Pages

Thursday, April 20, 2006

Historien som utspelar sig i en klockaffär och inte leder någon vart

20 minuter innan Försäkringskassan stängde bestämde jag mig för att cykla dit istället för att fortsätta sova bort dagen. Jag var också i en klockaffär för att byta batteri, men mannen i affären hade mer att invända.
- Det där plastarmbandet har spruckit, det ser du va? Och det är något över urtavlan här?
- Ja, jag tror det är aceton jag spillt där.
- Ja, då går det nog inte få bort serdu.
Han gick och försökte ta bort det med specialvätska, det gick inte så det var antagligen en sönderfrätning snarare än en fläck. Han tyckte då såklart, klockhandlare som han är, att jag behövde en ny klocka. Gärna en över 1000krs-sträcket.

Ojoj, nu börjar det gå överstyr det här, tänkte jag. Men när han berättade om olika specialfunktioner sade jag automatiskt "ojoj!". Vilket var vad jag tänkte över att jag stod där och hade råkat bli intrasslad i försäljarstrategier.

Jag var inte social idag, för jag har hållit mig för mig själv ett tag.
Försäljaren verkade irriterad, han nästan ropade vissa ord. Jag undrade om han var frustrerad över hur outbildad jag är, klockmässigt, eller om han bara ville få mig att vakna upp ur min zombietillståndet.

Först började han förstås prata om mode och vad tjejerna gillar nu. Det var ganska stora klockor i vitt, rött och rosa med hjärtan och glitter. "Strass, strass, strass ska det va nu!" sa han uppspelt.
- Jag gillar inte glitter, sa jag.
Då vände han och tänkte kanske ca: "okej, hon är den mer sportiga typen av tjej". Han gav mig den klocka jag blev mest förtjust i. En svart och grå-randig med sådana slags standardfuktioner jag aldrig haft, jag har bara haft analoga klockor. Jag tillät mig dagdrömma lite om vilka alla möjliga knappar jag kunde ha runt handleden att trycka på. När jag verkade positiv till den drog han till med äventyrarklocka nr 1 med barometer och kompass. "Ojoj!" sa jag.

Sen kom vi på något sätt tillbaka till glittret, eftersom jag inte verkade övertygad, och det var ju trots allt vad tjejer i min ålder föredrog. När jag än en gång visade missnöje tog han supergissningen att jag kanske ville ha äkta diamanter och inte krimskrams.

Helst av allt vill jag att min gamla barnsliga djungelklocka ska återuppstå. Hellre än att jag t ex får en diamantklocka gratis, för det skulle bli ett så stort ansvar att tänka ut hur och var man säljer något sånt på ett bra sätt... Varför känner jag mig förolämpad?

*I alla möjliga situationer i livet kan man tänka att människor i kuber har det värre. (Cube I, Cube II, Cube zero). Befinner man sig i ett tillstånd av psykisk eller fysisk tortyr kanske det inte stämmer, förstås.

No comments:

Post a Comment