- Är du speedad nu?
- Manisk?
- Ja.
-Vadå?
- Nej, du är alldeles darrig nämligen.
- Är jag?
- Ja, du sitter såhär.
Hon håller fram händerna och skakar med dem.
- Och väldigt stirrig är du... Du har ökat dosen nu eller, gått upp till en tablett?
- Ja.
- Det kanske är för mycket då. Har du väldigt svårt att sova?... Nu sov du hela natten va?
- Ja, och på dagen också.
- Vi får nog ringa och prata med dem om det här, det börjar bli för mycket nu.

Läser bibeln överallt

12:01 L:et på mitt förra tangentbord slutade tillslut att fungera helt och hållet. Så jag rasslade i en hög andra tangentbord och valde ut ett som det inte alltid blir något M av.  

Ohmigod, I miss. Nä, nu fan byter jag tangentbord igen.

Min pappa har gjort mig till ... nej, jag hatar verkligen det här tangentbordet som jag nu bytte till. Jag byter tillbaka....

Min pappa har gjort mig till snusare på deltid. Genom att det köptes fel sort, portionssnus och inte lössnus. Då fick jag dem av honom, två stycken... . hhhhh...!!!!
Okej. Då byter jag i smyg ut det här tangentbordet mot någon annans dators tangentbord.

dsjaköa ... Aaaa, sådär ja! Det här tangentbordet är det nyaste och finaste av alla. Och det kunde väl tillfalla mig på logiskt vis, det är jag som skriver mest.
... Jäklar vad behagligt och fint. Och oboy har jag spillt där också ja mellan P och Å, perfekt. Vilken skönhetsfläck.

... Vet verkligen inte vad det var jag tänkte med det här. Alla tangentbord gjorde mig förvirrad och jag tappade tråden om jag nu hade någon från början.

*****

Jag läser bibeln mycket. Jag ligger i bilar och läser bibeln, och på golv och i fåtöljer och i sängar. Och när någon ser mig skrattar de till. De frågar om jag ber också, eller om jag känner mig frälsts än.
Vilken okristlig familj, vilka djävulens barn! Den orättfärdige skall straffas, den rättrogne (trogna) skall få hålla i Guds vänstra hand medan hennes fiender nedslås av Guds högra. Skulle leran trotsa krukmakaren? Ack, de högmodiga skall få känna på gräshopporna, eldarna och floderna. De skall få sina kläder sönderrivna och springa blottade och förtvivlade genom forna skogar, nu ödelagda och förtorkade till öknar. Herren Sebaots mun skall öppnas och ut genom den mullra ord om förintelse!!!
(Passa er.)
Ja, jag sitter här och läser bibeln ja. En snusfläckad bibel.

När jag kom hem igen, efter att jag somnat och vaknade upp på måndagen svor jag. Efter någon minut upptäckte jag att jag svurit oavbrutet sedan jag slog upp ögonen. Vad håller jag på med? undrade jag. Vad menar jag, vad syftar jag på?
   Jag såg mig omkring och tänkte: trash. Min sopptipp, oj oj oj.  Det är sprickor längs taket som om den svaga vindens golv tänkte vika sig och fälla ner sitt lass sågspån över mig.

Min syster ville ha ett erkännande från min sida. Att jag låg och sov i baksätet på en bil bara för att jag tyckte det vore coolt om de som såg mig trodde att jag bodde i bilen.
Jag sa att det inte var så, det var det inte. Men jag funderade över hur det skulle vara att bo i en bil. Kurt Cobain bodde i sin bil ett tag.... (Jag har nyss läst hans dagböcker.) Jag äger ingen bil.

Grapefrukt mamma? Nejnej, ta bananer!.. Haha. Vi ler konspiratoriskt mot varandra. Vilket krig det förs.
    Hon hade tryckt ut mig ur  bilen, och hon låste inte dörrarna.
Det är Ica och jag tittar på tidningarna det är bara skit jag visste att det skulle vara skit jag tittade ändå och blev besviken jag visste att jag skulle bli besviken.

Om jag gör för många armhävningar kanske min hals växer ihop med axlarna. Det vill jag inte. Men det är nog först i extremare fall, som Sylvester Stallone och Arnold. Sådan blir man bara om man gör det till sin livsuppgift, och jag hoppas jag kommer ha viktigare saker för mig förr eller senare.
Jag har ingen aning om vad som är viktigt.

Jag ville spela ett spel, ett datorspel. Så jag plockade ut en cd ur mitt ställ och installerade vad som fanns på den. Allt är gammal skit jag visste att det skulle vara gammal skit och att jag inte skulle tycka om något av det. Men att installera och att avinstallera är en godkänd sysselsättning.
Sysselsätter man sig inte och någon upptäcker det utsätts man för kritik.
Sysselsätter man sig inte och det bara är man själv som vet att man inte sysselsätter sig försätts man i förvirrade tillstånd.

Hade det varit bättre om jorden var platt, och i så fall, hur gör vi den platt?

Jag såg en bild av ett åskmoln i rymden. Jag klippte ut den, nu ligger den på mitt skrivbord i en hög av andra lika små bilder. Man vet inte vad man ska göra av så små bilder förrän man hittar något litet man skulle vilja ha en bild på.

Drog upp en... vaheterdet, piedestal. På den satte jag saker som mer eller mindre saknar praktiskt funktion. Undra hur många gånger jag kommer välta omkull den. Jag vet att jag kommer välta omkull den, med eller utan flit en eller flera gånger.
Den står på ett trögt ställe, men jag hade åtminstone kunnat valt värre ställen att placera den på.

*

- Du kanske undrar vad jag håller på med?
- Ja, tror fan jag det! (pappa som öppnade dörren för att kanske fråga om jag ville ha kaffe eller liknande en kväll).
- Jag ska hänga upp den här i taket för att göra folk förvirrade.
 
Men inte nu längre för alla tändare lossnade och nu har jag dem i en burk ovanför ett lager  tejprullshållar-sand. Tändare med limpistolslimklumpar under.
   
(Det finns sand i tejphållare som är till för att göra tejphållaren tung och stabil.) Man kan ta ut det, lägga det i en minivodkaflaska och säga att man varit på Charterresa i något palmstrandsland...
Kan passa om det är ett barn t ex som kommer från en fattig familj och blir mobbad i skolan för att det inte har råd att åka på medelklassresor som alla andra.
Jag kan jobba på BRIS som tejprullshållarsönderslagare.



Jag önskar att jag kunde dagdrömma ihop en berättelse som jag senare kunde skriva ner, men min fantasi har varit betydligt mer fragmentarisk de senaste åren än den var när jag var mindre.

Mor: Då kanske pappa har ringt också medan vi var borta.
Jag: Nej, jag minns bara en ringning.
Syster: Vadå?
Jag: Jag svarar aldrig i telefonen, och det är tydligen ett problem.



18:42 !!! Faktumet att solen finns utomhus. Jag såg den genom ett fönster och spottade genast ut snusen så att jag kunde gå ut och röka. Klev ut och såg över beigt änglandskap, färg- och lövlösa lövträd, men gröna enar på nära håll och gröna tallar och granar på längre.

Jag är datoryr och datorsvag.

21:51 Stjärnhimlen kantad av svarta moln, och en stjärna som lyser klarare än de andra för att det är Venus.

Pulver

"Dra ner persiennen för helvete" viskade hon matt innan knäna vek sig under henne, hon ramlade ihop och äntligen blev ett med golvet.
Alla samlade upplevelser trängde sig in på en gång, blev till en pulvriserande hysteri. Så fylld att hon blev tom, och ren som aska.

Modern ser missnöjd ut och suckar besvärat.
"Men lilla barn, nu har du fläckat ner kläderna med din egen hjärnsubstans igen!"

Våldsamt

Kanske bryr jag mig bara inte om att ha motorik som en normal människa. Jag märkte att tandkrämen rann ner över min hand och jag var för svag i handen för att hålla tandborsten stabilt. Så jag knöt hela näven runt den.

Jag har upptäckt en bula på mitt högra smalben och ett litet sår som började svida när det kom tvål i min högra handflata. Det ser ut att vara från en nagel. Men knyter jag handen förstår jag inte vilket finger det i så fall skulle komma ifrån.

Jag visste bara inte vad jag skulle göra, känna, tänka, vart jag skulle göra av mig själv rent fysiskt.
Det viktigaste för mig nu är att hon mår bättre. Om jag bara låtsas om att hon är frisk... det kan jag inte.
"Jag kan inte hjälpa henne, jag är värdelös." tänkte jag. Frustrationen växte sig extrem. Jag tog ner en tavla och kastade den in i motsatt vägg. Sen fortsatte det bara. Jag tog tag i en golvlampa och slog mot ett fönster. Jag kastade iväg en pall och en stol, jag drog armen över bordet och slungade in foten av golvlampan någonstans mot baksidan av mitt skrivbord.

Sen minns jag inte mer. Kanske blundade jag och öppnade inte ögonen förrän några minuter senare, då jag satt i fåtöljen nertryckt av båda mina föräldrar. De hade hört mig skrika vilket jag inte visste att jag gjort. Jag kunde knappt andas för att jag grät så våldsamt. Jag kunde inte tänka. Jag hörde fågelkvitter.

De ledde mig mot sängen, det låg glassplitter på golvet.
- Kastade du stolen mot det eller?
- Jag vet inte.
- Vi städar, ligg still. Kan du ligga helt still?
- Jadå.

Vilken tur att det där är det värsta aggressiva utbrott jag någonsin haft.

odödligheten är det enda
som är på riktigt
snälla


Jag spyr. (Det är en reflexmening)
Det är död och galenskap på repeat
Men jag kan ju inte urskilja hypokondrin

Jag har nått det perfekta flow:et
Näsblod

Blodsprängt och vitt är samma färg
Efter en hel tidsålder av slumpvist växlande mellan mörker och ljus
Att vakna upp i en större säng, en hård soffa,
en mjuk soffa, en mindre säng,
en stökig säng,
på en madrass eller på ett golv.
Ensam eller inte ensam.
Lugn, skräckslagen eller överlycklig

Det händer att jag vaknar upp på en väg, på väg mot ett enormt, glödande klot

Och nu sitter du här med mig tillslut
Genom en vårvärld av damm

Du kan inte dö

Du får fan i mig inte gå och dö



Hör du mig?

Mörkt

Överlevnad

Det skrämmer mig att känslan jag alltid verkar återvända till är att jag är för ömtålig och orkeslös för att göra vad som är nödvändigt för min överlevnad. Skola, arbete, (inkomst).
När jag utsätts för sånt (skulle aldrig göra så mot mig själv) kommer förr eller senare en önskan att jag skulle vilja kunna kura ihop mig till en liten förstelnad boll. Osynlig.
Jag skulle inte behöva något från omvärlden för att överleva. Och omvärlden skulle aldrig kräva något av mig.