Jag ska skaffa en egen hörna, för jag saknar en bit av mig själv. En materiell reflexion av min existens.
Så familjen kommer hit med mitt skrivbord. Som jag ska göra till min del av lägenheten. Och ta med mig.
Det börjar accepteras att jag flyttat hemifrån mot mina föräldrars vilja, och när sommaren är slut tänker jag inte flytta hem då heller.

Jag studerade mina ben som är vita som någonting som mår illa, och flummade fram min sommarfilosofi om att världen då blir äckligt detaljrik. Det starka ljuset lyser upp varje grässtrå och effekten blir dessutom dubbel av de skarpa skuggorna. Han blev lite förvirrad och tänkte kanske att jag är mer rörig i själen än han trott.
Försökte förklara med ett exempel om hur trött i huvudet man skulle bli om man stirrade på ett papper fullt av små streck och prickar i olika färger, ritade med tunnspetsade pennor.

Jag somnade normalt utan besvärligheter för första gången på ca 1,5 veckor. Han hade märkt det, och när jag vaknade låg han redan och tittade på mig. Sa "Grattis".