Hur man samtalar med läkare

- Jo, jag är ju lite manisk ibland.

- Det står inget i din journal om att du skulle vara manodepressiv.

- Nej, okej då ... Jo, ibland blir jag liksom väldigt uppe i varv då jag inte kan sova och glömmer bort att äta. Det händer oftast om jag fastnar i ett kreativt arbete av något slag. Min hjärna arbetar snabbare och snabbare och jag själv arbetar snabbare tills det känns som om jag tänker flera tankar samtidigt. Tillslut är jag väldigt stressad och vill bara lyckas stänga av huvudet.

- Ja, det låter ju lite maniskt. Vad gör du då då, när du blir sådär stressad?

- Jag tvingar mig själv att ligga stilla och bara försöka sova så mycket som möjligt. Lägger mig i min soffa och bor nästan där i någon månad. Läser, lyssnar på lugnande musik och skriver. Gråter ganska mycket och försöker bara hålla mig lugn.

- Och hur upplever du att du är just nu?

- Nu är jag där då jag har massa tankar i huvudet samtidigt och inte kan slappna av. Jag börjar bli rädd för att jag ska tappa kontrollen så mycket att jag blir psykotisk.

- Psykotisk.. jaha, har du läst om det på internet eller?

- ..... Nej, jag läser böcker, jag jobbar till och med på bibliotek.

- Jaså!
(Och här fnös hon.)

- Jag menar att jag är rädd för att tappa greppet om verkligheten.

- Ja, vem som helst kan ju bli psykotisk.

Det lät ju som om hon höll med om att de begrepp jag använde var rätt, så vad fan? Det där draget, som hon verkligen inte var ensam om bland alla läkare jag träffat, kommer jag aldrig förstå mig på. Att det bara är läkaren som får ha pluggat psykologi.

Jag fick Lergigan utskrivet och fnissade nästan till eftersom jag redan använder det. Jag har fått det langat till mig i runt ett halvår. (I all välmening utan att någon tjänar pengar på det. Lergigan är ett av de två lugnande medel jag känner till som inte är narkotikaklassade.)