Röntga hennes nacke

Jag har en konstant känsla av att ha fnyst upp julmust i näsan, det är kanske snuset som smugit uppåt via slemmet. Bra, koncentrera mig på slemmet och snuset, och inte på krypningarna i benen som har förstört min sömn den senaste veckan.
   
Jag hade svårt att bestämma mig för om jag brydde mig eller inte om att solglasögonen kunde falla ner från balkongen när jag lutade mig över räcket vid midnatt för att spana efter det större djur som knakade i buskarna på andra sidan vägen. Jag tänkte att är det en ko kommer den inte ha överlevnadsinstinkter nog att reagera om jag visslar. Jag visslade och prasslandet upphörde ett tag. Alltså var det något vilt och farligt. Säkert vildsvin bästjaghållermiginomhus.
   
Jag ska upp vid 6 för att skjutsa på mina föräldrar, vi har bara en bil för tillfället, och sen följa med H till doktorn. Jag hade inte behövt delta i krånglet, men jag ville så absolut uppleva bibliotekets utförsäljning så snart som möjligt.

En timme efter jag somnat drömde jag att det stod en människa vid min säng. Människan försvann inte bara för att jag vaknat, så när jag insåg att jag var vaken och att hon var där skrek jag.
Mamma, som är van vid att skrämma mig av misstag, slösade inte tid på att göra något märkvärdigt av detta.
Hon sa att tiden var inne. Och skjutsandet började.

H skulle på röntgen för att hennes nacke knakar så väldigt. Jag börjar lätt skratta när jag hör det och då blir hon arg.
I väntrummet pep min väska till. Det var äggklockan jag tagit med mig för att hålla reda på tiden.

Jag var själv i bilen på en annan parkering, en timme innan biblioteket öppnade.
Vanligtvis är det obehagligt att vänta i en bil, för jag känner mig som ett muséeobjekt i en monter. Det här gången fylldes jag av ett högst oväntat och intensivt lugn. Det var meditativt att stirra ut och följa olika händelseförlopp. Jag tänkte på tiden. Byggnaderna vid den här parkeringen ser ut som om det är från 60-talet. Jag brukade vilja ha levat då, tyckte att det var min rätta tid. Nu kändes det bara oerhört klaustrofobiskt. 1995 också, då min familj fick sin första dator.
Det fina med framtiden är att det förhoppningsvis är enklare och billigare att resa, att alla har bredband och att det blivit lite smartare anordnat det här med utbildning. Att man inte ska behöva läsa en massa som inte har med jobbet att göra bara för att man behöver en viss poäng för att komma in på stället där man börjar plugga det som man kommer ha nytta av

... Aa usch, framtiden. Jag ska till en syo på komvux på måndag. Jag har tänkt ut lite vad jag ska skrika till den här personen :)
(Jag är inte den som skriker på folk, det händer inte, men det hände en gång hos en syo.)