Tragedihumoristisk hjärnkramp

En  skruv  är  lös
En  glödlampa  slocknade
Min  familj  brinner  upp


Sista konversationen:

- Och jag som älskar naturmaterial. Du kan ju leta rätt på saker och måla det svart sen då, eller jag vet fan inte.
- Phh
- Okej... Du, vi måste ut härifrån nu, det brinner!


Benen var orörliga, jag drog mig fram och ut. Ut i ett daggvått, mörkt gräs. Det var natt och dag på samma gång.
Hur känns gränsen i ett psykologiskt experiment?
Hon var som en ängel, fylld av ljus. Bara att hon inte var lugn, och hennes röst var inte trygg.


På psyket:

- Nej, det blev bara för mycket, svälja-sin-egen-tunga-för-mycket. Det är väl inte konstigt att hon ligger där och pratar med sina avrivna tånagelbitar. Vem ska man lita på? Döda ting är redan döda, så att säga.

Klättrar runt i köket på allt som inte är golv.
"Vad gör du medan din kaffekokare gör jobbet?"
.... No, no:

- What are you doing while your coffeecooker's doing the work.

- Dad, stop her, she's drinking coffee.

- Hon får väl dricka kaffe bara hon kommer ihåg att stänga av kaffekokaren efter sig.

- Yeah, right. Like: Du får väl knarka om du vill, bara du inte lämnar några sprutor kvar i trappen.

- Those aren't flowers! 

- Oh, what are they.? 

- Plants, hahahhahahahahah. 

- Oh my god, I'm losing her... 

Jag stirrar på ett torn av vitaminpillerburkar. 

- Are you back?... Where are you? 

- I'll be wherever you want me to be. 

     ***

- I'm going now. But I'll be here, around, you know. 

- .... in case of fire. 

- ? 

- I don't know where those words came from. 

- Haha, no.... But keep it up.... Bye. 

- Bye. 

Jag byggde Stonehenge och ledde honom vilse i skogen, men vi hittade ut vid samma göl vid vilken vi tidigare under dagen suttit och rökt i ett älgtorn.
Han visslade på Smurfarna, jag plockade upp en oljig made in Germany sak. Solen är solsting, stjärnorna faller mm. Och nu är han åkt.

Min syster tittade in, såg att jag låg och sov på golvet, höjde ögonbrynen och stängde försiktigt dörren igen utan att jag vaknade. För jag sover som en stock när jag sover på golvet, trots att det ska vara en förmån att ha en säng. Jag kanske är hemlös i hjärtat.

Solljus svider och helar på hundratals sätt
Daggen tränger igenom mina kläder
Jag vill att rastlösheten ska dö
Efter en natts springande i skogen
Svär jag evig trohet till siluetter av granar

Ditt cyniska fantasibarn

H och E var på väg nerför trappan när jag tänkte säga: ”Ditt synska, fantastiska barn” till H.
Det blev ”Ditt cyniska fantasibarn” istället. Vilket i och för sig lät ganska vackert det också, men det stämde inte in i sammanhanget.

Är det här allt kommunikation kan bestå av?
Ni kunde lika gärna ha tillhört en annan art.

Jag försöker att inte hata så mycket, men mitt system är inte ert system.
Kugghjulen stannade när de möttes och har stått och rostat sedan dess.

Scheisse ditt jävla pucko, du har en städningsstörning. Du är ett dammigt missfoster men du ler ändå. Dra ner mungiporna, du borde vara utomhus för det är där världen är. Och människor som försöker rädda dig berättar det för dig ibland. Du låtsas slå dövörat till, men när de går ut genom dörren, innan den stängs bakom dem tittar du längtansfullt ut på det som finns där utanför. Suckar ett tag inombords tills bilden av det verkliga med våld tryckts bort från näthinnan igen.