CS

Vi ligger och sover i varsina rum mitt på dagen, båda är deprimerade och för inåtvända för att kunna prata med varandra om något av det. Jag vill slå sönder speglar, glasflaskor, fönster. Välta bordet i mitt rum. Det skulle bryta allt det otroligt tysta.

Står i köket och tittar på henne när hon går fram och tillbaka mellan spisen och diskbänken. Hon tittar inte upp och säger ingenting.
Går och lägger mig igen.

Ingenting känns viktigare nu än att vara vaken tills jag inte står ut längre. Uppleva så mycket som möjligt. Inte missa en skiftning i ljuset utanför (skymning och motsatsen).
Det är slut med andra människor. Jag föredrar mig själv långt före allt annat, någon som jag vet var jag har och vad jag får av.


Varför har jag alltid blivit uppspelt över det dåliga i världen?
Det olycksbådande, det olyckliga.
Jag blir lyckligare av det, till och med. Är jag den ultimata sjuklingen?



När jag blundar ser jag mörkret som genom 3D-glasögon.
Jag borde veta allt, herregud. Skärpning. Perfektionism.
Jag vet var jag står men befinner mig ändå på fiendesidan. 

Gissar vad som finns i mitt undermedvetna

Jag mår bättre nu. Jag är törstig.

Om jag skulle somna och drömma nu så skulle jag drömma ungefär det här:


En stor Mer-flaska full av vatten uppenbarar sig på himlen. Jag åker i en bil, min billärare sitter jämte mig. Mer-flaskan häller ut sitt vatten över oss, och bromsarna slutar fungera.
Det blir vattenplaning och vi sladdar in i mitt rum. Krockar med en stor hög skräp.

Skräpet tittar på oss förskräckt och springer iväg åt alla håll och kanter.
Jag säger:
- Jag vet inte om det här är på riktigt eller om det är en hallucination.
Svarta gestalter, spöken, uppenbarar sig och flyger fram och tillbaka framför mig.
- Se där, jag visste att det skulle komma!
Jag får ont i magen.

Telefonen ringer, pappa ropar att det är till mig. Billäraren tynar bort till en röst som säger "Vissa tycker att Sverige skulle vara en bättre plats utan Sanna, det tycker inte vi".
På sätet där billäraren satt ligger nu istället ett hakkors gjort av orangeröda reflexer.
Jag ropar till pappa:
 - Jag har krockat, jag måste bara sätta ut varningstriangeln.
Jag tar upp hakkorset och försöker gå 50 meter bakom bilen. Jag hamnar ute på altanen där jag sätter upp det.

Sen klättrar jag in genom ett fönster och svarar i telefonen. Det är en gammal vän.
- Jag tycker att du är så tråkig, jag vill inte hitta på något med dig över lovet. Jag vill vara med de andra själv. Vi ska gå ut på krogen och du och jag kommer nog aldrig ses mer.
- Är det för att jag inte kan kallprata? frågar jag.
- Du pratar inte alls, men ja, kallprat är en nödvändig del av livet. De som inte kan kallprata måste brännas på bål.
- Jag får skynda mig att dö.
- Nu vill jag inte prata med dig mer.
*klick*

Utanför hörs ett skrik. Jag tittar ut genom ett fönster och ser att det är en röd drake som flyger omkring där ute. Den vill skrämma mig, men jag bestämmer mig för att inte skrämmas. Jag är alldeles för paranoid nuförtiden, tänker jag.
Mina gamla vänner går omkring där nedanför. De skrattar och dricker öl. Draken ler mot dem, flyger ner och sätter sig på en utsträckt arm.

Postbilen kommer upp i trädgården, tutar. Jag hoppar ut genom fönstret på andra våningen och går fram mot den. Brevbäraren tömmer ut flera säckar brev i gräset. Det är alla brev jag någonsin skickat till någon. Jag öppnar dem, och i alla står:
"Jag älskar dig. Nej, jag tar tillbaka det, jag vill inte att det ska verka som om jag behöver dig."
Jag river sönder alla brev och somnar i högen.

Jag vaknar av en digital äggklocka. Den går inte att stänga av så jag gräver ner den i marken. Marken börjar bulta och spricka upp. Jag springer därifrån ner till den större vägen. Det luktar bränt, marken är full av bruna barr och det blir dammoln i gruset när jag springer. En lastbil plockar upp mig vid vägen. Det står stora staplar med vita bönor bakom sätena, och det ligger mynt på golvet.

Vi kör till en plats full av gröna stora tält, pansarvagnar och krigsflygplan. En man med många medaljer hälsar mig välkommen. Jag får en grön uniform och sätts i ett plan. Mitt uppdrag är att bomba Area 51.
Jag flyger dit, men när jag ska släppa en bomb släpper jag istället ut en hel last med namnbrickor, och jag vet instinktivt att alla kommer från Hiroshima och Nagasaki.
En lerig man nedanför ropar:
- Det här är det svarta regnet!

Jag förlorar kontrollen över flygplanet och kraschar in i en scen ur Apocalypse now, på en strand med palmer. Palmerna brinner. En gammal bekant står på stranden. Jag går fram mot honom och säger att jag tycker att de brinnande palmerna är vackra, han håller med.

Ett TV Team, Lilla aktuellt är också på plats. Den kvinnliga programledaren berättar inför kameran om kistor de låste in psykiskt sjuka människor i förr i tiden. De går fram mot mig, och hon pekar på mig och säger:
- Här har vi en psykiskt sjuk liten flicka.
(Jag har plötsligt inte en grön uniform på mig längre, utan balettklänning och långt, blont hår.)
- Eftersom alla psykiskt sjuka i dagens samhälle mördar andra människor måste hon omhändertas.

Flera muskulösa män, alla klädda i den slags uniform jag nyss bar själv, trycker ner mig i kistan.
Jag skriker:
- Jag vet vad jag gör!!!
De ser inte ens på mig, skakar bara på huvudet. När de låst in mig ser jag genom spjälorna hur de ståendes tar sig en varsin kopp kaffe och börjar småprata.

Tejpa och åka bil

Idag kom jag att tänka på att tejp alltid har vart en god vän till mig. Jag tänkte på det när H tejpade igen sin näsa. Jag är alltid glad när jag tejpar. I förrgår tejpade jag en minibyrå i kartong med eltejp. Så att den skulle bli helt svart.

En sak man skulle kunna göra är att varje dag välja ut någonting och omvandla den saken så att man känner att den passar bättre ihop med sig själv sen.

Sista dagen i nian tejpade en klasskamrat till mig ihop allting jag hade i mitt pennfack till en enda stor kokong. Det var en lycklig idé. Jag tänkte alltid på sista-nian känslan sen när jag såg den kokongen, så jag väntade länge med att klippa ut sakerna igen.

15:21: Något roligt som kan hända medan man åker bil är att man inte tittar tillräckligt noga på skyltarna. Jag har sett skyltar det stått "park och välkommen" och "risk för käk" på idag.
Det senaste var egentligen risk för kö. Det första vet jag inte.

Nu är det jävligt platt. Jag tycker alltid om att åka bil på den här delen av den här motorvägen. Det är ... nu har jag glömt ordet, "vind-elsnurror" och allt.
Jag har bara sovit en timme, men jag känner mig som vanligt. Jag visste inte riktigt vad tiden var. Jag gick och lade mig halv 5 och ställde klockan på halv 6. "Fy fan vad dåligt" sa jag.

16:01: Vi åkte just förbi ett ställe där jag stod och drog i en vindrutetorkare en gång. Nej.. nu gjorde vi det.

F.I.R.I.I.C.O.O.... F.I.R.E.I.N.C.A.I.R.O

16:11: Det finns säkert de som undrar om det finns nummerplåtar det står 666 på. Jag svarar då: ja.

En skapares tankar

Det läskigaste, om man tänker att det finns ett högre medvetande, en skapare, måste ju ändå vara den fantasi detta medvetande har:

"Jag vill göra varelser som för nöjes skull ser rörliga bilder, som de själva skapat, om hur de dödar varandra.
Jag vill att de ska gröpa ur andra varelser och klä sig i deras skal.
Jag vill att det ska kunna bildas varelser inuti andra varelser, och att den stora ska skrika av smärta när den lilla kommer ut. Jag vill att de ska bli attackerade av farliga bakterier och virus, och att några av dem ska tycka att deras existens är så sorglig att de dödar sig själva.
Jag vill att de ska förgifta sin egen miljö.
Jag vill att de hela livet ska undra över om jag finns, vad jag i så fall är och i vilket syfte jag skapade dem. "

20-30 flygmyror

01:05: Urg.

Jag har kommit på att 4 är gränsen. Efter 4 somnar man inte, för då är det för ljust. Även med nerdragna persienner.

Låg i soffan och började fnittra åt ingenting. Åt att jag sovit dåligt.. Sen spikade jag in olika saker vid kanterna på ett skåp jag målat igen. Fick upp det. Lade in hemliga saker. Tryckte igen det igen.
Sen satt jag på golvet och sorterade brev. Jag läste igenom en del, några från 2000, det var oerhört tillbaka-i-tiden-dragande.

Åt frukost vid kl 16. Det kändes för zombie-aktigt. Satt uppe vid min dator och åt för att jag inte ville höra några kommentarer.
Skrev väldigt länge på ett mail.

Några timmar senare satt jag på golvet och spelade gitarr. Lärde mig något nytt. Lärde mig tills noterna, eller vad de där gitarrstrecken kallas, tog slut. Då suckade jag, för det fattades en bit av låten. Refrängen.

Mamma försökte låna någon mer bok av mig, men det gick inte. De är oftast för mycket det ena eller det andra. T ex för deprimerande eller för politiska.

Jag gick ut i trädgården med någons mobil och ringde L. En mygga satte sig på min fot, och det gjorde mycket ondare än det brukar göra så jag gjorde konstiga ljud.
Vi pratade om att göra något. Kanske i morgon kanske. Kanske åka buss till stan någon gång också för att gå på Expert.
Satte mig i hängmattan. Råkade mosa några myggor så att mitt ena ben blev blodigt, tänkte att det var lite konstigt att ha sitt eget blod på sig när det egentligen var någon annan som blivit skadad.

Nu är jag i väntstadium. Och sedan jag gick in i det har jag gjort en teckning av en hårddisk som delvis är mänsklig, eller en biologisk varelse som delvis är en hårddisk medan jag lyssnade på P3 Rock. Och jag har läst. Och ignorerat ett rop på hjälp. Och sjungit påhittade sånger om vad som händer för tillfället.

22:00: Nu är det invasion av flygmyror. Runt 20 stycken på och vid scannern... Ja, och nu är det minst trettio. Jag har ett fönster öppet och de verkar flyga rakt in.. Undra om man kan få till något slags rekord här nu. Och de kryper på datorhögtalarna också, så jag får blåsa bort dem innan jag höjer volymen för att inte mosa någon.
Ja kanske lägger ut en bild på det med sen då, för jag var tvungen att ta kort. Kan ju göra en hel inomhus-insektszoo-bildserie senare... Nu kryper de på skärmen.. Men det var ganska intressant det här ändå måste jag säga.

H har en moped nu. Jag hade sovit, och när jag gick ner (först tappade jag ett glas som jag sopade upp) provkörde jag den någon kilometer och kom upp i 10 km för mycket.


Den andra aktiviteten jag har haft idag är att jag har ramat in en tavla. .. oj, myrorna ramlar ner mellan tangenterna, de kommer nog aldrig hitta upp igen.... Jag fick hamra bort en del av träet med... en sån där järnsak, för tavlan var större än ramen på bredden. Den var mindre än ramen på längden, därför sågade jag också bort ca 6 cm på var sida och spikade ihop den igen.
Det funkade bra i slutändan.
    E ringde, E ej frisör utan ex-estet. Hon ska inte flytta till Skottland som det tänktes ett tag, utan till Karlstad.

För att komma till middagen fick jag ta en skogspromenad, för det var grillning igen. Jag fick för mycket pissmyrpiss på vänsterbenet, så jag lånade Hs moped upp för att hämta tea tree oil, som hon säger funkar mot allt. När jag skulle trampa igång mopeden på tillbakavägen slog jag i en pedal så jag redan har blåmärke på höger smalben.
    Sen grillade jag mina "gräskorvar".. Det lät ju knarkigt.

Vi ska inte ha djur längre har det bestämts. Jag blev drömsk om hur det skulle vara att fina till ladugården och bo där. Det skulle ju bli som en herrgård. Tre gånger större än vårt stora hus. Det skulle nog vara ett bättre framtidsalternativ för mig än det där med 10 friggebodar.
Det skulle vara jobbigt att städa, men man behöver ju inte ha det lika fint som i ett vanligt hus överallt. Det gör ju inget om man behöver gå med skor. Inte för mig. Den enda anledningen till att jag inte skulle stå ut med det är väl i så fall om för många människor tycker jag är för konstig som kan ha det så.. Men de skulle nog tycka det vore lika konstigt med friggebodarna.