Nerve race

Thursday, August 29, 2013

Tics och trix

Det finns en muskeln mellan pekfingret och långfingret som det går att få tics i, jag har berättat det för varje person jag träffat de senaste dagarna som har nickat lite vagt och tittat åt ett annat håll.
Satte fast långfingret och pekfingret med varandra med ett gummiband för att inte störas av det och började tänka på att händer är sexigare när de har ringar på sig. Jag tog på mig en ring. Jag stod i en rondell och blev hämtad i en liten röd bil som rycker fram hela tiden när den kör. Vi åkte ner till stan och jag tittade på ringar. Jag köpte alkohol.

Varje gång jag klagar över något fysiskt är det inte klag, jag lovar, det är en vetenskaplig fascination. Samma sak med psykiska plågor, eller om jag skulle ramla ner från en skyskrapa på riktigt och inte bara i datorspel.

Alltså: Mina muskler gör mig vansinnig! Jag har haft restless legs i hela kroppen i flera dagar.
Det beror på en för låg halt av dopamin eller möjligen järn- eller magnesiumbrist. I mitt fall antagligen dopamin eftersom jag ser ett tydligt tidsmässigt samband mellan detta och en medicinhöjning. Kaffe och havregryn kan hjälpa, eller vara en placeboeffekt.

Jag kan fan inte sova om nätter pga detta och pga att min energinivå har höjts enormt även när jag mår dåligt.
Det beror kanske på att en höjning av ssri hos bipolära människor kan sätta igång mindre eller större maniska problem. Energin kan vara en del av en sån effekt. Jägermeister och Zopiklon kan hjälpa.

Jag ska vara nöjd över att mitt humör har börjat svänga och inte bara är neråt.... ja.

Wednesday, August 28, 2013

Bättre med lite heterodejting.
Jag är inte svartsjuk, jag har en ny mobil.
Härligt med hår som fladdrar i ansiktet över hastighetsbegränsningarna.
Hur hon kan kura ihop sig i min famn och göra mig äldst och tryggast.

Saturday, August 24, 2013

Jag vågar bara ta på dig när jag är full eller när det brusar för mycket i öronen för att vi ska kunna prata med varandra. Det är intressant, jag tror att jag ska sova den här veckan.
Nästa vecka ska jag börja jobba igen eller städa toaletten. Jag ska läsa bdsm-erotika eller boken som inleds med meningen "Mänsklighetens framtidsutsikter är nu ovanligt dystra." och ramla ner från skyskrapor i Mirror's edge.

Det är lugnt, alla är ändå bisexuella. (Och har adhd, asperger och ssri.) Du kan tycka om mig eftersom jag är könlös på avstånd.

Thursday, July 18, 2013

Laga sönder

Det här fixar jag! Jag har två halvfulla verktygslådor, lödkolv, silvertejp, limpistol, häftpistol osv. Sterila kompresser, kirurgisk tejp, alvedon, echinagard. Viss erfarenhet inom amatör- frisöreri, rörmockeri, elektronik och psykjour.
Jag kan identifiera det försvinnande problemet, laga ihop det igen och laminera det för att det ska hålla bättre och glänsa lite tjusigt. Rama in rädslan som gör att man känner att man lever.

Wednesday, July 17, 2013

En månadsförbrukning av metaforer

Som en blandning av en igelkott och tumbleweed. Rullar, inte går. Man behöver kasta sig ur vägen när hon rusar fram mot man vet inte vad i en skrothög där man vet att det finns saker som fortfarande är till nytta om man bara hittar det.

Som persienner. En funktion då man kan vinkla lite hit och dit beroende på hur mycket man vill kunna se utan att behöva blunda. När det är som om man har blivit för mätt och måste vänta på att bli hungrig igen.

Som så många andra har svårt att skilja på höger och vänster när det gäller att tänka snabbt istället ha svårt att skilja ut svart och vitt i kanterna av gråskalan hur långsamt det än går.

Som beslutsångest när man stannar upp och inte vet om man ska tro på att det man trodde om sig själv stämmer eller om det är tvärtom. Och inte kan bestämma sig för om denna tanke är över- eller underdramatisk och om det är okej att hitta på nya ord hur som helst.
...Det är det, om man bara kan komma ifrån den där bindestrecks-hysterin lite grann emellanåt och följa egna krav om språklig variation där ordet "hysteri" inte borde förekomma i samma utsträckning.

Som att ha ADD och associera vidare utan att minnas var man började, som när man ska hämta en kopp kaffe och kommer tillbaka till skrivbordet med en penna man hittade på vägen till soporna man var ute med när man egentligen hade varit på väg ut för att cykla till mataffären vilket man kom på när kaffet ju egentligen hade visat sig vara slut vilket man hade glömt.

Tankeverksamhet som om man hade glömt 200 mg Lamictal eller bara börjat vakna till efter fyra dygns sömn och blir överstimulerad av allt man hade tänkt på om man varit vaken.

Slår mig uppenbarligen mycket och ofta, lägger inte på minnet att det har hänt,
hittar blåmärken och skrattar.

Kär lek det där. Kärl som öppnar sig när det inte finns fler bandage förrän vid nästa checkpoint och man har siktat dåligt med den sista ammunitionen. Slösat med utvägar.

Det vill man inte ha. Man vill vara beväpnad upp till tänderna - nej kronchakrat. Man vill baklängesmeditera fram en fientlighet längs hela ryggraden.

Det är givetvis ingenting för mig, det är det ju aldrig. Går med största ansträngning att trycka undan.

Tuesday, July 16, 2013

Pages