Bönsyrsor - Miniatyrmonster

Det började med att jag hittade en fotograf.
http://blepharopsis.deviantart.com/

Hans bilder fick mig att fascineras över hur alienlika insekter är. De är byggda på helt andra sätt än vad större djur är. Varför?
Jag blev särskilt intresserad av hans bilder på bönsyrsor, och började läsa om dem.

Senare hittade min kära flickvän en död bönsyrsa på sitt jobb, i en lastbil från Asien. Jag blev förtjust, och sedan förskräckt när hon öppnade kartongen.
Jag är inte rädd för spindlar, getingar, skalbaggar, men det här var på en helt ny nivå.

Numera är bönsyrsor ett vanligt inslag i mina mardrömmar, och jag är bara glad att de inte finns i Sverige.

Jag kom fram till att min bönsyrsa är en hona av arten kinesiskt bönsyrsa. Det är en av de arter som kan bli störst, 8-10 cm. Honan är dessutom alltid större än hanen, så att hon ska kunna äta upp honom efter parningen. Vill man göra det hela ännu otäckare, och det vill jag, kan man berätta att hon inte har något emot att börja tugga på honom redan medan de paras. Och deras barn äter i sin tur upp varandra lite när de får lust.

Allt ska ätas levande, och de står så pass högt upp i näringskedjan att de kan fånga grodor, möss och småfåglar.






Sitt engelsk-grekiska namn, praying mantis, har de fått på grund att de i viloläge håller ihop "händerna" på sätt som gör att det ser ut som om de ber. Mantis är grekiska för "profet". I det hotfulla läget tycker jag att de ser ut att imitera en korsfästelse... Ja, och de kan vrida huvudet 180 grader, som tjejen i Exorcisten. Jag tycker att man borde se dem mer som demoner än något heligt, men det har man oftast inte gjort.

Myter

Egypten: Bönsyrsan dyker upp i Book of the dead i form av en vägvisare för resande som kommit vilse.
Frankrike: Om ett vilset barn frågar en bönsyrsa om vägen hem kommer den att peka åt rätt håll.
Arabvärlden: En bönsyrsa pekar alltid åt Mecca.
Afrika: Den person en bönsyrsa landar på kommer att få tur.
USA: Bönsyrsor kan göra människor blinda och döda hästar.

På en amerikansk sida läste jag att de går att hitta i de flesta djuraffärer. Känns inte som om det stämmer i häromkring, tänkte jag. Men så såg jag faktiskt en bönsyrsa hos min lokala djurhandlare. Det var bara en, och jag såg den bara en gång. Köpte någon den? Vem!!?


I mina efterforskningar fastnade jag extra i fakta om bönsyrsors sinnesorgan, och vidare i fakta om sinnesorgan hos insekter i stort. Men det blir ett annat inlägg.

Ordlista: Ambivalent katatoni

Eftersom jag har gjort en hel illustration till vad som låter som en diagnos kan jag ju lika gärna förklara vad ambivalent katatoni är för något. Det kan vara ett stressrelaterat psykbryt då man vet att det är hälsosamt att hålla sig själv kvar i ett totalt avstängt tillstånd, men något utanför pockar kanske på uppmärksamhet så att man måste ta ställning till om man ska ta sig ur det avstängda och fortsätta att befinna sig i den stressande situationen eftersom det kan vara mer praktiskt att vara närvarande just då.

En annan betydelse är att man är apatisk och tycker att man borde ta sig ur det. Apatin är behaglig för att den innehåller mindre ångest, och om man sätter igång med något riskerar man att tappa vad som kan vara ett nästan meditativt tillstånd. Men vinsten kan vara att apatin tillslut försvinner helt och hållet när man bara gör något.

Hur man handskas med vardagen med minsta möjliga ansträngning

Jag har nyss vaknat upp ur den senaste spelkoman, Fallout: New vegas, och ser världen igen för första gången på 2 veckor. Det har blivit vår. Blommor som inte brukar räknas bland de allra första har kommit. (Är snödropparna redan döda?)
Jag har givetvis problem när jag försöker gå över från ett slags leverne till ett annat. Ett icke-animerat liv utan muterade skorpioner och eldsprutande myror, men med allt vardagligt som man behöver hålla sig vaken för att ta itu med.

Oidentifierbart objekt i min Pip-boy

Duschandet, städandet, ätandet

Vissa saker blir aldrig klara, hur mycket tid man än ägnar åt det. Som städning, och att duscha. Deprimerade människor tycker därför tillslut att sånt känns meningslöst. Det går ju alltid att ta igen längre fram. Om man inte duschar på en vecka, blir man ändå helren direkt när man väl duschar. Samma sak gäller disk, och golv som inte dammsugits.

Att äta blir man heller aldrig klar med, och det är mer invecklat än egen och rumslig hygien.
Om man inte orkar äta dör man ju tillslut, och om man inte kan sluta äta drar man på sig kilon som sänker den redan låga självkänslan.
Efter en period av för lite mat, eller för dålig mat, får magen svårt att vänja sig vid en hälsosammare kost igen. Man får lida sig igenom magsmärtor och illamående, medan man stegvis töjer ut magsäcken igen, och försöker smälta främmande, nyttiga föremål.

När jag är låg försöker jag hålla liv i utbudet av de matvaror jag klarar mig längst på, och har svårast att leva utan.
Detta är:
Mjölk
Havregryn
Knäckebröd
Ost
Kaffe
Snus

Snus är kanske inte en matvara, men det är ändå något jag förtär med kroppen, därför tycker jag att det passar på listan.
Kaffet behöver man inte säga så mycket om.
Mjölk och havregryn är en bra blandning, en slags snabbgröt. Man behöver inte äta särskilt mycket av blandningen för att bli mätt, eftersom havregrynen sväller i magen.
Ost fungerar utmärkt utan smör, om man smälter det i mikron (på knäckebröd.)

När jag känner att kroppen verkligen suktar efter näring, brukar jag köpa grönsaksjuice på flaska. Man kan låtsas att det är middagen.


Sådär har jag levt ganska länge nu, men jag har inte märkt det, eftersom jag har spelat. När jag slutade insåg jag hur icke-fungerande allting var, och ringde till en secondhand affär för att fråga om jag får hjälpa till där. Tyvärr fick jag inte tag på den jag sökte. Får se om det var en enskild impuls, eller en riktig idé som det kan bli något av.

Ickearbetande ickestudent

Det har gått ett sommarlov sedan jag sist hade plugg/praktik för mig om dagarna. Och när jag väntar på något väntar jag intensivt. Koncentrerar mig. Har svårt att fokusera på något annat.
Jag har försökt uthärda, börjat trivas, och till sist inte velat lämna den händelselösa tillvaron.

Till en början blev jag galen, särskilt efter att mitt marsvin dött. Livlösheten var förlamande. Jag flyttade halvt in hos mina föräldrar, och umgicks med min syster som mestadels sköter sina universitetsstudier därifrån. Spelade Mario på Wii flera dagar i sträck. Målade ett par fjädrar på en tavla med en kvinna och en uggla. Läste böcker om olika husdjur.

Efter att ha klappat på en orm och en skäggagam köpte jag en kanin. Det är inte tufft, men ska man ha en skäggagam måste man tvätta händerna i en minut efter varje gång man petat på den, för att inte få salmonella.
Kaninen har ett öra som står upp, och ett som hänger ner. Hon är rumsren, och springer runt benen på mig som en hundvalp. Jag började trivas i min lägenhet igen och spelade ett spel efter ett annat, fast på PC, dryga månaden i sträck.

Det hänger och fladdrar i en klädnypa i sprucken plast. Jag är nervös eftersom jag är neurotisk. Andra skulle kanske klackat sin spark och tagit dagen som den kommer. Inte veta vad man kommer plugga var, hur man ska bo, det är kanske likgiltigt eller t.o.m. uppfriskande för vissa sorters människor.
Jag skriver vulkanutbrott av anteckningar över dagarna som kommer. Vill för allt i världen strukturera upp alla måsten i lägenhetsvärlden, och inte tappa greppet om allt som fungerat så bra de senaste 2 åren.

1. Mata Juno
2. Bädda
3. Frukost
4. Duscha.

Så ska varje perfekt morgon börja. Och om bara morgonen är perfekt följer resten förhoppningsvis efter obesvärat.
Det funkar 2 av 7 dagar i veckan.

I framtiden måste 5 av 7 dagar fungera. Om jag hade jobbat på heltid, hade det inneburit något helt annat än att studera på heltid. Tidsgränserna blir flytande, oigenkännliga. Jag kan behöva plugga i allt mellan 0 till alla vakna timmar under ett dygn. Det finns ingen gräns för hur stressad jag kan låta mig själv bli, och hur sjuk jag kan bli av det. Jag är rädd.

sid. 109

Psychoparacitus

Art Brut - August Natterers domedagsvisioner

Meine Augen zur Zeit der Erscheinungen
"My Eyes at the Time of the Second Coming"

August Natterer (1868-1933) från Tyskland, är en av de konstnärer som tillhör avdelningen psychon i genren Art Brut. Han var gift, och hade en bra karriär som elektriker och egenföretagare, men drabbades en ödesdiger dag av hallucinationer som gjorde att allt rasade samman. Det var den första april 1907, då en - vad han ville kalla - vision över Domedagen kom till honom.

"Jag såg en vit prick i molnen helt nära - alla moln stannade upp - pricken upplöstes och stod hela tiden som en skiva i himlen.
På samma skiva, duk eller scen, började bilder snabbt följa på varandra, ungefär 10 000 under en halvtimme... Gud själv uppenbarade sig, och häxan, som skapade världen - mellan visioner: bilder av krig, kontinenter, monument, slott, vackra slott, bara det vackra i världen - men allt sett som övernaturliga bilder.
De var minst 20 meter höga, tydliga, nästan helt utan färg som fotografier... Bilderna var uppenbarelser över Domedagen. Kristus kunde inte förverkliga frälsningen eftersom han korsfästes för tidigt... Gud visade det för mig, så att jag skulle kunna slutföra frälsningen."

Efter denna vision blev han inlagd på mentalsjukhus, och kom aldrig ut igen.
Han såg sig själv som profet och frälsare, och fick diagnosen schizofreni.
Fyra år efter insjuknandet började han försöka skildra de bilder han sett.

Natterer trodde att hans teckning Weltachse mit Haase/Axle of the World, with Rabbit varit en profetia för första världskriget. Kaninen symboliserar "the uncertainty of good fortune.”

Häxan som skapade världen.