Inget diskskum :(

21:10: Jag hör någon utanför dörren. Det låter som nån jag känner. Jag öppnar. Grannen är på väg in till sig tillsammans med en kille med piercing i läppen.
"Hej."
"Hej."
Jag stänger nästan dörren. Men säger först "Hejdå."
Sen stänger jag nästan igen, men öppnar en gång till för att jag känner att jag behöver förklara mig.
"Jag tänkte bara säga hej."
"... Ja."
Så försvinner jag bakom dörren. Dörren stängs nämligen, och jag är bakom.


23:43: Jag ville så gärna köpa en tvättsvamp idag. Den var så stor, och så rosa och vit. Så skummig. 10 kr på Konsum. Men jag var tvungen att vara ekonomisk.

Jag älskar hur diskskum bubblar ur en tvättsvamp när man kramar på den. Ungefär samma princip som med grädde. Att röra i grädde med sked.
Jag gillar bara vitt om det är krämigt och lent. Inte om det sitter på en vägg eller är ett tomt papper eller en kläd (singular av kläder). Kanske en vas, bara den är len.

Spelat en hel del Nintendo och plockat blommor att ställa i Yalla-flaskor (drickyoghurt).

Jag ska kanske flytta till Örebro. Det är en stor stad. Där finns säkert ett bra bibliotek.

Jag ska skaffa en egen hörna, för jag saknar en bit av mig själv. En materiell reflexion av min existens.
Så familjen kommer hit med mitt skrivbord. Som jag ska göra till min del av lägenheten. Och ta med mig.
Det börjar accepteras att jag flyttat hemifrån mot mina föräldrars vilja, och när sommaren är slut tänker jag inte flytta hem då heller.

Jag studerade mina ben som är vita som någonting som mår illa, och flummade fram min sommarfilosofi om att världen då blir äckligt detaljrik. Det starka ljuset lyser upp varje grässtrå och effekten blir dessutom dubbel av de skarpa skuggorna. Han blev lite förvirrad och tänkte kanske att jag är mer rörig i själen än han trott.
Försökte förklara med ett exempel om hur trött i huvudet man skulle bli om man stirrade på ett papper fullt av små streck och prickar i olika färger, ritade med tunnspetsade pennor.

Jag somnade normalt utan besvärligheter för första gången på ca 1,5 veckor. Han hade märkt det, och när jag vaknade låg han redan och tittade på mig. Sa "Grattis".

Att sova. Jag vill verkligen sova. Man bara lägger sig ner och får en blackout, eller hur gick det till nu igen?

De vill så gärna ha hem mig. Så cykeln drar vi med oss till Q8. Skiftnyckel? Nej.
    Den får stå. Och jag sätter mig ner. Och lägger maskrosor på benen. Sen går vi tillbaka till lägenheten och stannar där. Det blir inget hem.

Besvärligt att allt man spiller hamnar i sängen och att den ena delen av mina enda strumpor är borta.

Jag ska inte sitta i ett trapphus och läsa som igår natt. På helspänn i väntan på nästa gång lyseknappen behövs tryckas på.

betydelsen av "glad"

förbannat vad livet leker.
vad jag leker.,
jag leker att jag är cool och röker
jag leker att jag kämpar mot sömnen
jag leker att jag försöker att inte bara lägga mig ner och sova för att jag inte vill något annat.

vad de skriker här
människor
som hälsar på eller bor här
men aldrig syns
för att de är inlåsta i små rum
där de lyssnar på mycket hög musik hela tiden
eller tittar på TV..

Jag ska till biblioteket idag.
jag ser fram emot.
jag ska aldrig äta pasta
igen.
jag ska äta något som är bra för min mage
bara jag inte vaknar halv 5 spyfärdig igen.

03:15: Det är en fruktansvärt ohygglig oförmåga att sova jag har. Cigaretterna är slut.
Det är krypningarna i benen. Den äckliga rastlösheten gör mig aggressiv.

03:42: Jag röker filter och inget annat. När man håller ciggen på så nära håll får man massa rök i ögonen och näsan. Näsan blir lite svart och jag är inte riktigt säker på om jag har fattat eld eller inte.
Ser mig själv i badrumsspegeln. Ser att jag är vaken och känner den förtvivlan som varelsen i spegeln har i ögonen. Orkar inte se mer...
Går och sätter mig i köket. Försöker uppnå fysiskt behag. Äta mig mätt på flingor och trötta armarna med armhävningar. Inget funkar och himlen är ljusare än den var för tio minuter sedan.

16:41: Jag insåg för en stund sedan hur rastlöshet är ett naturlig tillstånd. Oändligt så länge vi lever. Det är den som driver oss till att göra någonting överhuvudtaget, och den kan vara helvetisk. Den är duhka.

ca 21: Gräsplanen här... den fanns både utanför fönstret i mitt rum när jag bodde här och utanför fönstret där jag bor nu, hos någon jag nyss inte kände... Underlig känsla av allt det där man inte hade kunnat ana.

jag är mycket medveten om att jag i alla fall inte blir piggare av att röka.
jag är mycket medveten om att persiennerna är nerdragna och att det inte finns syre här inne.


..oboy tar slut så snabbt

////ska jag öppna balkongdörren?
////vågar jag mötas av utanför