Den största stackaren

Ett smygporträtt av den största stackaren, killen med mest ångest.
Ritat i en fåtölj jämte en snäll amfetaminmissbrukare.

Gå i ide

Allt liv är subjektiva upplevelser skilda från varandra, bubblor som studsar in i varandras väggar.
"Andra människor" är en art för sig.
Ångest får hjärnan att krympa, den ger tunnelseende. Precis som en fysisk smärta tränger den bort resten av världen, gör sig själv mest hörd. Lever man med det under lång tid glömmer man bort att det man upplever är pga. en sjukdom, att allting har färgats av den. Man tar den förvrängda bilden av världen för att vara den sanna.

Jag är glad att jag sällan blir lurad numera, att jag minns hur allting har en annan skepnad när jag mår bättre. Oftast kan jag bädda ner mig och lida lugnt, väntandes på det bättre tillståndet som jag är säkert på ska komma.
Att hantera ångest på det här sättet är det viktigaste jag någonsin lärt mig.

Döda sniglar

"Man kan inte ha roligt alltid."
Hatcitat.

Jag har börjat undra om jag skulle kunna utveckla en fobi mot mördar- och skogssniglar. En äldre kvinna berättade en gång för mig att hon trodde att ursprunget till hennes gnagarfobi var att det ofta brukade följa med råttor upp på hinken i en brunn hennes familj hade när hon var barn. Överraskningsmoment. Jag har också hört ordet "krylla" uttalas med äckel när det gäller vissa djur. Jag skulle vilja säga att både momentet krylla och överraskning finns med när det gäller min upplevelse av sniglar just nu.
Jag stirrar väldigt mycket ner i marken när jag går, och jag har en buddhistisk idé om att jag inte vill döda djur i onödan. Att ta sig fram vissa fuktiga dagar är som att befinna sig i ett tv-spel som går ut på att undvika hinder i vägen för ens rymdskepp eller racerbil.

Sniglars brist på självbevarelsedrift skrämmer mig, det här gäller mest sniglar med skal, de mindre. Att de kryper upp på väggar och torkar ihjäl där. Jag har aldrig sett någon mördar/skogssnigel dö på det viset, men i natt när jag kom hem såg jag att en stor svart tagit sig in i trapphuset och satt därinne högt uppe på dörren till proppskåpsrummet. Jag började med en rysning tänka på invasioner, och på den här snigelns framtida död. Att behöva se den död där några dagar senare. Död genom dumhet.

Julsnigeln och de långsamma åren

Mamma skickar mms från släktmiddagen jag inte är på:

Firade jul med klapparna instoppade i skalet efter en TV, helig antimedia. Förra året målade jag en snigelkruka röd. Den blev så röd att den bara påminde om julen, och blev därmed julsnigeln. Den trygga julsnigeln stod iår ovanpå den tomma TV:n och vaktade gåvorna, med vilka den önskade mig och min flickvän ett långsamt, rofyllt 2009.
Jag har nu bundit mig till snigelns kontrakt om att snigla mig igenom tillvaron, i den snigeltakt för vilket jag är ämnad.

Maskulint surrealistiskt emo

  Sånt här är bra. Man ska inte behöva gissa själv hela

tiden vem man är, utan kunna fråga internet vad det tycker.

http://quizfarm.com/quizzes/new/Juice0238/what-highschool-clique-do-you-belong-to/
http://www.blogthings.com/whatartmovementareyouquiz/
http://www.blogthings.com/areyoumasculineorfemininequiz/

Hikikomori

Hikikomori: Ett japanskt begrepp för samhällsfenomenet ungdomar som isolerar sig, även ett ord för dessa människor själva. Den typiska hikikomorin är en son i en medel- till överklassfamilj som bor hos sina föräldrar och vägrar lämna huset pga torgskräck/social fobi.
Att det förekommer just i Japan till den grad att man har gett problemet ett eget namn beror troligtvis på att kulturen värdesätter disciplin för högt för tidigt, och har stela sociala regler som ser negativt på utbrott av privata känslor och tankar.

Ur animé-serien Welcome to the NHK!

The Ten Thousand Buddhas Monastery

Den största delen av intressant arkitektur har byggts för att hylla gudar, tänk dig en drivkraft i stil med ”Jag måste bygga en stad i guld nu för att göra det heliga synligt för andra människor”. Jag blir lite avundsjuk, men frågan är om det finns ett hälsosamt och smärtfritt sätt att få så storslagna idéer på.

I framtiden tänkte jag skriva om Art brut, Det utgörs till stor del av institutionaliserade mentalpatienters skapelser, och är inte helt olikt det här.

The Ten Thousand Buddhas Monastery är beläget på ett berg i Hong kongs distrikt Shatin.

Klostret grundades 1949 och bestod vid byggets slut 1957 av fem tempel, fyra paviljonger och en pagod.
Pagoder är en typ av tornlika tempel som inte går att gå in i. Enligt en myt ska varje pagod innesluta en av Buddhas kroppsdelar.

Huvudbyggnaden, The Ten thousand Buddhas temple, innehåller 12 800 Buddha-statyer
Där finns också grundaren Yuet Kai, mumifierad och inglasad.