Som en blandning av en igelkott och tumbleweed. Rullar, inte går. Man behöver kasta sig ur vägen när hon rusar fram mot man vet inte vad i en skrothög där man vet att det finns saker som fortfarande är till nytta om man bara hittar det.
Som persienner. En funktion då man kan vinkla lite hit och dit beroende på hur mycket man vill kunna se utan att behöva blunda. När det är som om man har blivit för mätt och måste vänta på att bli hungrig igen.
Som beslutsångest när man stannar upp och inte vet om man ska tro på att det man trodde om sig själv stämmer eller om det är tvärtom. Och inte kan bestämma sig för om denna tanke är över- eller underdramatisk och om det är okej att hitta på nya ord hur som helst.
...Det är det, om man bara kan komma ifrån den där bindestrecks-hysterin lite grann emellanåt och följa egna krav om språklig variation där ordet "hysteri" inte borde förekomma i samma utsträckning.
Som att ha ADD och associera vidare utan att minnas var man började, som när man ska hämta en kopp kaffe och kommer tillbaka till skrivbordet med en penna man hittade på vägen till soporna man var ute med när man egentligen hade varit på väg ut för att cykla till mataffären vilket man kom på när kaffet ju egentligen hade visat sig vara slut vilket man hade glömt.
Tankeverksamhet som om man hade glömt 200 mg Lamictal eller bara börjat vakna till efter fyra dygns sömn och blir överstimulerad av allt man hade tänkt på om man varit vaken.
No comments:
Post a Comment