Snyggfel

Paralys Pölhög

Nu sätts det igång med paralys. Jag sätter mitt eget spott i halsen och slår huvudet i bordet när jag ligger på golvet och äter middag somnar baklänges i soffan överpåklädd vaknar med fötterna i papperskorgen. Musklerna slappnar av mitt i rörelser och faller över tangentbordet, tappar pennan får mig att trilla ihop på golvet och kräla till en hörna som ser bra ut att ligga i med näsan tryckt mot golvet och försöka somna med dammet resandes in och ut genom näshåren.

Söka kontakt och sedan sitta tyst.

En stad i en skyltdocka i ett fönster

Tellus är den förträffliga pjäsen om klotformen
En himlakropps fängslande gravitation

Existensen som begrepp uppstår i ett intet utan språk
De skapades och gaddar ihop sig i gäng som på en skolgård

Otäck glädje

De som levt mitt liv har plötsligt samlats runt mig
Det fyller mig med en skrämmande frihet
Jag vet inte hur reglerna skrevs om
Höjder är till för att fallas ifrån

Jag försöker få mitt inre att stanna och stelna som lera
Det går inte att vila i tiden
Bara det som betyder något är hotfullt
Kallsvettas över den återvändande avsaknaden av vad jag inte vill ha

De sjukskrivna

Det händer ju ibland att man kommer till ett tomrum som inte hänger ihop med någonting. Man kanske till exempel blir lite övernojig, börjar hyperventilera, åker till sjukhuset och blir arg på läkarna för att man inte får någon starkare medicin. Hantera sin svacka bäst man vill medan man sitter i kö till det ena och det andra.

Jag är alltså sjukskriven och har ibland avråtts att tänka på framtiden, ibland tvärtom.
Det är tomrummet, när man inte har en aning om vad man ska göra härnäst eller om man ens ska göra något härnäst.  

E är också hemma på dagarna. Jag skrev och frågade vad han gör. Han bytte strängar på gitarren.