Litium och etanol

Jag svarar i telefon.
Han: Hallå! Hej hej hej.
Jag: Hej du. Vet du, jag har skaffat bilddagbok!
Han: Åh! Du menar "Sluta ring mig för i helvete, jag har en bilddagbok du kan kolla istället."

Och så det för Johan ganska typiska mystifierandet, när batterierna var på väg att ta slut.

- Jo, jag har något att prata med dig om. Det är inget allvarligt alltså, inget roligt heller... men något spännande! Vi får ta det någon annan gång då.
- Sådär kan du ju inte avsluta ett samtal!
- Nej, hehe. Men jag ringer dig nästa vecka. Ha det bra!

*

Mamma och jag fikade på en strand idag, det var fint. Solen stod lågt och speglades så starkt i vattnet att jag fick ont i huvudet. Jag satte mig baklänges på bänken med armarna över ryggstödet, medan mamma nöjt stirrade rakt in i ljuset med det klassiska "man får ju passa på".

Hon har lätt för att utan att tänka på det börja härma röster hon hör på TV och i radio, som ett automatiskt eko. Detsamma gäller skrattmåsar vet jag nu. Vi pratade miljöcertifikat och humörsvängningar. Litium och etanol.