Svårigheter att sortera sinnesintryck

Man kan säga att det är autismspektrum-problem, men man kan säkert kalla det mycket annat också.
Föreställ dig hur det skulle vara om din hjärna registrerade en radiopersons röst lika noggrant som rösten hos någon som försöker samtala med dig. Då skulle det vara som om det stod två personer framför dig och pratade om helt olika saker. Dessutom skulle ingen av dem tycka att det var något konstigt med det!

Hon stänger alltid av radion i bilen så fort jag kommer in i den numera, för att hon reagerat på hur mycket svårare jag har att svara på saker hon säger när den står på även efter att volymen dragits ner till en passande nivå.
Jag tror att hon lagt sig till med vanan efter några tillfällen då jag liksom börjat kisa med ögonen för att kunna koncentrera mig, men ändå bara kunnat svara "öööh" fram tills dess att jag skrikigt något tillbaka för att överrösta en halvt viskande röst på P3. Överrösta den så att jag inte hör den själv.

Allt det där blir ju värre när man är stressad förstås. All sorts koncentrationsförmåga försämras av stress. Det är då man får för sig att man lagt mobilen i kylskåpet, och går och tittar där flera gånger trots att man aldrig råkat lägga något i kylskåpet. Sen får man nästan anstränga sig för att motstå lusten att titta där ännu en gång och bli lite smartare i sitt letande istället. Men man kan inte bli smart. Man kan bara bli stegvis dummare och överlycklig när man äntligen hittat saxen på hatthyllan, för det var väl det man letade efter?

Och det är några steg senare som jag till slut måste ta på mig ett par hörselkåpor och en ögonbindel från SAS och lägga mig och sova för att jag inte kan slappna av på något annat sätt.
Opraktiskt om man hade planerat att göra något särskilt, men att försöka göra det ändå är meningslöst. Jag kopplar ifrån vare sig jag vill eller inte. Om jag inte ligger i sängen och sover sitter eller står jag istället någonstans och stirrar ut i tomma intet. Förhoppningsvis är det ingen som ser mig. Om någon gör det försöker jag ta mig ur det igen så fort som möjligt med risken att snart bli sån igen.
Min psykolog förklarade att det är en form av dissociation, men det brukar vara smidigare att kalla det för ett stressammanbrott så förstår andra ungefär vad jag menar.