Klagovisan live

Hemma från affären. Jag tappade en oöppnad ölburk på knölen man har på sidan om foten, under stortån.
Jag öppnade burken och ölen pöste över.
Hällde upp den i ett odiskat glas med juice i bottnen.
Gud vad jag saknar juice.
Nu är det bara att dricka och avvakta.

Mina jeans luktar lite av det där som kompostpåsen läckte ut.
Kaffesump och mögel.
Efter nästa kraftansamling ska jag plocka upp de jeans från golvet som luktar mest sköljmedel.
Eller kleta en klick sköljmedel på drabbat område på de jeans jag redan har.

Jag drog ett par tag med en rakhyvel mellan ögonbrynen.
Om jag använder deo blir den totala lukten från mig bra.
Mitt ansikte är rödflammigt pga allergisk reaktion på alkohol.
Ett halsband fastnade i mitt örhänge.
Det får väl hänga där ett tag.

Båda snusarna i min mun verkar ha kvar samma styrka.
Hur ska jag då veta vilken jag ska byta ut mot en ny?
En öl till, och snabbt den här gången!
Jag är förhållandevis skitsnygg nu.

Jag har läppstift på mig en gång vart tredje år.
Idag är dagen.
Jag ska ha det på mig så mycket att jag drar på ett nytt lager efter varje klunk.
Närmanden blir då lite mer tveksamma.
Du vill inte avslöja dig som kyssare av mig, och jag vill inte vilja kyssa dig.

Efter det här tredjedels glaset av öl nr 2 ska jag ta ett beslut.
Jag vet vad jag kommer ta för beslut.
Jag har ansträngt mig alldeles för mycket för att sitta hemma.
Varit utomhus redan till och med.

.... Okej? ... Okej.
Let's go

Och så motsatsen

En sammanfattning av vad jag sa kan låta ungefär såhär:
"Det är bra med mig sedan nyss då jag satt vaken hela natten, käkade morötter och fick insikter som kommer att förändra mitt liv."
Ändå blev jag förvånad när hon började gå igenom vad som kunde räknas som tecken på mani. Jag var ju inte orolig själv, och jag blir väldigt lätt orolig för det.

"Så du har inte sovit i natt?"

"Nej."

"Alls?"

"... Nej."

"Det är inte bra."

"Inte?... Jag menar, det är klart det inte är, men bara en natt oroar mig inte. Det är något jag är van vid händer då och då."

"Är du trött nu då?"

"Nej, jag är ju pigg förstås... och ändå trött på sätt och vis... men väldigt pigg."

"Så ska det inte vara. När sov du sist?"

"Det var väl.... ja, inte i natt då..."

Hon väntade, ville ha ett tydligt svar.

"Mm.. det... ah! Jo, jag gick ju upp vid elva då, efter förra natten, lydde väckarklockan för en gångs skull."

"Så det var över ett dygn sedan."

"Oj... ja, det var det ju."

Kunde hon sluta se så orolig ut?

"Men jag brukar inte börja oroa mig förrän jag varit vaken i två nätter."

"Nej, då ska man ju verkligen bli orolig!"

"Jaså? ... Jo, men det brukar jag ju bli."

"Har det blivit mer så på senaste, att du är vaken hela nätter?"

"Det vet jag inte... det är väl något som brukar hända ibland bara."

"Sedan när?"

"Sedan.. alltid."

"Kommer du gå och lägga dig nu efter att du kommit hem?"

"Antagligen inte."

"Man kan använda sömnen för att påverka hur man mår. Om du fortsätter sova för mycket fortsätter du att vara deppig, och om du är vaken om nätterna blir du gladare."

"Mhmm!!"

"Men det visst du ju redan."

"Ja, det var inte så jag menade [bli irriterad för att hon skulle sagt något uppenbart] men jag använder det på det sättet. Att välja att vara en hel natt påminner om hur det känns när jag bestämmer mig för att sitta och dricka Jägermeister för mig själv."

"Ja, båda kan ge ett rus."

"... Äter du?"

"Jag har varit väldigt sugen på morötter just ett tag, haha, vet inte vad det är, men det har blivit mest det."

"Kokta eller råa?"

Haha, vilken fråga.


Men det är lugnt. Att höja ssri:n satte igång humörsvängningar. De är bättre än det jämngråa, men jag låter mig inte fastna i något av tillstånden, särskilt inte det som går för mycket uppåt.

Ohyggligt klipsk

Man lider inte av tankeförmåga medan man sover, mer än av de där väldigt blandade sorters drömmarna man inte behöver tolka. En annan idé är att gå och lägga sig istället för att äta med teorin om att man inte känner hunger medan man sover.

Drömde att jag bredde smör på mackor.

När jag vaknade rev jag av en bit bröd från en limpa och åt som den var. Sen gick jag och lade mig igen för att slippa känna symtomen av restless legs, förkylning eller huvudvärk. Något av det skulle säkert dyka upp inom kort om jag inte hann före, och jag är mycket snabbare och smartare än min kropp.

Vad mer kan behövas än oxytocinet som sägs utsöndras av trycket från kedjetäcken? Det är kärlek det.

Verklighetsflykt

För jag tror att man med verklighet i just det ordet brukar avse vardagen som man borde se till fungerar, och känslor man egentligen har som man låtsas inte finns.
Bara beslutet att börja både röka och snusa igen var ett steg på rätt väg om det var just någon annanstans jag ville hamna. Bort från självdisciplinen som kan krävas för att styra upp saker. Varför inte i samma anda ge upp försöken att sova och äta på bra sätt? Gå enbart på spontanitet och drälla omkring i skräp, följa huvudvärk som ett tecken på hunger, och illamående som ett tecken på trötthet.

"Det här påminner om Nässjö", tänkte jag, och skrattade till eftersom det ju var Nässjö. Jag använder vanligtvis ortsnamnet som en benämning på en tidsepok då jag bodde runt 500 meter därifrån.
Ett par yngre nybekanta som umgås genom att sitta i närheten av varandra bredvid en varsin dator. Olika sorters burkar fyllda med fimpar.
Jag tar mig helst hem innan jag får en bild av någons vardag, ser återupprepningar. Ser på dem som om det vore att se mig själv utifrån.
Jag har också en vardag, hur ser den ut?
Jag insåg att jag är tillbaka i en livssituation utan krav, att jag har försatt mig där själv och att man kanske inte ens kan säga "tillbaka till" när jag aldrig lämnat det så mycket som jag hade önskat göra. Nässjö har inte flyttat ifrån mig.

Vi gick och lade oss fem timmar tidigare än jag är van vid. Jag hade mycket tid på mig att ligga klarvaken i mörkret och bli översköljd av tankar jag inte kunde värja mig mot. Jag ville skriva men tänkte att jag var för trött... eller pigg... eller hungrig. Men varken då eller hela förra veckan eller veckan innan dess tillräckligt eländig för att det skulle kunna rättfärdiga detta fortsatta undvikande av allt som borde vara viktigt. Jag borde inte ha kunnat tillbringa ett dygn i en annan stad mitt i veckan utan att säga till någon. Försvinna utan att det påverkade någonting.

Tics och trix

Det finns en muskeln mellan pekfingret och långfingret som det går att få tics i, jag har berättat det för varje person jag träffat de senaste dagarna som har nickat lite vagt och tittat åt ett annat håll.
Satte fast långfingret och pekfingret med varandra med ett gummiband för att inte störas av det och började tänka på att händer är sexigare när de har ringar på sig. Jag tog på mig en ring. Jag stod i en rondell och blev hämtad i en liten röd bil som rycker fram hela tiden när den kör. Vi åkte ner till stan och jag tittade på ringar. Jag köpte alkohol.

Varje gång jag klagar över något fysiskt är det inte klag, jag lovar, det är en vetenskaplig fascination. Samma sak med psykiska plågor, eller om jag skulle ramla ner från en skyskrapa på riktigt och inte bara i datorspel.

Alltså: Mina muskler gör mig vansinnig! Jag har haft restless legs i hela kroppen i flera dagar.
Det beror på en för låg halt av dopamin eller möjligen järn- eller magnesiumbrist. I mitt fall antagligen dopamin eftersom jag ser ett tydligt tidsmässigt samband mellan detta och en medicinhöjning. Kaffe och havregryn kan hjälpa, eller vara en placeboeffekt.

Jag kan fan inte sova om nätter pga detta och pga att min energinivå har höjts enormt även när jag mår dåligt.
Det beror kanske på att en höjning av ssri hos bipolära människor kan sätta igång mindre eller större maniska problem. Energin kan vara en del av en sån effekt. Jägermeister och Zopiklon kan hjälpa.


Jag ska vara nöjd över att mitt humör har börjat svänga och inte bara är neråt.... ja. 

Bättre med lite heterodejting.
Jag är inte svartsjuk, jag har en ny mobil.
Härligt med hår som fladdrar i ansiktet över hastighetsbegränsningarna.
Hur hon kan kura ihop sig i min famn och göra mig äldst och tryggast.

Jag vågar bara ta på dig när jag är full eller när det brusar för mycket i öronen för att vi ska kunna prata med varandra. Det är intressant, jag tror att jag ska sova den här veckan.
Nästa vecka ska jag börja jobba igen eller städa toaletten. Jag ska läsa bdsm-erotika eller boken som inleds med meningen "Mänsklighetens framtidsutsikter är nu ovanligt dystra." och ramla ner från skyskrapor i Mirror's edge.

Det är lugnt, alla är ändå bisexuella. (Och har adhd, asperger och ssri.) Du kan tycka om mig eftersom jag är könlös på avstånd.