Pages

Monday, January 12, 2004

Spara energi till stunder då man måste verka oapatisk

Apati sedan några dagar tillbaka. Suttit och stirrat. Behövde ta upp någonting från golvet och lägga på skrivbordet.
"Ta upp den.. ta upp den nu! Rör på dig förihelvete!"
Ingenting händer automatiskt.

Jag pratar för mig själv nästan hela tiden. Eftersom jag sitter så still och förstelnad men ändå behöver stimulans. Då finns pratet kvar, och jag finns kvar.
Jag vill vara ensam för det är bara mig jag pratar med.

Så fort någon annan är hemma måste jag tvinga mig att verka normal. Äta, göra någonting. Det gör mig aggressiv och jag får lust att gråta av att låtsas på det sättet. Det är så ansträngande.
Jag gick och duschade bara för att kunna gråta utan att någon märkte det, men när jag var ensam och fick se deprimerad ut igen försvann behovet.

Jag ligger på golvet i mitt rum och halvsover. Jag har tänkt ut en syssla jag kan sätta igång med om någon kommer upp på övervåningen. Då sätter jag igång med den och lägger mig ner direkt igen när de börjar gå nerför trappan.

Det är riktigt deppigt.
All mat är äcklig. Jag var vaken hela natten, bland annat för att jag var för hungrig för att sova, men för trött för att orka äta något.


M ligger och stirrar i taket.
"Fy fan!" viskar jag för mig själv.
Det är inte bara jag, det ligger en viss stämning över hela huset. Och alla låtsas som ingenting.

No comments:

Post a Comment