Naturligt hög

Börjar med dissociation och slutar i ett harmoniskt medflytande. Fullkomligt lugn och överlycklig men trögtänkt och fumlig. Tyvärr ovanligt. Kräver en hysterisk situation som inte går att fly ifrån.

Förra julen i pjäsform, lite sådär ungefär:

Alla springer runt och håller på med matlagning. Jag gjorde sallad men ville plötsligt skrika rakt ut. Satte mig ner ett tag och bara tittade.

- Vad ler du åt?

- Nej jag bara *fniss*...

- Va?

- *Mycket fniss*

- Åh shit, nu har hon fått någon sån där psykgrej.

- Ja, jag ser det!

- Jag ska bala... bara. Hihi.

- Vad fan, haha!

- Ja, vad är det som har hänt nu? Du blir ju sån där ibland!

- Hihi, jag vet!

Mamma skrattar och skakar på huvudet.

- Nädeliksom... haha, vänta, jag måste koncentrera mig. Tääänk... eller vänta, sa jag det högt nu?

- Vad?

- Nej, man behöver ju inte tänka och prata.. på att tänka. Öööh... Du vet? TÄNKA HÖGT.. Gud, jag har inga hjärnceller kvar.

Min familj blir tysta ett tag för att jag skrek till, men rycks tillbaka in i ett muntert humör när jag blir fnissig igen.

- Hur kan det bli sådär egentligen?

Jag tar ett djupt andetag.

- Jag tror att kroppen börjar utsöndra eget morfin eller liknande när jag blir för stressad. Det är som att jag blir hög nästan efter en viss gräns.

- Ja, det ser ut så. Vad häftigt egentligen.

- Hihihi, jaaa!

- Vill du fortsätta med salladen eller ska jag göra den?

- Nääää, jag fixardet. Hihihihi.

- Skär dig inte i fingrarna nu då bara.