Optimist?!

Kanske var i alla fall min skogspromenad i går kväll ett halvt undermedvetet försök att knäcka min goda hälsa. Få vara hemma, sjuk.
Jag hade samma jeans idag som jag hade då, strök dem torra på morgonen, och i bussen på vägen hem såg jag att jag hade gräsfläckar på högerbenet.

Är det bara som jag inbillar mig, eller har jag blivit snäppet mer optimistisk? Identitetskris. För nått av de få saker jag är säker på när det gäller mig själv är att jag är pessimist.
Jag är inte säker på om jag är helt svensk, möjligt att jag har rötter i Belgien. Jag vet inte om jag är socialist eller miljöpartist, jag vet inte om jag överhuvudtaget är politiskt intresserad eller om det bara är nått jag lurat mig själv att tro att jag är. Jag vet inte om jag vill ha ett körkort och slösa mig pank på bensin. Jag vet inte om jag vill gå hela gymnasiet och ta studenten. Jag vet inte om jag är vegetarian eller köttätare som fått för sig att kött är avskyvärt. Jag vet inte om jag är hetero- bi- eller homosexuell. Just nu känner jag mig bara asexuell. Men hur kul vore det om jag skulle upptäcka att jag är optimist?