Känn

Du säger att det finns där under
Bortom synen men i kännet
Det är bara att koncentrera sig
på den mikroskopiska meningen
Suga i sig det man hittar och leva i det
Den meningen, all mening
Allt det du sökt
Har funnits där hela tiden

Navelsträng

Jodå, jag skulle kunna erkänna
om du så ville
om du så himla gärna vill bli så väldigt sårad

Du vet inte vad det är du ber
du är oskyldig och jag kan konsten
att straffa dig för alla brott

För blod är blod
blod är för evigt
band som håller navelsträngskedjor
som handklovar runt min handled
som du inte låter gå

min handled ska vara kvar
i dina kärleksband
för jag behöver kärlek
ett motgift du injekterar

Du säger åt mig att dela med mig
av tyngdkraften som sugit sig så väldigt tag i mig
men jag vågar inte släppa den fri
Jag vågar inte riskera
att hela luften omkring dig förpestas, förmörkas

jag vågar inte
vill inte smitta

Jag ska vaccinera mig själv
med sjukdomen genomsyrad i varje por
i avskildhet
Låt mig gå!

Disneyprinsessor

Framgång, bakgång, utgift, motgift, bortgift.

På svenskan idag läste läraren en text av Selma Lagerlöf, om en kung som hade gift sig med någon han ännu inte träffat. Så skulle han rida och träffa henne, men han ville inte träffa henne. Han trodde att hon skulle vara ful och elak och iskall, så han vände om, för han tyckte att eftersom han ändå var kung så borde han ju få göra som han ville. Och drottningen satt kvar i sitt torn, som sågo ut som om det voro uthugget ur berget. Och hon hade gnistrande röda läppar, långt, svart, böljande hår, ett klingande skratt och en röst vacker som fågelkvitter.

Man förväntas alltså tycka synd om drottningen, bara för att hon trots allt var vacker.

När jag var liten hatade jag Törnrosa, jag tyckte Törnrosa var fjollig. Och det var töntigt att det gick mot ett slut där Törnrosa och prinsen gifte sig med varandra när de ändå varit trolovade med varandra hela tiden.
Jag föredrog Askungen, henne var det lite mer tag i, hon skuttade inte bara runt i skogen och var hyperfeminin utan fick kämpa lite också, hennes styvmamma var faktiskt rätt grym. Hon hade det inte lika lätt, och allt var inte lika sockerdrömsaktigt.

Skönheten och Odjuret hade varit bra om bara Odjuret aldrig hade förvandlats till människa igen. Man kan riktigt se hur Bell andas ut när hon får reda på att han egentligen inte var ett odjur, (enligt min mening var han för övrigt sötare som odjur än människa, så jag tycker att hon borde ha blivit förskräckt).
   
När jag ändå kommit in på Disney filmer kan jag ju säga att den jag tycker allra bäst om är Lejonkungen. Där finns minsann inga prinsessgestalter överhuvudtaget.
   
Jag undrar hur den där berättelsen av Selma Lagerlöf slutar, det fick vi inte veta eftersom vår uppgift var att skriva en fortsättning. Jag hoppas hursomhelst inte att de blir tillsammans. Jag hoppas att kungen skulle hatat henne även om han träffat henne trots att hon var vacker.

Klockan 03:30
Mamma kan inte sova för att jag springer omkring och knarrar i dörrar. Hon vajar ut från sitt sovrum, blänger ut i det obehagliga ljuset och utbrister argsint:
"Hur mycket sover du egentligen??!!"
   
Jag? Sömn? Äh, jag vet inte, det har jag aldrig tänkt på. Är det natt nu?
Jag sover när jag är trött och är vaken när jag är pigg bara, helt enkelt. Jag för inget schema, och jag lägger sällan sånt på minnet. Men dagarna jag inte är i skolan brukar jag nog sova till runt halv 10, gå och lägga mig en stund vid 1-2, och en stund vid 5-6. Sedan halvsover jag lite vid 8 och gör sedan allt det som jag tänkt att jag skulle göra under dagen.

Det börjar bli sent nu, söndagskväll, men jag låtsas om att jag inte ska till skolan i morgon. Det går, om man flänger runt och gör massa saker hela tiden.

Dagens dummaste replik:
"När jag var liten trodde jag att vi var norrmän." - syster

Hans drömmars torn

Pappa ville se det stora, stora nya häftiga tornet de har satt upp. Att sitta hemma och varje dag se det där borta över skogen i fjärran... det väckte en längtan. Pappa ville se den i verkligheten. Nu hade han drömt om det tillräckligt länge, nu var han tvungen, tvungen att möta den i verkligheten. På nära håll. På riktigt, till sist. Mobilmasten!

Mamma följde med, jag också eftersom jag ville komma i närheten av en kiosk.
Pappa körde och körde. Var är den, var är den? Nu försvann den! Jag kan inte se den längre! Där är den, vi har kört fel.

En övergiven ladugård, och vägen tar slut. Rådjuren skuttar åt alla håll från alla håll, en älg står och glor. Pappa kommer inte längre, och får titta på mobilmasten i kikare.
Mamma blir frustrerad över att det är så ovanligt många vilda djur i närheten och undrar varför han inte tittar på dem istället.

För att mobilmasten är magisk.

P.g.a. psykisk och fysisk utmattning, och sedan flera veckor tillbaka ihållande ont i magen som mycket troligtvis har med stress att göra, stannade jag hemma.
Men vilade gjorde jag inte, tvärtom. Jag städade, dammsög, vädrade, vattnade blommor, skrev ett arbete om Darwin, möblerade om på väggarna, började skriva en gloslista som inte har med skolan att göra.
Allt detta gjorde jag fast jag var så trött att benen nästan vek sig under mig. Jag skulle nog vilja påstå att jag var hysterisk där ett tag, manisk.

Tillslut pajade jag ihop och fick en gräslig huvudvärk. Jag började bråka med min syster över någon liten struntsak och det slutade med att jag, rätt så mycket utan någon anledning man kan förstå sig på, tog ett glas och slängde in det i väggen... eller ja, jag vet inte var det träffade någonstans, köksfönstret var fullt av glassplitter. 

Man kan ju tro att jag mår dåligt på något vis.

"Vad ska du med all kunskap till?"

Det är verkligen inte mitt fel längre, att jag inte kan förmå mig att skriva ett arbete om Darwin. För nu är det deras fel, de har sugit musten ur mig och tagit en stor del av min dyrbara tid ifrån mig. Helt utan förvarning slängde de in mig att arbeta i skolkiosken.
Min hjärna som redan var så väldigt, väldigt bedövad! Jag har inte direkt blivit botad.
   
L har köpt nya byxor utan fickor, därför fick jag vakta hennes favoritnål. Det är en väldigt kort knappnål med gult huvud som är lite större än normalt.
Jag har haft den sittandes i ärmen på min hippie-tröja.
 
Vi hade djupa samtal igår. Hon sa att hon tycker att det känns som om hon står över andra, vanliga människor på något sätt eftersom hon funderar över saker och ting, och de bara irrar omkring och gör en massa saker utan att tänka. Så känner jag också. När jag tänker efter ser jag nog ner på de flesta i min omgivning, vare sig de förtjänar det eller inte.

Igår sa mamma att hon tycker att jag har för stora krav på mig själv när det gäller intelligens, att jag hetslär mig saker (och bara det som jag vill lära mig, inte det som har med skolan att göra, vilket kan ha sina nackdelar) och att jag driver mig själv alldeles för hårt.
"Vad ska du med all kunskap till? Du har ju hela livet framför dig, du hinner!"

Jag är nog ganska medveten om att det jag gör är att jag hysteriskt försöker finna någon mening med mitt liv, jag skulle behöva en. Skillnaden mellan mamma och mig är den att jag inte nöjer mig så lätt.

Taggtrådsmursslottet/borgen

Det är inte det att det är sekretessbelagt
det glittrande sticksiga
det mjuka och mörka
det tysta och ljumna
eller jo
området är ju trots allt väldigt avspärrat
taggtråd runt taggtråd runt taggtråd
virat runt en mur
där det skjuts på allt som försöker ta sig in
och allt som försöker ta sig ut
Men därinne finns allihop
kungen, prinsessan, hjälten och psykopaten
döingen, kärleken, hatet och rädslan
den darrande rädslan
De sitter därinne
tänker och funderar i sin fångenskap
smider sina planer och har sina idéer
de hungrar, gråter och gömmer sig i skuggorna
det är inte det att de inte vill synas
bara att allt annat vore att utmana ödet

Våldsam tyska igen

På tyskan fortsatte L och jag vårt lilla krig. Hon frågade:
"Vad skulle du göra om jag bröt av din linjal?"
"Jag vet inte. Ta någon penna ur ditt pennfack och bryta av den kanske."
    L bryter av min linjal
"Oj förlåt!... det var inte meningen!"
    Jag vänder mig mot L:s pennfack, men ångrar mig
"... äh, jag är inte så aggressiv idag."

Men hon insisterade på att jag skulle hämnas och bad mig att bryta av tuschpenna med smalt stift. Jag hade inte lust, men hon tog min blyertspenna och sa att hon skulle bryta av den om jag inte bröt av hennes penna. Så jag försökte i alla fall bryta av hennes penna, men det gick inte för den var för seg. Jag klippte i den med sax. Det gick inte, så jag fick den istället. Som hämnd.   

Tyskalektion

På tyskan vässade L en penna så att skräpet föll ner i mitt pennfack. Jag protesterade.
"Men jag trodde ju att du samlade på sånt!"  
Hon försökte få mig att erkänna att jag längtade till Ullared. 
   För att irritera henne tillbaka läste jag det lilla arbetet jag skrivit om Primo Levi om och om igen. "Primo Levi war einer Schriftsteller wie war in Turin in 1919 geboren. Während der zweite weltkrieg er war zu Auschwitz gesent"... hur det nu var. Och vi startade vårt eget lilla krig. Slängde iväg varandras pennor och pennfack och öste ner varandras böcker på golvet.
"Nu tar vi det lugnt här!" sa läraren.
Men det gick ju inte.

Koncentrationssvårigheter

Vad är det för väder idag? Jag ser bara ut att se ut.

Hur ska jag göra vad vilken dag, och varför

Känns inte den här dagen som samma dag förra året?

Ska det inte bli natt snart

Är det något jag glömt bort?

Är höger verkligen den hand man hälsar med

Du luras väl inte nu?

Sluta skratta! 

Självbio

Kom och titta
nu går en såpopera
självbiografi
på bion.
Duken täcker hela rummet
och bilden kommer från okänt håll
landar på okänt ställe.
Den kan gömma sig under stolarna,
så var uppmärksam
leta
leta om det känns viktigt
men, (OBS:)
om du aldrig hittar filmen
ska du inte tro
att du får pengarna tillbaka
Du såg väl varningen?!!
över hela utanföret
På egen risk av egen dumdristighet
Skyll dig själv om du trodde dig kunna se något

Det var en gång en hon som inte förstår
Hon pratar med löv och älskar ett ingenting
Ville inte vara dit hon kom
Där hennes pusselbitar inte passade andra pusselbitar
Hon längtar efter något hon kunde ha haft om hon föddes i den andra kullen
En längtan som är sanslöst chanslös

Fascinerande att det kunde bli så
Ingen vet var konstruktionen brast

Hotell i Stockholm

Morgon: Som tur var var jag redan vaken när jag fick en knytnäve i högeraxeln 06:16.

17:30: Goddag, får jag lov att presentera mig. Jag kommer från Småland och bor i ett hus byggt av stockar och koskit. Mina föräldrar kunde lika gärna ha varit Kristina och Karl-Oskar och på vårt NK finns bara giftiga svampar, julgranar, lackade älgskitar och ruttnande lövhögar. Bo Landin skulle trivas i min trädgård, så skulle någon kunna hjälpa mig att stiga på rätt rulltrappa?

En desorienterad varelse från djupa urskogen i ett helvetiskt tunnelbanekaos.

Nej, jag gillar inte Stockholm. Det är omänskligt. Fullt av främlingar som trängs.