag röker filter och inget annat. När man håller ciggen på så nära håll får man massa rök i ögonen och näsan. Näsan blir lite svart och jag är inte riktigt säker på om jag har fattat eld eller inte.
Ser mig själv i badrumsspegeln. Ser att jag är vaken och känner den förtvivlan som varelsen i spegeln har i ögonen. Orkar inte se mer...
Går och sätter mig i köket. Försöker uppnå fysiskt behag. Äta mig mätt på flingor och trötta armarna med armhävningar. Inget funkar och himlen är ljusare än den var för tio minuter sedan.

16:41: Jag insåg för en stund sedan hur rastlöshet är ett naturlig tillstånd. Oändligt så länge vi lever. Det är den som driver oss till att göra någonting överhuvudtaget, och den kan vara helvetisk. Den är duhka.

ca 21: Gräsplanen här... den fanns både utanför fönstret i mitt rum när jag bodde här och utanför fönstret där jag bor nu, hos någon jag nyss inte kände... Underlig känsla av allt det där man inte hade kunnat ana.

jag är mycket medveten om att jag i alla fall inte blir piggare av att röka.
jag är mycket medveten om att persiennerna är nerdragna och att det inte finns syre här inne.


..oboy tar slut så snabbt

////ska jag öppna balkongdörren?
////vågar jag mötas av utanför

Glad över regn och kardborrband

De grämde sig över beslutet Att Gå Och Äta Pizza Eller Inte Gå Och Äta Pizza.
Det är sån jag är, och jag vill inte att andra ska vara likadana samtidigt för då blir allt så multisegt, och mitt tvivel får bekräftelse, existensberättigande.

Det regnar nu och regnet har en tröstande inverkan. Den smeker jorden med droppar tyngda av giftiga kemikalier. Men världen blir vacker då, och igår kväll tjatade jag om att jag fick en djungelkänsla. Jag älskar djungelkänslor. Jag älskar kombinationen av grönska och regn. Höst. Jag älskar hösten. Särskilt. Halvgrönt och en massa andra färger, som blir blänkande och glittrande. Förvackras i en melankolisk väta och ett mjukt molnigt ljus som kväver alla skuggor. Bort med kontrasterna och allt blir detsamma, enad fuktighet. Ett undervattens ovanvatten.

midnatt till fredag: På vägen till Jönköping (jippi, en impuls) berättar jag om kardborrbandets historia, och studerar fascinerat dess funktion. På hemvägen rensar jag de kardborrband jag har och förklarar nöjt att de behöver underhållas.

I studentlägenhet

Han härmade mig, och jag gapskrattade samtidigt som jag fick ångest. Vilken avsaknad av fysisk och psykisk frid!
Jag höll honom vaken för länge med mitt sömnlösa vankande, han kan bara ha sovit mellan 5 och 11 när han skulle varit i skolan vid kvart över åtta. I natt ska jag sitta i köket och försöka somna på golvet där om jag bara till hälften tror att det kan gå.

Berättelsen om den heliga tulpanen som föll ner från skyn. Så mystiskt! Den bara landade vid våra fötter. Jag misstänker att gud kom på att han inte gjort något gott på ett tag och skickade den som ett "krya på dig, världen".
Det håller på att rulla ihop sig lite i kanterna nu.

50% av sängknopparna har flugit ihjäl sig mot golvet. En katt och en elefant står på TV:n. På väggen hänger Dia psalma, reklam för Oboyp och Ebba grön. Stora ljusgula plastblommor i en glöggflaska i hörnet.

Jag ska städa imorgon. Jag ska ta bort Q8-påsen som ligger på bordet och lägga den bland de andra påsarna i ett skåp i köket.

Ett helt galet brev

Det finns frimärket, det är bara så. Skriver fram kramp i högerarmen. Spyr av att inte kunna sova.
Det är natt. Halv 2. 24 april 2001. Vi är i framtiden nu, lyssna på talet, det är science fiction.
Jag kan inte sova och fönsterna är helt svarta. man är som instängd. Utomhus är borta, det syns inte längre. Fan, julglitter som hänger snett och 6 böcker jag ska läsa. 3 som jag redan läser i. Datorn som vill att jag sitter vid den.
Hatar gör jag inte. Inget. Förutom att jag vill krossa huvudet mot väggen. Så att jag slocknar en aning och kan vakna och börja om igen, med allt jag vill göra och allt jag inte vill göra.
Kom ihåg att vi är en explosion av solens kärlek. Naturen älskar oss, för den har skapat oss, så vi borde älska oss själva. Vi är fantastiska. Fysiskt och psykiskt. Våra tankar är egentligen orealistiska under. Vi är figurer, based on a true story. Och jag är en liten för tillfället svart frisyrkalluffs som försöker att inte vara destruktiv. Jag svamlar så här för att jag känner mig andlig och halvupplöst. Jag måste snart röka igen. Röker jag i mitt rum har väl lukten försvunnit tills i morgon. Rökning dödar. Varför måste folk vakna av skrivare?
Jag känner nått i benen. Det kittlas. Som det gör ont i bröstet när man är glad. Är benen glada? Vad roligt för dem. Då.

Jag har märkt att man överlever vad man än gör. Hur mycket man än ställer till det. Man kan ligga i sängen hela dagarna och ändå finnas till. Då kan man undra varför man ska göra något. Vad gör det om man är halvdöd ett tag när det bara är nuet som räknas, och man inte kommer ha nått med halvdödepisoden att göra i framtiden. Förlåt att jag är så djup och...eh, filosofisk. Men det är ju natt.
Jag ska skita i det här nu.
Jag ska fan sova

-

*svordomar* jag är dömd till en hel natt vaken. Det är lika bra att jag går ut i skogen. Sätter mig på en blöt stubbe och funderar över mitt liv. Träffa en älg. Utbyta erfarenheter.
Det kliar i mitt hår. Snart ska jag äta nattfrukost. Sitta i köket och inte veta vad jag ska stirra på. Inte veta vad jag ska tänka på för att vara så harmonisk som möjligt. Det är en viss risk jag kommer ta. Kanske kommer jag hamna i ett tillstånd som är svårare att somna med... Jo, psykologisk, jag blir gärna sån på natten. Det är då jag skriver sånt här. Jag ger fan i vad det är för svammel. För jag hittade frimärken. Och nu ska jag använda dem.
Aaaaj! Mikrofonstativet ger en stickande skugga ifrån sig. och jag tror inte jag är hungrig. Vet såklart inte. Hunger är relativt, och min uppfattning om saker är relativ.

Klaga!!!! Nejnejnej. Jag menar inte att klaga. Det är inte det. Jag hatar klag. Jag är så jävla trött på klag. Jag har varit en superklagare de senaste åren och försöker bättra mig, men jag får ständiga återfall.
Jag återfaller i planer på att käka.
Jag återfaller i ciggbegär
Jag är inte Alice i underlandet idag.

"Planet earth is blue and there's nothing I can do"