Pages

Monday, June 8, 2009

Inblick i min tankevärld

Någonting glittrar på marken. Det är en halv spelkula som ser ut som jorden, jag lägger den i fickan. Ska senare sortera in den i skräpsamlingen jag har i fyra banankartonger under sängen.

På sjukhuset.
"Vilken jävla inkonsekvens det är på dörrarna. En del har 3 gångjärn, andra 4. Har jag någonsin sett en med 3 innan, där 2 sitter uppe och bara en nere? De med 4 är i alla fall i majoritet, 5 mot 3."

Läkaren letar i papperna. Jag studerar hur fiskmåsarna utanför flyger, deras rörelsemönster.

På sjukhustoalett.
"Mina pupiller är ovanligt stora. Blir det någon skillnad om jag tittar mer mot lampan. Nej, inte mycket. Har jag ångest? Nej. Jag kanske var så pass intresserad när jag pratade mediciner med läkaren. Häftigt i så fall."

På väg hem till en vän.
"Hmm. Hur många procent är 3 och 5 av 8?"

Vi åker och handlar.
Står på andra sidan kassorna och väntar på att vännen ska bli klar.
"Alla tittar konstigt på mig när de går förbi, eller är det bara min sociala fobi som säger det? De tror kanske är jag är en performance-konstnär som spelar staty. Jag står och sitter nog ovanligt still när jag väntar på något, eller överhuvudtaget. 'Bristande kroppsspråk', jo."


Kommer hem och blir stressad över att jag har en påse nya saker som jag ska hitta platser i lägenheten till. Lämnar som vanligt det nya i hallen ouppackat, där det kommer ligga 1-7 dygn medan jag stegvis plockar ur sakerna.

Jag skäms ibland över mitt ointresse, eller ett till synes kanske nonchalant sätt att spendera pengar på saker det inte verkar som om jag ville ha. Om någon varit med och handlat, och på något vis är uppspelt över mitt inköp (eller spelar pga social kompetens?) kanske den personen frågar om jag har satt ihop möbeln, provat tröjan eller att ställa blomman där jag tänkte eller vad det nu är. De blir alltid förvirrade när jag säger "nej", särskilt om det hunnit gå några dagar.

Det handlar bara om att jag vill ta det lugnt. Av samma anledning svarar jag inte alltid i telefon, vilket ger ungefär samma reaktioner. Som om den som blir förvånad aldrig skulle komma på tanken att bete sig så... hm. Människor är konstiga.

No comments:

Post a Comment