Jag var 14 och satt i ett hörn på Apoteket med en kopp kaffe, dubbelsidig lunginflammation och 39 graders feber. Hela familjen var där, av någon anledning.
Farmor dök upp och frågade mig hur det stod till.
Tveka inte, då syns det att du har ångest, tänkte jag.
- Jo, det är bara bra.
Med ett brett leende.
Det slog mig inte ens att jag kanske hade en fysisk sjukdom som det var helt okej att nämna.
Farmor gick vidare till mina föräldrar, och kom senare tillbaka, irriterad.
- Du har ju lunginflammation!
Lärdom: Det är okej att erkänna att man har lunginflammation.
Om det är okej att erkänna att man har ångest förblir svårbedömt med många variabler att ta hänsyn till vid varje tillfälle.
Saturday, March 10, 2012
Wednesday, February 22, 2012
Soffan framför datorn
Soffan är vänd mot datorn, och i den lever jag nu.
Runtomkring, utöver den vanliga mängden koppar, påminnelselappar och pennor, ligger olika sorters nikotinfritt snus, böckerna "Dekorativ antikmålning", Vetenskapens världs "Solsystemet" och "Electronics projects for dummies", uträkningar av konverteringar mellan ljusår och kilometer, utskrivna mallar för tillverkning av egna teckensnitt och artiklar om studier av ögonrörelsers betydelse i kroppsspråk.
Jag är stolt över att ha återuppväckt en önskan om intellektuell utveckling, samtidigt som jag vet att jag är en informationsknarkare som lätt snöar in på saker och kanske ignorerar resten av vardagen på ohälsosamma sätt.
Mest av allt är jag förlamande överuppmärksam på beteenden som kan vara ohälsosamma. Jag är rädd för att vara både ledsen och glad, och försöker eftersträva någon slags superneutralitet i humöret som jag aldrig varit kapabel till.
Runtomkring, utöver den vanliga mängden koppar, påminnelselappar och pennor, ligger olika sorters nikotinfritt snus, böckerna "Dekorativ antikmålning", Vetenskapens världs "Solsystemet" och "Electronics projects for dummies", uträkningar av konverteringar mellan ljusår och kilometer, utskrivna mallar för tillverkning av egna teckensnitt och artiklar om studier av ögonrörelsers betydelse i kroppsspråk.
Jag är stolt över att ha återuppväckt en önskan om intellektuell utveckling, samtidigt som jag vet att jag är en informationsknarkare som lätt snöar in på saker och kanske ignorerar resten av vardagen på ohälsosamma sätt.
Mest av allt är jag förlamande överuppmärksam på beteenden som kan vara ohälsosamma. Jag är rädd för att vara både ledsen och glad, och försöker eftersträva någon slags superneutralitet i humöret som jag aldrig varit kapabel till.
Tuesday, February 14, 2012
Friday, January 13, 2012
Skola/Sjukhus
Wednesday, November 16, 2011
3 instabila månader
- Har du blekt tänderna?
- Nej, jag har bara borstat dem.
Öl klockan 11 måndag förmiddag.
Ser ca två lättsamma, romantiska komedier om dagen i två veckors tid.
Blir helt utan inkomst och köper ett akvarium.
Fixar ett par veckor senare en ny, dyrare lägenhet och blir tvungen att tömma akvariet igen för att packa ner det.
Rakar halva huvudet och köper ett slags hårpuder som man kan använda för att fluffa till resten av håret. Det blir lite torrare av det också, och ser renare ut längre.
Använder zopiklon som ångestdämpande under dagarna och tänker på en vän jag hade som blev beroende av det på det sättet.
Träffar en annan vän jag saknat i över ett år, trots att vi bor i samma stad. Hon blir riktigt genuint glad av att se mig igen och kramar om mig länge. Hon är lite som en extra mamma. Jag känner mig trygg.
Ligger på golvet i ett släckt litet badrum som är låst i en lägenhet som är tom, och låst, för att det är det mest avslappnande jag vet.
Dricker vodka ensam hemma mitt i veckan. Tänker på min flickväns bipolära mamma som haft alkoholproblem.
Låtsas må bra. Går in i badrummet och stoppar mig själv mitt i ett skärsår med frisörsax. Går ut igen och skriker att jag inte orkar låtsas må bra längre.
- Nej, jag har bara borstat dem.
Öl klockan 11 måndag förmiddag.
Ser ca två lättsamma, romantiska komedier om dagen i två veckors tid.
Blir helt utan inkomst och köper ett akvarium.
Fixar ett par veckor senare en ny, dyrare lägenhet och blir tvungen att tömma akvariet igen för att packa ner det.
Rakar halva huvudet och köper ett slags hårpuder som man kan använda för att fluffa till resten av håret. Det blir lite torrare av det också, och ser renare ut längre.
Använder zopiklon som ångestdämpande under dagarna och tänker på en vän jag hade som blev beroende av det på det sättet.
Träffar en annan vän jag saknat i över ett år, trots att vi bor i samma stad. Hon blir riktigt genuint glad av att se mig igen och kramar om mig länge. Hon är lite som en extra mamma. Jag känner mig trygg.
Ligger på golvet i ett släckt litet badrum som är låst i en lägenhet som är tom, och låst, för att det är det mest avslappnande jag vet.
Dricker vodka ensam hemma mitt i veckan. Tänker på min flickväns bipolära mamma som haft alkoholproblem.
Låtsas må bra. Går in i badrummet och stoppar mig själv mitt i ett skärsår med frisörsax. Går ut igen och skriker att jag inte orkar låtsas må bra längre.
Friday, October 28, 2011
Tripos och ritbord
Jag är inte så våldsamt rik nu då eftersom jag varken har csn, lön eller bidrag. Ingenting med andra ord. Min vanliga reaktion i sådana situationer är att genast börja bränna pengar för att springa den ekonomiska krisen till mötes istället för att vänta på den. Man kan ju inte tackla en fiende på avstånd. Det är ett Filifjonkan-resonemang.
"Nu går allting på tok. Äntligen. Nu behöver jag inte vänta längre." (ur "Det osynliga barnet" av Tove Jansson)
Planerar att köpa en iphone 4 på avbetalning bland annat.
Det går att köpa triopsägg och föda upp djur från dinosaurietiden hemma. Klart jag vill göra det då också. Istället för att välja paketet med tillhörande plastakvarium köpte jag ett riktigt. Många projekt i ett, perfekt. Aquascaping, fiskuppfödning, lyckas kombinera vatten med elektricitet, få fram tillfredställande akvarieljud.
Jag märkte att ljudet förändrades beroende på hur man riktar syretillförseln. Det kan vara antingen brusande, surrande eller porlande. Jag föredrar att diskanten i porlandet överröstar surrandet så mycket som möjligt.
När jag mixtrade med där blev det plötsligt baksug och vattnet började rinna ut ur lufttuben längs med elkabeln till filtret. Från akvariet till eluttaget. Spännande!
Motstod en impuls att fånga in en nattfjäril att ha fängslad i någon sorts terrarium för insekter. Jag vill att min lägenhet ska vara ett eget ekosystem... Mitt dagdrömmande drar alltid iväg på det där sättet.
All slags ommöblering är obehagligt, trots att det samtidigt är roligt. Det är regel att jag måste få panikattacker av en eller annan anledning när jag ska sova, så i natt valde jag att få panik över det här.
Det står ju ett akvarium här inne, alltså kan det inte vara min lägenhet. Och jag är ingen akvariemänniska, alltså kan jag inte vara mig själv. Typiska overklighetskänslor man kan få när paniken förstör det logiska tänkandet.
Hyperventilerade omlott med att jag dagdrömde mysigt om hur jag ska få till min nanovärld. Började fundera över hur det skulle se ut om fiskar hade luftakvarium med kaniner i. Somnade och drömde mardrömmar om att jag kissade på mig.
Kanske borde man vänta med fler, liknande chocker, men jag vill ha ett ritbord. En av de saker jag hann uppleva under min korta tid som konststudent är att ett ritbord får mig att vilja rita på ett sätt jag aldrig känt tidigare. Att arbeta i rätt vinkel gör otroligt mycket.
Försökte scanna några teckningar igår. Först när det finns en jpg-fil känner jag att processen nått sitt slut och jag kan börja på nya arbeten. Tyvärr fattar inte min skrivare att det inte gör något om färgpatronerna är slut när man bara ska scanna. "Du, jag har inget färgbläck!" säger den varje gång jag trycker på scan, och det är allt som händer.
Alla dessa projekt ger en illusion av att något viktigt är i görningen, och kan hjälpa till att motverka vad jag kallar arbetslöshetssyndromet. Det har en samling symptom som apati, tidsförvirring, stegvis försämrad självkänsla, dåliga matvanor som försämrar det psykiska tillståndet ytterligare. Onda cirklar. Ju längre tid det pågår, desto svårare blir det att ta sig tillbaka till ett yrke eller studier igen.
Jaja, nu ska jag skära till akvariebakgrunden med mattkniv.
"Nu går allting på tok. Äntligen. Nu behöver jag inte vänta längre." (ur "Det osynliga barnet" av Tove Jansson)
Planerar att köpa en iphone 4 på avbetalning bland annat.
Det går att köpa triopsägg och föda upp djur från dinosaurietiden hemma. Klart jag vill göra det då också. Istället för att välja paketet med tillhörande plastakvarium köpte jag ett riktigt. Många projekt i ett, perfekt. Aquascaping, fiskuppfödning, lyckas kombinera vatten med elektricitet, få fram tillfredställande akvarieljud.
http://www.coolstuff.se/TriopsJag märkte att ljudet förändrades beroende på hur man riktar syretillförseln. Det kan vara antingen brusande, surrande eller porlande. Jag föredrar att diskanten i porlandet överröstar surrandet så mycket som möjligt.
När jag mixtrade med där blev det plötsligt baksug och vattnet började rinna ut ur lufttuben längs med elkabeln till filtret. Från akvariet till eluttaget. Spännande!
Motstod en impuls att fånga in en nattfjäril att ha fängslad i någon sorts terrarium för insekter. Jag vill att min lägenhet ska vara ett eget ekosystem... Mitt dagdrömmande drar alltid iväg på det där sättet.
All slags ommöblering är obehagligt, trots att det samtidigt är roligt. Det är regel att jag måste få panikattacker av en eller annan anledning när jag ska sova, så i natt valde jag att få panik över det här.
Det står ju ett akvarium här inne, alltså kan det inte vara min lägenhet. Och jag är ingen akvariemänniska, alltså kan jag inte vara mig själv. Typiska overklighetskänslor man kan få när paniken förstör det logiska tänkandet.
Hyperventilerade omlott med att jag dagdrömde mysigt om hur jag ska få till min nanovärld. Började fundera över hur det skulle se ut om fiskar hade luftakvarium med kaniner i. Somnade och drömde mardrömmar om att jag kissade på mig.
Kanske borde man vänta med fler, liknande chocker, men jag vill ha ett ritbord. En av de saker jag hann uppleva under min korta tid som konststudent är att ett ritbord får mig att vilja rita på ett sätt jag aldrig känt tidigare. Att arbeta i rätt vinkel gör otroligt mycket.
Försökte scanna några teckningar igår. Först när det finns en jpg-fil känner jag att processen nått sitt slut och jag kan börja på nya arbeten. Tyvärr fattar inte min skrivare att det inte gör något om färgpatronerna är slut när man bara ska scanna. "Du, jag har inget färgbläck!" säger den varje gång jag trycker på scan, och det är allt som händer.
Alla dessa projekt ger en illusion av att något viktigt är i görningen, och kan hjälpa till att motverka vad jag kallar arbetslöshetssyndromet. Det har en samling symptom som apati, tidsförvirring, stegvis försämrad självkänsla, dåliga matvanor som försämrar det psykiska tillståndet ytterligare. Onda cirklar. Ju längre tid det pågår, desto svårare blir det att ta sig tillbaka till ett yrke eller studier igen.
Jaja, nu ska jag skära till akvariebakgrunden med mattkniv.
Problemfria problembarn
Träffade en läkare igår som kommer att skriva ett intyg som jag kan söka socialbidrag på fram till dess att jag antagligen får aktivitetsersättning och är tillbaka där jag började.
Han var ny, och jag kommer bara ha honom året ut. Vart tar alla läkare vägen egentligen?
Behövde svara på frågor om hela historien, igen.
Det är som vanligt. Den nya läkaren kom fram till att det inte finns någon anledning för mig att ha blivit som jag blivit, och ändå blev jag sån. Det har alltid irriterad dem, stämmer inte överens med klassiska, psykoanalytiska förklaringar.
När jag var 16 löste min påtvingade psykolog problemet genom att tolka min envisa tystnad som ett tecken på att jag skämdes över något som hänt mig. Ett sexuellt trauma alltså.
Hon drog teorin om våldtäkt och sexuellt utnyttjande för mina föräldrar utan att bry sig om mina protester.
Hur ska en cynisk tonåring kunna lita på sin psykolog när de istället för tystnadsplikt verkar ha en plikt att underrätta föräldrarna om allting? Börjar tänka på den där incidenten varje gång jag genomgår en sån där intervju och ser förvirringen i deras ögon.
Är inte den här autistiska sidan man bestämt att jag har en bra förklaring? Jag föddes antagligen till att ha problem med det sociala, och då blev social fobi ett ganska naturligt första steg in i en karriär som psyksjuk. Sen fortsatte olika oförmågor att passa in i världen att ställa till problem och mynnade ut i diverse sjukdomar... Den teorin räcker i alla fall för mig.
Han var ny, och jag kommer bara ha honom året ut. Vart tar alla läkare vägen egentligen?
Behövde svara på frågor om hela historien, igen.
"Några psykiska sjukdomar i släkten?"
"Nej."
"Har du genomgått något trauma som gjort att du blivit rädd för andra människor. Misshandel?"
"Nej."
"... psykisk misshandel?"
"Nej."
Han rynkade lite på ögonbrynen. Vad är problemet här?
"Dödsfall?"
"Nej."
"Inte någon som stått dig nära som du på något sätt förlorat?"
"Nej."
Det är som vanligt. Den nya läkaren kom fram till att det inte finns någon anledning för mig att ha blivit som jag blivit, och ändå blev jag sån. Det har alltid irriterad dem, stämmer inte överens med klassiska, psykoanalytiska förklaringar.
När jag var 16 löste min påtvingade psykolog problemet genom att tolka min envisa tystnad som ett tecken på att jag skämdes över något som hänt mig. Ett sexuellt trauma alltså.
Hon drog teorin om våldtäkt och sexuellt utnyttjande för mina föräldrar utan att bry sig om mina protester.
Hur ska en cynisk tonåring kunna lita på sin psykolog när de istället för tystnadsplikt verkar ha en plikt att underrätta föräldrarna om allting? Börjar tänka på den där incidenten varje gång jag genomgår en sån där intervju och ser förvirringen i deras ögon.
Är inte den här autistiska sidan man bestämt att jag har en bra förklaring? Jag föddes antagligen till att ha problem med det sociala, och då blev social fobi ett ganska naturligt första steg in i en karriär som psyksjuk. Sen fortsatte olika oförmågor att passa in i världen att ställa till problem och mynnade ut i diverse sjukdomar... Den teorin räcker i alla fall för mig.
Subscribe to:
Posts (Atom)