Svensk konsument

De första sex timmarna av dagen, detta låter otroligt korkat, ägnade jag åt att fylla i en sifoundersökning. Jag brukar fylla i sånt när det kommer med posten, för jag tycker det är roligt. (Har inga stora krav på att livet ska bjuda på avancerad underhållning.)
Men när jag nästan var klar bestämde jag mig för att inte skicka in det.
"Svensk konsument".
Jag blev arg när jag såg på klockan att jag suttit så länge med det, och tyckte att jag inte var tillräckligt oegoistisk för att hjälpa sifo så länge.
Och jag ville inte skicka in det för att det var många frågor jag tyckte var för omotiverat personliga.
Men det är klart att kvällstidningar vill kunna skriva att människor som är bra på att sätta sig in i hur andra människor känner oftare handlar på Claes Ohlsson än de som inte gör det. Eller att de som svarar "stämmer bra" på "jag är mer och mer medveten om att jag har mina goda och dåliga dagar och jag försöker göra något åt detta" ser mest på SVT medan centerpartister och religiösa är de som främst föredrar kanal 5.

----------------7777777777777777LLLLLLLLLLLLLL""""""""""""""""""""""


På P1 idag pratade de om läxor. Jag insåg mer än tidigare hur ohälsosamt läxor är. Vuxna pratar så mycket om att det är viktigt att komma hem från jobbet och kunna stänga av. Ha en ordentlig fritid. Men elever har det ju faktiskt aldrig så. De tar med arbetet hem varje dag.

Jag var otroligt skoltrött på högstadiet. Jag gjorde oftast läxorna ändå men mycket fortare än tidigare, bara det allra nödvändigaste och i sista stund efter det att jag egentligen gått och lagt mig eller på morgonen.
Jag slutade försöka göra mitt bästa, men blev ändå inte mindre stressad för att jag fortfarande kände pressen att jag borde göra det bättre just för att jag kunde.
Och det läskiga är att man alltid kan göra det bättre, hur bra det än är.

Personligen har jag egentligen helst bara läxor och inga lektioner. (Att plugga distans, kallas det.) I Örebro försökte jag gå en samhällskurs med vanliga lektioner, men jag blev bara rastlös av att det gick så sakta. Jag blev arg på allt och alla som gjorde att det gick sakta. Tillslut räckte jag upp handen, sa att jag skulle till tandläkaren och smällde igen dörren när jag gick.
Om man inte visar att man är arg när man är det blir man bara argare, spelar mindre roll att ingen fattar varför man är arg.
På lektioner uppstår diskussioner, läraren får förklara tills alla förstår, man får skriva av saker från tavlan som man kunde läst in en bok på 15 sekunder osv. Och att sitta med ett papper med frågor som man ska söka svar på i en lärobok går äckligt mycket långsammare om man sitter i ett rum med 20 andra. Vem har inte koncentrationssvårigheter i sådana situationer?

Mycket flygmuror på samma ställe

Under en enda natt var hela övervåningen full av flygmyror.

 

Och i kampen om internetdatorn försökte min syster störa mig genom att rita på min arm.
Man ser blå rester från vad hon ritade kvällen innan.

Fake

Innebördskriget

"No prestamos servicio a los viciousos. ("Vi betjänar inte narkomaner") Underlig anteckningsbok jag har här. Det står vidare att rece góry betyder upp med händerna på polska, att frisk vind är när stora grenar har börjat sättas i rörelse, att Franco blev ledare för att han vann spanska inbördeskriget, att man får en upphöjd 2:a om man håller ner alt och sen skriver 253 på den numeriska delen av tangentbordet. ... ska prova ².. Ja, det gick ju skitbra det där.

När jag skulle skriva inbördeskriget skrev jag först "innebördskriget". Var vänlig filosofera över detta ord.

Röklukten var förstås kväljande redan ute i trapphuset. Jag hade aldrig varit där innan, men det känns aldrig riktigt främmande i sådana slags lägenheter. I trevåniga tegelhus. Det var punkare och dreadlocks-tjejer som spelade Marilyn Manson, Urga och kommunistiska kampvisor. På bordet i vardagsrummet stod en glassburk med glassrester och fimpar i. I köket askade någon i en gryta vatten som stod på spisen.
Jag satte mig på golvet nära ett öppet fönster. J var intresserad av vad en enstöring som jag har för åsikter om liknande företeelser. Jag gav henne ett kort smidigt svar redan då, men jag minns inte vad.

Ofta räcker det som underhållning att bara sitta i ett hörn och samla sinnesintryck. Jag kan tänka att just nu kan inte mitt liv räknas som tråkigt. Det här räknas som att leva livet.
Och om jag säger "Jag var på fest igår" låter det bra i inte bara andras öron utan i mina egna också, även om jag hade tråkigt. Hur roligt jag än har när jag sitter hemma och skriver på en dator medan jag tittar på tv-serier kommer det aldrig kännas bra att tänka tillbaka på vad jag gjorde den dagen. Och ju stökigare en fest är, desto mer känns det som om man varit på rätt ställe. Rätt i bemärkelsen "där saker händer".

Jag vill till New York ibland, för att det är vad man tänker på som världens centrum. Om jag flyttade dit skulle jag vara nöjd på ett sätt, och tänka: "Tja, det finns ju i alla fall ingen plats som är mer i mitten än den här." Samtidigt skulle jag vara besviken och rädd för att jag inte kunde hitta meningen med det, med sörjan.

Vi firade också nyår på vuxet sätt med dyrbar middag, till Kraftwerk.

Nåltarm

Jag har inte blod i mina tarmådror, utan flera små nålar. Det var några utomjordingar här, ickekönade, som ville göra ett experiment på mig. Se hur lång tid det tar för en människa att dö av nåltarm. De hade inget bättre för sig. Men så var det någon som ringde på deras mobiltelefon, och de var tvungna att träffa någon viktig. Så åkte de iväg i sitt skepp utan att se till att jag var okej. Människolivsspillning var tydligen inte så oetiskt.


Jag har verkligen ont i magen. Det är som om nålarna har tagit sig upp i hjärtat nu. Min tid är snart ute. Och utomjordingarna kommer inte bry sig om att städa upp efter sig

jag vill vara ett mönster i en 70-talsfilm
en del av någonting vackert och undanstökat
med starka färger och ordentliga konturer

vara inuti en mycket fast form
där innehållet aldrig rubbas
bara mognar

var är min genomtänkta karaktär?
den där alltid lika förvirrande men inte själv förvirrade
med ogenomträngliga ögon

jag saknar mig