Shilin

Shilin = Stenskog

Jag googlade runt på resmål i Asien, ställen att lägga på listan över drömresor. Det här var ju en udda grej! Vet inte om det framgår på de bilderna jag valde hur häftigt det ser ut, men jag hoppas det.
Stenskogen ligger i en kinesisk provins som heter Yunnan (grönfärgat område på kartan). Platsen är drygt 2,5 kvadratmil stort, och fullt av underliga stenformationer.

Formationerna är upp till 30 m höga och över 270 miljoner gamla. Alltihop var havsbotten längre bak i tiden.

Perspektiv

(observera att Jupiter fortsätter på nästa bild)

Wolf 359 - En av våra närmsta stjärnor, en röd dvärg belägen nära stjärntecknet Lejonet.
Sirius - Den starkast lysande stjärnan på vår himmel.
Pollux - Den starkaste stjärnan i Tvillingarna.
Arcturus - Den tredje starkaste stjärnan vi ser. Namnet betyder björnvakt, grekiska förstås. Den fick det namnet för att den ligger nära stora och lilla björn.
Aldebaran - Stjärna nära Oirons bälte.

Rigel och Betlegeuse - Stjärnor i Orion
Antares - En röd jätte som passerar nära solen runt 2 december varje år.
S Doradus, KY Cygni ,VV Cephei - Bland de största stjärnorna vi känner till.

Baklänges

Hittade inte diskproppen - diskade i en stor skål. Diskproppen töade stegvis fram ur en hög bestick. Vad mer kan ha hänt de senaste timmarna?

Det har varit ett svårt minnespussel att hålla igång min humörkartläggning. Jag minns vad jag har gjort, men inte om det var samma dag eller en annan. Om något hände på en dag eller en natt är lättare att minnas, det är en väsentlig skillnad på dagar och nätter och då pratar jag inte om ljus och mörker. På dagarna kan man ha kontakt med människor man känner och utnyttja samhällets utbud av varor, tjänster, telefonköer och transporter, på nätterna får man klara sig själv. Dag/natt-statusen på tillvaron formar alltså i stor grad vad man får för sig att ta sig till.

För att få överblick över mig själv och tiden, så att jag kan applicera ångestskalan över alltihop, skrev jag en kronologiskt bakvänd berättelse.

• lördag var nyss
• innan dess sov jag
• gick och lade mig 5 på eftermiddagen
• innan dess var jag vaken en natt och en dag
• på dagen var jag i ett naturreservat, på Lidl, mixtrade med bloggar och försökte få mig att gå och lägga mig
• på natten såg jag på en dokumentär om (Stephen) Hawkings paradox, letade andra dokumentärer, började laga mitt skrivbord och organisera påminnelselistor i en pärm

För att få utmattningen att vinna över sömnfobin där vid näst sista punkten gav jag mig först ut i skogen och plockade blåbär. När affärerna öppnat tänkte jag tvinga mig att gå runt tills jag hittat något jag ville ha som var mer onödigt och glädjande och mindre av en vanlig praktisk inköpsdetalj. Om jag hitta gör-dina-egna-pins-maskinen som brukade finnas i leksaksaffären kanske, men nej, någon klassisk nöjesshoppingen blev det inte. Det slutade på Lidl där jag gjorde så gott jag kunde, vilket inte var särskilt dåligt faktiskt. Jag hittade saker jag aldrig ätit, och köpte sådant jag annars väljer bort för att det är för onödigt, onyttigt eller lyxigt.
Det var gnocchi - italienska små potatisbollar, fortune cookies, rödbetssallad, tomatjuice, müsli, helt vanliga cornflakes (åratal sedan jag åt det), sorbet, en grekisk olivtvål och jordnötter med tsatsikismak.

Pinky and The Brain

Blogginläggets introduktionsvideo:

Enligt den här animationen är min högra hjärnhalva den starkare, jag ser nämligen kvinnan snurra clockwise. De som ser henne snurra åt det håll klockan inte går är enligt teorin mer av den praktiska och matematiska sorten.
För att undersöka testets giltighet tvingade jag på det på min syster, som är dubbelhänt och kanske därför har bättre samspel mellan sina hjärnhalvor. Resultatet var att hon hade svårt att bestämma sig för vad hon såg, det växlade.
För de flesta är det svårt att få figuren att byta riktning. Om man inte vill se det som en enkel neurologisk undersökning kan man alltså se det som ett trevligt hjärnpussel.
Testa din hjärna mer på Similar mindsLek mer med din hjärna genom att titta på det här ett tag och sedan studera dina omgivningar:

Apati

Vaknade upp i november förra året, hade gått och lagt mig i september. De flesta minnen från två månader tillbaka var bara drömmar.
Apati har fortsatt vara mitt vanligaste sinnestillstånd, om än inte lika allvarligt som då.
När jag pratade med min gamla kontaktperson bestämde jag mig för att det var det jag i första hand ville ha hjälp med, skaffa energi. Kanske prova en ny medicin med nya bieffekter.

Exempel på psykologisk kartläggning

2005 bodde jag hemma hos mina föräldrar och hade en svår vårdepression. Det är hälsosamt att förmedla hur man mår, upprätthålla kommunikation. Eftersom jag inte orkade förklara hur jag mådde hela tiden uppfann jag ångestskalan (på bild här ovan). Istället för målande bilder räckte det nu att säga siffror. Sedan dess har jag då och då fortsatt kartlägga mina humörsvängningar på detta sätt, främst för att kunna se behov av medicinförändringar eller hur medicinförändringarna fungerat.

Jag skrattade åt ett skämt i senaste Futurama-filmen idag, då passade jag på att ta mig själv på bar gärning och utbrista: "Du är inte alls helt apatisk!"
Denna hårda dom fick mig att vackla ut ur lägenheten efter ett dygns sömn och införskaffa varor för överlevnad. När jag kommit hem bytte jag sängkläder och plockade upp de sex pennor jag tappat i glipan mellan sängen och väggen de senaste veckorna.

Onlinediagnoser

Hur förbereder man sig när man ska till psyket och vill be om att någon gör någonting för att man ska kunna få en ordentlig diagnos? Det sjuka är att det ofta är bra att göra en stor del av arbetet själv, men låtsas om att man inte vet något om något utan bara hinta om saker för att styra allting i rätt riktning.

Man kan inte säga "jag tror att jag är bipolär",
då slår det bakut direkt och man får en aggressiv blick som säger att man inte ska tro att man vet mer än läkaren.
Istället ska man säga "jag har ju haft lite problem med att mitt humör svänger upp och ner" (undvik ordet mani) "ibland blir jag liksom så glad att jag glömmer bort att sova och äta, har en massa energi som jag inte vet vad jag ska göra av".

Ja, så en skojsigare del av mina förberedelse har varit att göra tester på internet. Jag har någon fetisch för alla typer av tester där man klickar i saker och får svar på vilken kändis man är eller borde vara ihop med, eller vilken superkraft man skulle haft om man hade någon. Men mina favoriter framför allt annat är givetvis psyktesterna. Allt man kan sätta "psyk" framför är intressant för mig.

 

-----------------------------------------------------------------------------------------

Jag började med bippotest för att det ju var det jag egentligen skulle göra. Hittade två stycken som verkade vara bland de mer seriösare och fick ett resultat som enligt just de testen säger att jag utan tvekan är bipolär. 

 -----------------------------------------------------------------------------------------

 När jag ändå höll på finns det ju en mängd andra snaskiga saker att gå igenom. "Severe social anxiety" var inte så chockerande.. kanske att det står "very" framför i så fall.

 Åh, jaaa! Aaah, personlighetsstörningar också. mmmm...

Schizoid, så hett!

 -----------------------------------------------------------------------------------------

Och så något lite tråkigare, förutsägbart.
Men det är ju roligt att det står "needs things to be extremely clean".

Psychonaut

I diktafon, 05:15:

Jag ligger i en fåtölj jag dragit fram till datorn och försöker sövas av defragmenterarens procentmätare. Att titta på något som går väldigt långsamt sänker min puls. Datorns arbetsljud är också lugnande, det låter som om jag har något viktigt för mig där.

Jag är tillbaka i psykäventyret, det oförutsägbara underlandet där man aldrig vet vilken dag eller tid på dygnet det är, och vad man kommer ha missat nästa gång man vaknar till. Regelbundenheten hos hungern är en främmande rytm.
Jag känner mig hemma här, och välkomnad tillbaka, varmt omfarmnad av ett gäng lustiga figurer.

Det finns två slags lyckotillstånd. Lyckan då jag gett efter helt för det kaos all min ångest leder fram till, och lyckan då jag kan hålla det på avstånd utan att anstränga mig.

Det var efter ett ovanligt långt och oavbrutet mellanläge jag bestämde mig för att prova trappa ner medicinen på eget bevåg i vintras. Det slutade med att jag var rädd även för de människor jag står närmast. Om det var värt det är svårt att säga. Jag fick en kreativ kick och skrev intensivt i ett par veckor. Strax efter tog det nervösa över, och jag har rester kvar av de neuroser som bildades då fortfarande. Å andra sidan; spänningen över att få se vad omskakningarna i kemikalierna skulle leda till förhöjde mitt humör avsevärt i ett par månader. Det går på ett ut.

Jag försöker klura ut hur jag ska ta kontakt med vården för att få det jag vill. För att de ska hålla med mig om att det jag vill är det jag behöver. Diagnoser, utredningar, ordentliga intervjuer. Jag skulle vilja ha en riktig diagnos att slänga fram när någon undrar varför jag inte jobbar och har mig som alla andra.

Hastigheten på defragmenteringen ligger på 4% i timmen.

Jag har lagt mig i min säng nu istället, jämte ett paket kex.