Gäst hos sig själv

L väckte mig som jag bett om för att jag tänkte bestämma om jag ville följa med någon lektion eller inte.
Jag bestämde Inte, och sen gick jag och lade mig igen.

Jag är plötsligt i studentlägenheten där väggalmanackan visar september, tiden då det här rummet stannade.
Jag är här för att jag var hysterisk. Jag sprang omkring hemma så nervös och rastlös att jag bara ville skrika.

Så jag packade en liten väska och cyklade 3 kilometer till närmaste busshållplats, med alla tider uppskrivna på armen.

Med ångest är det inte roligt att stå övergiven och vänta på en buss med stora tallar runt omkring. Jag ringde hem, och min syster förstod inte vad jag ville.
Jag sa att jag var på resande fot, att jag mådde illa och hade ont i nacken och såg dåligt och nästan kräktes och var yr i huvudet.

När bussen kom slappnade jag av, det var underbart. När jag sen satt på nästa buss ville jag aldrig gå av. Jag skulle kunna ha åkt hur långt som helst hela natten. Hoppat av på sista möjliga hållplats utan att veta någonting om någonting och gå och lägga mig på en toalett eller parkbänk. Jag skulle kunna ha gått omkring där och tittat. Helt vilande i att jag var den enda som visste var jag var.

Men jag kom till en lägenhet där jag gick och lade mig som en gäst i min egen säng.