Historien som utspelar sig i en klockaffär och inte leder någon vart

20 minuter innan Försäkringskassan stängde bestämde jag mig för att cykla dit istället för att fortsätta sova bort dagen. Jag var också i en klockaffär för att byta batteri, men mannen i affären hade mer att invända.
- Det där plastarmbandet har spruckit, det ser du va? Och det är något över urtavlan här?
- Ja, jag tror det är aceton jag spillt där.
- Ja, då går det nog inte få bort serdu.
Han gick och försökte ta bort det med specialvätska, det gick inte så det var antagligen en sönderfrätning snarare än en fläck. Han tyckte då såklart, klockhandlare som han är, att jag behövde en ny klocka. Gärna en över 1000krs-sträcket.

Ojoj, nu börjar det gå överstyr det här, tänkte jag. Men när han berättade om olika specialfunktioner sade jag automatiskt "ojoj!". Vilket var vad jag tänkte över att jag stod där och hade råkat bli intrasslad i försäljarstrategier.

Jag var inte social idag, för jag har hållit mig för mig själv ett tag.
Försäljaren verkade irriterad, han nästan ropade vissa ord. Jag undrade om han var frustrerad över hur outbildad jag är, klockmässigt, eller om han bara ville få mig att vakna upp ur min zombietillståndet.

Först började han förstås prata om mode och vad tjejerna gillar nu. Det var ganska stora klockor i vitt, rött och rosa med hjärtan och glitter. "Strass, strass, strass ska det va nu!" sa han uppspelt.
- Jag gillar inte glitter, sa jag.
Då vände han och tänkte kanske ca: "okej, hon är den mer sportiga typen av tjej". Han gav mig den klocka jag blev mest förtjust i. En svart och grå-randig med sådana slags standardfuktioner jag aldrig haft, jag har bara haft analoga klockor. Jag tillät mig dagdrömma lite om vilka alla möjliga knappar jag kunde ha runt handleden att trycka på. När jag verkade positiv till den drog han till med äventyrarklocka nr 1 med barometer och kompass. "Ojoj!" sa jag.

Sen kom vi på något sätt tillbaka till glittret, eftersom jag inte verkade övertygad, och det var ju trots allt vad tjejer i min ålder föredrog. När jag än en gång visade missnöje tog han supergissningen att jag kanske ville ha äkta diamanter och inte krimskrams.

Helst av allt vill jag att min gamla barnsliga djungelklocka ska återuppstå. Hellre än att jag t ex får en diamantklocka gratis, för det skulle bli ett så stort ansvar att tänka ut hur och var man säljer något sånt på ett bra sätt... Varför känner jag mig förolämpad?

*I alla möjliga situationer i livet kan man tänka att människor i kuber har det värre. (Cube I, Cube II, Cube zero). Befinner man sig i ett tillstånd av psykisk eller fysisk tortyr kanske det inte stämmer, förstås.

Svammel - Näsblod

Mitt näsblod är stressrelaterat. Jag började känna av det precis efter att dörrklockan ringt när jag var mitt inne i sorteringen av en pärm medan jag lagade mat och lyssnade på jazz, som i sig kan vara en väldigt oroande slags musik. Fladdrig, obekymrat utan reglemente! När jag försökte få sån fin ordning i pärmarna, medan vattnet hade stått och kokat på mig ett tag och schäfern började skälla i sin iver att få överfalla mig som hälsningsfras.

Det var AC som kom. Jag sa att jag har visst redan magsår, fast i näsan. (jag vet att magsår inte beror på stress utan på ett virus/en bakterie men det associeras ändå fortfarande med stress)
Tidigare på dagen pratade jag om att det kunde vara bra att råka få det så att man har det som ursäkt. "Jag är sjukskriven - blödande magsår". Det är smidigt, då håller sig omvärlden borta med sina krav. Men så berättade AC att man kan spy ut en hel del blod, att det kan gå riktigt illa. Då ville jag inte vara med mer. Men jag måste distressa det här faktumet att jag har Näsblod pga Stress!

Det går alltså skapa sig stress en dag ensam i sin lägenhet. Vad finns det att oroa sig för då? tänker andra. Det är knappast så att jag väntar på elektriska stolen och försöker undvika den som i Prison break. Jag följer Prison break, sånt är tänkt som avkoppling. Se på filmer och sippa kaffe och ha semesterbra.

Jag är intresserad av fängelsemiljöer för att jag trodde det var min framtid när jag var yngre. Tänk gymnasievalstider, och en tjej som säger att hon vet att hon kommer att hoppa av, inte orkar med sånt där. Hon frågar vad som händer om hon inte kan komma in i arbetslivet och försörja sig själv sen? Det är ingen som vill svara på sånt, de undrar bara "vad är det för dumheter!?" Och trycker gymnasievalpapprena längre upp i näsan.
Alltså förberedde jag mig mentalt på en framtid då jag var kriminell till yrket, och blev intresserad av fängelsemiljöer i förebyggande syfte. Därför ser jag Prison break nu, för att jag inte kommit över det. Eller för att det är en bra serie.

Vi var ute i Vetlanda kl 21 och spionerade runt hörn, tittade in i stängda affärer, morrade på en katt som retades och smög efter. Inte jag! Men jag kan verka hundartad när jag kommer in i det ordentligt. Jag rusade runt på alla fyra och försökte ta min gigantiska studsboll ifrån henne. AC ojade sig över möbler och annat som förflyttades när vi jagade varandra genom min lägenhet.
Att skaffa hund är en utmärkt motionsmöjlighet. Man kan skratta som en galning åt hur söt en hund är när den försöker gräva sig in under en soffa för att en boll rullat in därunder, och hur den sen står på ens rygg för att vara med och så nära som möjligt och se när man själv tar ut den med mänskliga metoder.
Skratt är Bra.