odödligheten är det enda
som är på riktigt
snälla
Jag spyr. (Det är en reflexmening)
Det är död och galenskap på repeat
Men jag kan ju inte urskilja hypokondrin
Jag har nått det perfekta flow:et
Näsblod
Blodsprängt och vitt är samma färg
Efter en hel tidsålder av slumpvist växlande mellan mörker och ljus
Att vakna upp i en större säng, en hård soffa,
en mjuk soffa, en mindre säng,
en stökig säng,
på en madrass eller på ett golv.
Ensam eller inte ensam.
Lugn, skräckslagen eller överlycklig
Det händer att jag vaknar upp på en väg, på väg mot ett enormt, glödande klot
Och nu sitter du här med mig tillslut
Genom en vårvärld av damm
Du kan inte dö
Du får fan i mig inte gå och dö
Hör du mig?
No comments:
Post a Comment