Här har vi Id.ma.an. [Han blev nyss teleporterad.] Hon släpas nerför trappan av A.ria.de med huvudet före [de har 10 ögon.] Hon misstänker att det finns andra sätt att ta sig ner på, men kanske inte.
Id.ma.an är nu redo att presenteras:
Jag ska minnas att ha längre hår med svarta flätor i. Sådan är jag. Det står "rewind" på min nya t-shirt, men jag ska aldrig! bli som Evan i The butterfly effect. Nej, min film börjar med en buss som förefaller åka för fort, men som i verkligheten kör enligt bestämmelserna mot ett normalt mål. Det känns absolut inte så, inte med alla streckformade stadsljus utanför. Man tror det handlar om.... teleportering, han är tillbaka där kött är inredning. Dödliga blå och röda ljus möter varandra halvvägs.
- Jag gillar sånt här organiskt, hoppas det gillar mig.
Sa han.
Man kan också skriva såhär: jag läser för tillfället Paradise lost och Nalle puh, D spelar Doom. Vi sitter hoptryckta vid datorn, ej ovanlig situation, med fest/filmkvälls tillbehör. Jag vill att han ska komma till slutet, själv fastnade jag på ett ställe som var för envist för att vara värt det.
När jag kokade kaffe glömde jag ställa kannan under, så allt rann ut på bänken.
Om jag var en frukt skulle jag vara en apelsin. D skulle vara en ananas eftersom de ju ser ut som ett huvud med hår på. Mitt apelsin-jag skulle vara som en Magritte-målning.
No comments:
Post a Comment