Beskrivning av tillståndet Deppmani

Det finns en historia bakom cirkeln på den här bilden som lyder ca att jag kom hem från min praktikplats på bibliotek, och var lite väl på alerten. Det är ett tillstånd jag brukade kalla deppmani.

Man beskriver det bäst som att hjärnan är deprimerad, men kroppen manisk. Och man hamnar i det genom att först vara deppig - ett tillstånd som man utmanar genom att ändå inte vara inaktiv. För att orka med det man ska göra, bygger man då upp en aggressiv energi. Den blir alltmer okontrollerbar, och ger adrenalinkickar som får det att kännas som om man ändå är lycklig mitt i alltihop. Det känns som om man nyss köpt en drömbild, eller gått in på Liseberg och verkligen uppnått karusellhumöret. Samtidigt önskar man att man bara kunde slappna av, gå och lägga sig, gråta och somna: Deppmani.

Jag kunde inte göra det jag ville (ta det lugnt) utan var tvungen att irra runt. Jag började riva ut massa saker på golvet för att försöka få ut alltihop den kreativa vägen. Jag delade en studsboll på mitten med kökskniv, skrev "nu ska vi inte bli hysteriska" på skrivmaskin. Klistrade pappersbiten mot studsbollen, och sen studsbollen mot en kylskåpsmagnet.

Under tiden försökte jag få ner min puls med normal andning för att inte få näsblod. Har haft det 2 gånger de senaste par veckorna, när jag varit i liknande tillstånd. Började tänka på ett avsnitt av Six feet under, där en kvinna förblöder genom en nyopererad näsa. Jag skrattade åt hur dumt det vore om jag dog på det sättet då, och den ena förklaringen till min död ("hysteri") fanns att urskilja i en kylskåpsmagnet. Man ser inte ens vad det står direkt pga den konkava effekten studsbollen ger texten. Och vem lägger märke till alla smådetaljer i min väldigt pryliga lägenhet?

Limmet var limpistolslim.
Kylskåpsmagneten brukade sitta på en ellosreklam i gips.
Det är ett tips. Att man knackar bort fula saker från intressanta magneter och klistrar på något man tycker mer om.

~~~Det var allt idag från Äntligen hemma ~~~